Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Cancern ingen vill tala om

/

Per Blom, 56 år från Bollnäs, behandlas för tarmcancer. Han kallar det fulcancer, en sjukdom som det kan vara svårt att tala om och som inte uppmärksammas vid glittriga galor. Per Blom bidrar gärna till att avdramatisera den. Han vill berätta att det finns en väl fungerande vård i länet.

Annons

– För mig började det med att jag gick på toaletten ganska ofta. Min fru tyckte att jag skulle kontakta vården, men det kändes lite genant. Jag visste inte vad jag skulle säga. Nu har jag träffat flera i samma situation som av samma anledning dröjde med att uppsöka vården.

Redan vid första besöket på hälsocentralen tyckte han att personalens bemötande gjorde allt lättare.

– För dem är det vardag. Läkaren stoppade in ett rör i ändan. Han körde upp det i tarmen och man kunde se sig själv inifrån.

Pers behandling inleddes i januari. Nu får han cytostatikabehandling och när den avslutas i höst ska han opereras. Då ska den tillfälliga stomipåsen tas bort. Det känns befriande.

– Det är lite pyssel med den där påsen och jag har haft problem med plåstret som fäster påsen vid magen. Men det är sånt man får acceptera.

Under behandlingsperioden har han arbetat ungefär 25 procent och räknar med att till hösten arbeta heltid.

– För många låter det fruktansvärt att drabbas av cancer, men jag måste säga att jag aldrig känt mig särskilt orolig. Någon tanke har kanske kommit.

Per Blom är psykolog. Han tröttnade på landstinget som organisation och bytte arbetsgivare.

Som patient har han däremot bara positivt att säga om vården vid sjukhusen både i Bollnäs, Hudiksvall och Gävle.

– Så vitt jag kan se är de som arbetar med det här kunniga och kan sin sak. Framför allt arbetar de som ett team. Det är säkert viktigt att ha skickliga läkare, men mina kontakter har ju mest varit med sjuksköterskor och undersköterskor. Med något enda undantag har jag blivit mycket väl bemött.

Per Blom har inte upplevt några väntetider.

– Vården har snarare snabbat på det här mer än vad jag själv tyckt varit nödvändigt. Där ser man till exempel värdet av vårt lila sjukhus i Bollnäs. När allmänläkaren på hälsocentralen konstaterat att det var cancer gick han direkt över till kirurgen och ordnade en tid åt mig samma dag.

Som psykolog tror Per Blom att längre väntan inte behöver bli så påfrestande om vården ger bra information om sjukdomen och behandlingen.

Det tycker han själv att han fått.

– Jag tror det finns en poäng i att man får samma information vid flera tillfällen på olika ställen. De har varit ärliga och inte förtigit något. De har inte försökt få det att verka som att de vet mer än vad de gör. Har de inte vetat så har de sagt det.

Per får sin cytostatikabehandling i Bollnäs. Han har fått strålbehandling i Gävle. Det är i Hudiksvall som han opereras.

Även om han fått flacka mellan länets sjukhus har han inget emot det.

– En sak som är positivt med att vara sjuk är att få se vården inifrån. En annan är alla vänner som hör av sig, som är intresserade av hur man mår. Människor som jag inte förväntade mig skulle göra det, har tagit kontakt. Sedan finns det väl exempel åt andra hållet också, sådana som inte tagit kontakt också. Jag vet inte om de är rädda och inte vet vad de ska fråga om.

Mer läsning

Annons