Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Astronauternas mat blev räddningen

/
  • När Marie föddes spelade de Roxette på radion och Marie Fredriksson sjöng Dresses for Success.  Jag förstod att det var ett gott tecken, och därifrån kommer väl också namnet Marie, säger mamma Elsy Burman.
  •  Jag kommer mest i håg alla otaliga liter kontrastvätska jag drack för att se hur vätskan passerade i tarmen. Men i maj 2000 tog de bort fyra decimeter av det dåliga stället i tarmen och sen dess gläds jag åt det jag har, säger Marie Burman.
  • Burken med
  • En kompis sa en gång när jag skämdes för mitt ärr på magen
  • Kvar finns ett ärr på magen, och svårigheter att äta saker som korv, pannkaka, glass och stark mat.

Redan när Marie låg i sin mammas mage upptäcktes ett fel på hennes tarmar. De var fulla med vätska och fungerade inte. Med hjälp av "astronautföda" kunde läkarna rädda lilla Maries tarmar. Idag 20 år senare tackar hon och hennes mamma forskarna till månlandningen för 40 år sedan.

Annons

Hennes mamma minns dagen från förlossningen som om det vore igår. Det var natten till den 20 januari 1989 som Marie föddes, med en längd på 50 centimeter lång och en vikt på 3530 gram, helt normalt. Förutom att hennes tarmar var fulla med vätska. Bäbisen togs direkt ur mammans armar till operation och hon minns det med vånda.

- Det kändes hemskt. Det var en stor värld där på Uppsala akademiska sjukhus och jag tänkte bara på om hon skulle klara av det, säger mamma Elsy och tittar på dottern Marie som sitter mittemot henne.

Tunntarmen låg för sig i magen och i tolvfingertarmen var det stopp. Tarmarna hade ingen förbindelse och elva timmar senare påbörjades Maries första operation. En operation som liknades med att sätta ihop en falukorvsring med en sytråd enligt läkarna.

Efter fyra månader fick hon tarmvred och det var dags för operation igen. Men trots operation fortsatte Marie att kräkas och tarmarna orkade inte smälta den föda hon fick. Efter många dialoger mellan dietister och läkare kom de fram till att "månkosten" vore något för den lila flickan. Mat som forskare tagit fram till astronauterna när de skulle färdas upp till månen.

- Maten är väldigt näringsrik, lättsmält och bildar lite slagg, alltså avföring.

Tarmen fick vila och efter ett halvår började de sakta smyga ner bröstmjölksersättning och när Marie var nästan ett år kunde de lämna den subventionerade astronautfödan helt.

- Det var inte gott alls och lösare än välling, men det var hennes enda räddning. Eftersom tunntarmen måste vara med och ta upp näring hade hon inte klarat sig med dropp eller stomi, säger Elsy.

- Jag levde med konstant magont i elva år, säger Marie som idag, efter en tredje operation år 2000, kan äta det mesta men långt i från allt.

Mer läsning

Annons