Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anna-Lena bearbetar åren i extremhögern genom att berätta

Första gången Anna-Lena Joners Larsson satte ord på sina år i extremhögern var i en intervju med helahälsingland.se. Nu är hon en eftertraktad intervjuperson och häromdagen berättade hon om sin resa för Agneta Sjödin i tv-programmet Vardagspuls.

Annons

Under flera år umgicks Anna-Lena Joners Larsson i Bollnäs i den högerextrema miljön och hon var själv mycket aktiv i att sprida hat i sociala medier.

Men hon har lämnat det bakom sig och lägger många ideella timmar varje vecka på att hjälpa människor som har det tufft – bland annat är hon engagerad i asylsökande flyktingar.

Läs också: Hon lämnade extremhögern – en resa från hat till kärlek

Att lämna extremhögern var en svår resa. Och minst lika svårt har det varit för Anna-Lena att berätta allt.

Läs också: Lång väg tillbaka från extremhögern

Men i september ställde hon till slut upp på en intervju med helahälsingland.se om hur hon hamnade i extremhögern, hur hon var aktiv där och så småningom lämnade rörelsen.

– Det var första gången som jag pratade om det, hela historien från början till slut. Det var jättebra att jag fick chansen att sätta ord på allting. Det är ett sätt för mig att bearbeta allt.

Plötsligt ville alla intervjua Anna-Lena. På torsdagen gjorde hon in första tv-intervju i programmet Vardagspuls.

– Det är helt hysteriskt i dag. Det känns som att telefonen håller på att explodera, berättar Anna-Lena när hon sitter på bussen på väg hem från Stockholm på fredagsförmiddagen.

Och ändå har hon synats mycket de senaste månaderna. Aftonbladet har publicerat en intervju med henne och hon har skrivit en debattartikel i Expressen. Den handlade om vad det var som fick henne att sluta vara rasist.

– Man kan inte vinna över människor genom politiska debatter. Man kommer ingen vart med information. Man måste visa kärlek i stället, säger Anna-Lena.

Läs också: Genom dem hjälper familjer varandra

I Vardagspuls lyfte Anna-Lena fram hur hennes barndomsvän Madelene Gustafsson gjorde.

– Hon sa åt mig att "Jag fixar inte det här. Kom tillbaka när du har tänkt om". Och det gjorde jag. Då mötte hon mig med samma kärlek och respekt som tidigare.

För Anna-Lena har det nu blivit något av ett kall att berätta om sina upplevelser. Hon har fått förfrågan om att skriva en bok och flera magasin har gjort intervjuer med henne som ännu inte har publicerats. Dessutom ska hon börja föreläsa.

– Jag tycker att det är jätteviktigt att möta människor på plats. Det är viktigt att föra en diskussion om de här frågorna. Det är många som har negativa tankar nu, med allt som händer. Vi måste prata om det utan att peka finger åt någon.

Den svåraste frågan som Anna-Lena har fått är den om vad hon vill säga till de ungdomar, och deras föräldrar, som hon har påverkat med rasistiska åsikter.

– Jag vet inte vad jag kan göra med än vad jag redan gör. Visa att det går att komma över det och tänka om. Och är det någon som funderar över det så får de gärna höra av sig. Jag hjälper gärna till om jag kan.

Mer läsning