Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

20 år av baltiskt bistånd för Erikshjälpen: "I de fattigaste områdena lever familjerna som djur"

/
  • Arbetare och praktikanter ser till så att sändningar kommer iväg och att butiken hålls i gång.
  • Ann-Britt Adolfsson sorterar kläder efter storlek, kön, sådant som ska strykas, vad som ska iväg och vad som ska ut i butiken.
  • Per Ol-Lars hänger upp en lampa i butiken.
  • Lars-Erik Pherzon med kläderna som pressats till fyrkanter på 33 kg för att de ska kunna packas tätt i lastbilen till Baltikum.
  • Lars-Erik Pherzon öppnade butiken för 20 år sedan. I maj lämnar han Erikshjälpen men fortsätter med ideellt hjälparbete.
  • Lars-Erik Pherzon och Tommy Söderlund pratar logistik på lagret.

43 200 kubikmeter med kläder, spisar, tv-apparater, frisörstolar, gym, toaletter och andra förnödenheter har Erikshjälpen i Bollnäs sänt till behövande sedan de startade år 1996.
Butiken är bara en liten del av det stora arbetet.

Annons

Bland bilderna i tidningsurklippen på Lars-Erik Pherzons skrivbord syns tvååringen som föddes på kvinnofängelset i Riga och blev lämnad av sin mamma. Barnet adopterades bort och det har gått bra för honom. Det vet vi nu. Vi vet också att kvinnan med brutet ben, som aldrig förut sett en rollator, lärde sig att gå med den vilket gjorde att benet läkte. Vi vet att de fem barnen mellan 12 och 24 år som blev lämnade när deras alkoholiserade föräldrar tog livet av sig, också har klarat sig. Den äldsta brodern på 24 år fick ta hand om sina småsyskon. De fick hjälp av Erikshjälpen att renovera sitt hus. Nu studerar de på högskola.

– Vi besöker samma personer flera gånger för att se vad som hänt sedan sist. I de fattigaste områdena på den baltiska landsbygden lever familjerna som djur. Det är en enorm misär, berättar Lars-Erik Pherzon.

Han var den som startade Erikshjälpens butik i Bollnäs efter fyra års volontärarbete på Arbetsförmedlingens sändningar till Baltikum.

Den dåvarande representanten för Erikshjälpen omkom tillsammans med sin fru i Estoniakatastrofen efter att de kört en leverans till Baltikum. Lars-Erik Pherzon hade samma kontakter i Baltikum och tillfrågades om att ta över hans arbete. Strax därefter ville de att han skulle öppna butiken.

– Det blev Erikshjälpens tjugoförsta butik. De ville att butiken skulle inredas i hälsingestil så vi gjorde förstukvistar här inne. Väldigt fint blev det. Men efter tio år fick vi byta till en större och mer praktisk lokal, berättar Lars Erik Pherzon.

De första fem åren jobbade de mycket med Samhall. Kommunen betalade de som arbetstränade och gjorde praktik. Men systemet har ändrats och nu är det allt svårare att hitta personal.

– Vi är sju personer som jobbar här nu, varav fem är anställda. Vi skulle behöva fler volontärer eftersom pengarna ska räcka till bistånd, säger Lars-Erik Pherzon.

På lagret råder full aktivitet. Det packas, pressas, viks, lagas, diskas och sorteras. Drivorna med kartonger växer och personalen ska hinna med både sändningar, sortering, skyltning och kassa.

Två långtradare på vardera 90 kubikmeter rullar i väg varje månad, oftast till Lettland. Och de flesta som jobbar i butiken har fått följa med på resor.

Förutom alla privatpersoner som skänker saker och kläder, finns det många företag som investerar och skänker hela lager till Erikshjälpen. Som hjälpt till att förvandla en kyrka i Baltikum till äldreboende och fritids, och att skapa en matservering i samhället Doble, där 65 barn äter mat varje dag. Och som har hjälpt kvinnofängelset i Riga med tio nya symaskiner, gymutrustning och frisörutbildning med möjlighet att ta examen och få ett diplom som gör att de kan söka jobb direkt de kommer ut.

1 maj går Lars-Erik Pherzon och Erikshjälpen skilda vägar. Lars-Erik kommer att gå i pension medan en person från orten tar över Erikshjälpen.

– Men jag kommer att fortsätta ideellt med bistånd och transporter, säger Lars-Erik Pherzon.

Han har gjort 180 resor och vill göra många fler.

Mer läsning