Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hälften kvar är inte orimligt

/

Att införa en skatt är betydligt lättare än att avskaffa den. Även om man redan innan införandet lovat att skatten bara skulle vara tillfällig. Det har visat sig flera gånger genom historien.
Den skatt av "tillfällig art" som nu är aktuell för debatt – eller egentligen har varit det i omkring 15 år – är den så kallade värnskatten.

Annons

Den infördes 1995 genom att statsskatten höjden från 20 till 25 procent, som en av åtgärderna för att få ordning på statsfinanserna och den svåra ekonomiska kris som Sverige vid det tillfället befann sig i.

När det vid utgången av 1998 var dags att avskaffa den tillfälliga värnskatten ersattes den av i princip samma skatt, den socialdemokratiska regeringen flyttade bara upp brytgränsen för när den högre statliga skatten skulle börja betalas.

Det innebar både ett brott mot löftet att värnskatten bara skulle vara tillfällig och ett ordentligt avsteg från löftet om att återgå till principerna i 1990/91-års skattereform om att marginalskatten som mest skulle uppgå till 50 procent.

Trots att vi sedan drygt fem och ett halvt år tillbaka har en borgerlig regering har det än så länge inte skett någon förändring på den punkten. Den högsta marginalskatten i Sverige variera mellan 54,1 procent i Vellinge och 59,7 procent i Ragunda, och varierar alltså beroende på hur hög kommunalskatten är där man bor. Den genomsnittliga nivån på nära 57 procent placerar Sverige i marginalskattetopp i världen enligt en kartläggning som redovisnings- och revisionsföretaget KPMG gjort.

Det största problemet med att avskaffa värnskatten är emellertid inte att det skulle innebära ett väldigt stort intäktsbortfall för statskassan – i år utgör värnskatten blygsamma 0,3 procent av statens skatteintäkter – utan att det är just höginkomsttagare som gynnas av en sådan skattesänkning. För om det hos vissa partier och även en inte obetydlig andel av svenska folket finns en avig inställning till skattesänkningar generellt så gäller det explicit när det gynnar personer med högre inkomster.

Bland annat för att undvika just denna debatt har Moderaterna vägrat att gå med på att slopa värnskatten, och i stället velat prioritera framför allt jobbskatteavdraget.

Det är inte särskilt svårt att förstå den inställningen. Men det förändrar ändå inte det faktum att värnskatten inte någon bra skatt och borde avskaffas.

I början av den här veckan skrev företrädare för både arbetsgivare och fackföreningar inom tjänstesektorn en debattartikel på DN debatt där de uppmanade regeringen att avskaffa värnskatten. För att på sätt uppmuntra och belöna utbildning och entreprenörskap.

I debattartikeln hänvisar man till såväl Långtidsutredningens huvudbetänkande som Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi vilka båda menar att ett avskaffande rimligen innebär att arbetsutbudet stiger så pass mycket att skatteintäkterna blir oförändrade. Ja, det kanske till och med kommer att öka.

Samtidigt kan man också konstatera att värnskatten inte heller kan motiveras utifrån ett fördelningspolitiskt perspektiv.

Tidigare har fackorganisationerna TCO och Saco hävdat precis samma sak och uppmuntrat finansminister Anders Borg att leva som han lär genom att lyssna på forskningen och därmed avskaffa värnskatten. Men Borg fortsätter än så länge att hålla emot.

Visst finns det mycket annat som också behöver göras. Men det går inte att komma ifrån att värnskatten är kontraproduktiv.

Det betyder inte höginkomsttagare inte ska betala mer i skatt än låginkomsttagare. Långt därifrån.

Men att de ska få behålla åtminstone hälften av en löneökning är ingen orimlig princip.

Mer läsning

Annons