Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gunilla och Totte går sin egen väg

Grannsämjan är god på Gunilla och Totte Svenssons väg i Trönö.
Konstigt vore det annars.
Det finns bara ett hus på den gatan, självklart knackar vi på.

Annons

"Åk till Trönö, när ni ser skylten Tygsta svänger ni vänster."

Det är den beskrivningen vi får när vi ska hälsa på hos Gunilla och Totte Svensson. De är Trönöbor sedan 33 år tillbaka, men en sak skiljer dem från de övriga ortsborna. De har en alldels egen gata.

När vi till slut ser den lilla skylten förstår vi att vi hamnat rätt. Gunilla och Totte Svenssons väg leder helt enkelt upp till ett ensamt, rött hus.

– Hej och välkommen hit, säger Totte när vi knackar på.

Han är så morgonpigg får vi veta och har redan hunnit varit ute och jagat. Något byte blev det däremot inte.

– Hunden gav skall, men något rådjur såg vi inte röken av, säger Totte och slår sig ner vid köksbordet.

När han får frågan varför gatan heter som den heter, skrattar han och säger att det var en idé han fick när det blev aktuellt med nya adresser i Sverige för si så där tio år sedan.

– När jag fick veta att det var okej att döpa sin gata själv, åkte jag till skyltverkstan och frågade vad det skulle kosta. När jag skulle få två för 500 kronor slog jag till. Mest satte jag upp skylten för att skoja lite, men än har ingen sagt något.

Att grannsämjan är god behöver knappt nämnas, han och Gunilla har varit ett par i 51 år och trivs tillsammans.

– Man växer ihop, när vi träffades var jag 15 och Totte 17, säger Gunilla.

Då bodde de i Hallstahammar och där hade de nog blivit kvar om det inte var för att Tottes far, Olle Svensson, var uppvuxen i Trönö.

– Jag var mycket i Trönö och hälsade på som liten. Mina farbröder och farmor bodde ju här och vi hade en bra kontakt. Farmor Kristina, det var en riktig krutgumma det, säger Totte.

Så när hans far blev tillfrågad, men inte var intresserade av att köpa en tomtmark vid Järsjön i Trönö, slog han till själv. Året var 1977 när Totte och Gunilla började bygga sin sommarstuga. Tre år senare var han så frälst att han ville bosätta sig där året om.

– Gunilla var med på noterna och vi flyttade hit. Först hyrde vi ett hus sen byggde vi det här. Jobb hade jag inget problem med eftersom jag är utbildad snickare.

Från början var det tänkt att de skulle bo i huset under några år och sedan flytta tillbaka. Nu har det gått 33 år och de båda sönerna är utflugna. Och även om Gunilla längtar tillbaka till Hallstahammar då och då tror hon att de kommer att bli kvar.

– Totte är för rotad, han skulle aldrig kunna vara utan jakten och grabbarna i jaktlaget. Och nu håller den yngsta sonen på att bygga en stuga i Trönö också.

Samtalet runt köksbordet skiftar och skratten är många. Men Totte kommer ofta tillbaka till sina rötter på sin fars sida.

– Pappa blev sjöman eftersom det var dåligt med jobb på den tiden. Men under en av sina resor fick han en bom över sig och blev inlagd på sjukhus i Palermo. När han senare gick i land träffade han morsan på ett matställe i Surahammar. Och där blev de kvar. Själv längtade jag ofta till Trönö och farmor.

Farmor det var som sagt Kristina Jonsson det. Hon fick fyra barn med fyra olika män och gifte sig med den femte. Trots att det inte var så vanligt på den tiden skämdes hon inte, Snarare såg hon till att syskonskaran höll ihop.

– Hon hade skinn på näsan, men vi hade alltid skoj med henne. Jag kommer alltid att minnas farmor med kärlek, säger Totte.

Vem vet, kanske är det den kärleken som håller honom kvar på den alldeles egna gatan i Trönö.

Annons