Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Grekland på väg mot den längsta natten

Annons

Resan mot avgrunden började redan i december när det grekiska parlamentet misslyckades med att välja president och nyval utlystes. Där segrade vänsterpopulisten Alexis Tsipras stort med löften om inte guld och gröna skogar utan istället slopad svångrem och tagelskjorta. Regeringen bildades med ett högerpopulistiskt parti som kan beskrivas som Greklands motsvarighet till Sverigedemokraterna. Det som förenade populisterna var viljan att inte städa upp efter åratal av ekonomisk misskötsel och synen att man kan slippa notan genom att spela ut Bryssel mot Moskva och hota med ekonomisk Armageddon om Grekland inte får hjälp. Samtidigt finns också kritik från andra bedömare mot att Greklands situation är så svår att kraven som funnits gör det omöjligt för landet komma på fötter. Det är ett argument som grekiska regeringen använt sig av debatten. Mot det har det stått ett strängt fiskalt magisterkollegium som kan sägas manifestera finansminister Göran Perssons bevingade ord att den som är satt i skuld icke är fri (att göra som den vill).

Det här är just nu två tåg som rusar mot varandra i hög hastighet, där tiden håller på att rinna ut och om kollisionen sker kommer att få svåröverkomliga konsekvenser både politiskt och ekonomiskt. Konflikten handlar i det här lika mycket om ömsesidig misstro som sakpolitik där grekiska regeringens sluggande inneburit förtroendekapitalförstöring samtidigt som regeringen sett med misstroende mot långivarnas avsikter. Jag har sedan i december varnat för den här konflikten och räknar med att vi får se en lång natt i slutet av månaden innan vi vet hur det landar.

Det vi vet efter helgen är att tonläget lämnat artigheterna och istället hörs nu politiskt hårda ord allt oftare. Tsipras säger att långivarna behöver bli realistiska och att nedskärningar på pensioner efter fem års plundring av de tidigare lånevillkoren var uteslutet.

I Tyskland har nu den mindre socialdemokratiska koalitionspartnern Socialdemokraterna börjat tröttna på grekisk kamikazeförhandlingstaktik. Sigmar Gabriel skrev i Bild att överallt i Europa så växer nu uppfattningen är det är nog nu. EU-kommissionen uppges börja titta på nödplaner och kommissionären Günther Oettinger konstaterade att om ingen uppgörelse nås till första juli så kommer Grekland att få betraktas som ett katastrofområde

Avståndet mellan Grekland på ena sidan och IMF, ECB och EU-kommissionen på den andra uppges av läckor vara alltjämt stort även i sakfrågorna. När Eurozonens finansministrar möts på torsdag för att diskutera krisen så är det många som ser det som sista chansen att nå en uppgörelse innan IMF-lån ska betalas tillbaka sista juni. Kravet för att Grekland ska få mer hjälp uppges vara att skära på utgifter på 2 miljarder. IMF:s chefsekonom Olivier Blanchard har skrivit i en bloggpost att Grekland behöver minska pensionskostnaderna med en procentenhet av BNP:n, från dagens 16 till 15, något som Blanchard hävdar kan göras utan att det drabbar Greklands fattigaste pensionärer. Grekland å sin sida uppges vara beredd att skära mindre än 0,04 procentenheter med argumentet att den genomsnittliga pensionen redan sjunkit med 40 procent i Grekland.

Regeringen i Aten har öppet under den här perioden flörtat med Moskva för att hålla alla dörrar öppna vilket retat bland annat de baltiska länderna, som själva gått igenom stålbad och där Grekland i BNP per capita ligger ungefär på ett baltiskt genomsnitt (Lettland ligger lägre, Estland högre och Litauen ungefär på samma nivå). Greklands ekonomiska nivå är också avsevärt högre än Bulgariens och Rumäniens men däremot lägst av de gamla medlemsländerna. Det underförstådda budskapet med att hålla dörren öppen mot Ryssland är dels att markera att det inte är säkert att man ställer upp på sanktionerna mot Ryssland som ska förlängas i enighet vid toppmötet i juni och dels att Grekland har alternativ (även om Ryssland inte har pengar nog för att få upp Grekland på fötter). Finansministern Yanis Varoufakis som har forskat på spelteorier har anklagats för att använda sig av ett spelteoretiskt förhållningssätt i förhandlingarna i syfte att få ut maximal fördel för Grekland. I intervjuer tidigare i år har Varoufakis förnekat det, men rapporterna under våren över hur han uppträtt på olika möten har spätt på ryktena och bygger på bilden den långa vandringen i vår kommer att avgöras på ett nattligt möte.

Stalltipset är som sagt var den sista juni blir den längsta sommarnatten i mannaminne där Tsipras iskallt räknar att Merkel blinkar först och räddar Grekland.

Och det är inte omöjligt att detta har varit den grekiska planen från första början. Som politisk metod är det minst sagt farlig. För Europa bådar det illa att pokerbordets logik får avgöra framtiden för miljoner med människor. Om Tsipras spelat sina kort rätt kan det gå vägen för Grekland men det som finns i andra ändan av tunneln är rädsla för att det leder till liknande krav från länder som är på väg igenom stålbadet.

Har Tsipras spelat fel sina kort fel blir det konkurs för Grekland och att man tvingas lämna euron, vilket lär få många greker bittert att ångra att parlamentet misslyckades med att välja president i december.

Det som utspelar sig nu är grekisk tragedi, för Grekland, för Europa och för EU. Hur det slutar återstår att se, men njut av midsommarsnapsen med tid ännu är.

Annons