Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Grande finale i det gröna

Musikesteternas avslutningskonsert på Rosehills spelade på hela känsloregistret. Efter tre år i samma klass försvinner studenterna snart åt olika håll, för vissa väntar musik på heltid men för andra börjar ett helt nytt liv.

Annons

Fortfarande är det ett par veckor kvar innan musiktreorna packar instrumenten och lämnar tiden på Slottegymnasiet bakom sig.

Det är inte helt lätt att säga hejdå.

– Det känns som att splittra en familj. Man blir väldigt tight när man håller på med musik, det handlar så mycket om att lita på varandra, säger Petra Isacson.

Att hon valt musik på gymnasiet är inte annat än logiskt. Hon spelar gitarr, piano, saxofon och flöjt. Första låten Lovesong skrev hon i sjätte klass, och hemma har mamma alltid gått och sjungit.

Efter sommaren kommer några i klassen att gå vidare till nya musikutbildningar. Petra Isacson har funderat på att söka en singer/songwriter-linje på Bollnäs folkhögskola, men just nu lutar det mer åt juridik.

Klasskompisen och trummisen Joen Stegs provar något helt nytt: om några månader väntar värnplikt.

– Till att börja med är det tre månader och sen kanske jag läser vidare till officer. Men man kommer ju hålla på med musik på något sätt ändå, jag har kollat på några musikutbildningar i Los Angeles också, säger han.

Avslutningskonserten på Rosehills är den sista eleverna gör tillsammans. Det är en av de första riktigt varma kvällarna, men grönskan som ramar in scenen ger nästan högsommarkänsla.

I kväll har eleverna fått välja två låtar var att framföra. Petra Isacsons första är Violet Hill av Coldplay. En låt som har betytt mycket under gymnasieåren.

Nu känns den aktuell igen, tycker hon.

– Det är mycket samhällskritik i den, det handlar om hierarkier och vilken ställning man har i samhället. Nu är det ju två val i år och jag funderar mycket på sånt.

Lite senare under kvällen väntar ett något rockigare nummer, när hon ska köra AC/DC:s klassiker T.N.T.

– Jag är ingen rockbrud egentligen, säger hon och skrattar.

Men Joen Stegs är av en annan åsikt.

– Jo när du kör T.N.T, då är du faktiskt det. Din röst då är otrolig, säger han.