Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Grafitbrytning slutade med miljöskador

Svenska Vanadin talar gärna om fördelarna med gruvbrytning i Bricka. Men koncernen har en historia av gruvdrift i Hälsingland, en verksamhet som slutade med stora miljöskador.

Annons

Gruvbrytning i Hälsingland är ingen pionjärmarknad för Tricorona-koncernen, där Svenska Vanadin som nu vill starta vanadingruva i Bricka ingår. Redan 1996 började man via bolaget Woxna Graphite AB att utvinna grafit ur Kringelgruvan utanför Edsbyn. Efter att ha brottats med lönsamhetsproblem stoppades brytningen fem år senare.

Gruvan lades i malpåse. Men på hösten 2010 upptäckte närboende att vattnet i den intilliggande ån Älman var missfärgat. En utredning visade att svavel och metaller, bland annat koppar och zink, läckte genom sandmagasinet och ut i Älman som nedströms rinner ut i Voxnan.

Analyser visade att vattnet var uppemot tusen gånger surare än normalt. Kommunen och länsstyrelsen gick efter larmet ut och varnade för att använda vattnet från ån, ens till tvätt eller bevattning.

Så här några år efter miljöskandalen kan Ulrika Nilsson vid länsstyrelsens miljöenhet se att livet återvänder så sakteligen till Älman. Hon konstaterar också att signaler om de höga halterna fanns i Woxna Graphites egna miljörapporter, men inte särskilt synliga.

– Det krävdes en del utvärdering, plus att tendenserna fanns där i proverna redan från sommaren. Och oktobertestet ville analysföretaget inte lämna ut, man hade blandat ihop proverna.

Läckagen från sandmagasinen var allvarliga, säger Ulrika Nilsson, och särskilt anmärkningsvärt var det att det var de närboende och kommunen som upptäckte utsläppen – inte bolaget.

– Det var allvarligt, och utsläppet fick omedelbara konsekvenser på fisken och bottenlevande djur.

Frågan är då hur det kunde gå så illa trots krav på kontrollprogram och årliga miljörapporter.

– Jag tror att det handlar om hur mycket man kan internt och hur mycket man tar hjälp med utifrån, säger Ulrika Nilsson.

Men kan ett bolag som har särskilda miljökrav på sig verkligen redovisa så höga värden utan att reagera på dem?

– Tanken är att egenkontrollerna ska upptäcka sådant här. Det hände ju ganska mycket grejer; det var prover som inte togs och prover som inte skickades in som de skulle. Vi kände att vi behövde ha mer kontroll på att kontrollerna gjordes.

Redan två år tidigare, 2008, hade gruvan problem med att upprätthålla villkoren i miljötillståndet. I oktober visade analysresultat från vattenprover i dagbrottet på zinkhalter 15 gånger högre än riktvärdet och ett pH-värde långt under det tillåtna. Länsstyrelsen krävde att företaget skulle kalka vattnet för att stoppa utlakningen av zink.

Samtidigt beordrades företaget att sänka vattennivån som under hela året legat två meter över det tillåtna. Det ville Woxna Graphite inte göra, utan förslog att den otillåtna nivån skulle bli ny gräns i miljötillståndet. Länsstyrelsen vägrade att gå med på det.

Med den för höga nivån läckte det giftiga vattnet ut i grundvattnet istället för att föras till sandmagasinet, ansåg länsstyrelsens inspektörer. Woxna Graphite fick 14 månader på sig för att pumpa ner nivån.

Huruvida den för högt hållna nivån också orsakade utsläppet i Älman, kan Ulrika Nilsson inte säga säkert.

– Indirekt kan det ha gjort det. Om man pumpar en stor mängd vatten och reningen inte hänger med, då går en viss mängd orenat vatten ut, säger hon.

Även 2007 konstaterades brister i bolagets miljökontroll. Bolaget hade nämligen inte uppfyllt sin egen kontrollplan, då de obligatoriska vattenproverna aldrig tagits. Beslutet blev krav på miljökontroller var tredje månad istället för de årliga rapporteringarna man tidigare klarat sig med.

Länsstyrelsen påpekade samtidigt att miljökontrollen även tidigare år varit bristfällig.

Brytningen i Kringelgruvan har nu återupptagits, dock med kanadensiska Flinders Holdings Limited som nya ägare.

Finns det skillnad mellan Tricorona och de nya ägarna Flinders i hur man sett på miljöfrågorna?

– Det finns en skillnad i intresse. Med de förra ägarna kände vi oss osäkra på om vi verkligen skulle få information i tid om någonting skulle hända, säger Ulrika Nilsson.

Hur anser du att Woxna Graphite under Tricoronas ägande skötte sitt miljöansvar?

– Det fanns behov av förbättringar, absolut.

Svenska Vanadins styrelseordförande har i en tidigare intervju sagt sig inte utesluta att de själva kommer att sköta brytningen i gruvan.

Känner du dig trygg med dem som gruvdrivare i Bricka?

– Man behöver nog ha lite kontroll i alla fall. Vi har lärt oss vikten av att som tillsynsmyndighet vara närvarande, säger Ulrika Nilsson.

Annons