Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Göstas krasch – det mest dramatiska som hänt i Tönsen

Det är 55 år sedan Gösta Viking senast var i Tönsen. Där kunde hans liv ha slutat. Fallskärmshopp räddade pilot och planet slog upp stor krater är två tidningsrubriker från då.

Annons

Inne i skogen, en bit från en grusväg, vid byn Tönsen finns en stor grop. Den är ett tydligt spår efter den mest dramatiska händelsen i byns historia i mannaminne. Den 20 juni 1960, samma dag som Ingemar Johansson förlorade sin VM-titel i tungviktsboxning till Floyd Patterson, störtade ett stridsflygplan i byn. Planet hette J29 Tunnan, men kallas också "den flygande tunnan".

Den som spakade planet var den 23-årige kadetten Gösta Viking vid F15 i Söderhamn.

– Det var en väldigt fin dag kommer jag ihåg med cumulusmoln, berättar han.

Den här måndagen hade Hälsinge flygflottilj en jaktstridsövning med en enhet från F4 Frösön, Jämtland. Men något gick snett uppe i luften. En kille i ett annat plan hamnade i ett okontrollerbart läge och råkade tuschade till Göstas plan så det blev obrukbart. Men ingen av deltagarna i flygövningen märkte vad som hänt Gösta utan de fortsatte sin färd mot flottiljen i Söderhamn.

Smällen när planet slog ner i skogen i Tönsen hördes vida kring, planet fattade eld och orsakade skogsbrand. Hade Gösta följt med ner i gropen där planet kraschade hade livet slutat där och då.

Men tack och lov har den här historien inte något olyckligt slut.

– Jag hade tur, konstaterar Gösta.

Han sköt sig ur planet med hjälp av katapultstolen, signade ner i en fallskärm och blev sedan hängande i en talltopp flera meter ovanför marken. Men han lyckades ta sig loss på egen hand och tog sig sedan till närmsta hus ungefär 400 meter bort.

– Jag minns väl att jag gick upp för trappan. Jag hade blött en hel del och skrämde nästan livet av flickan i huset, berättar han.

Det var 55 år sedan. Nu är han för första gången tillbaka till byn igen och står framför samma hus som han kom till då. Den unga flickan som tog emot honom är den nu 79-åriga Karin Norin.

– Nej, jag känner inte igen dig, konstaterar hon när de återförenas igen uppe på farstubron.

– Jag kan inte ha gjort så djupt intryck på dig, skämtar Gösta och tillägger att det inte är så konstigt.

Han var rejält tilltufsad när han kom till gården efter olyckan och han bar flygoverall, flytväst, hjälm och syrgasmask.

– Jag var ingen vacker syn precis, säger han.

En annan som har starka minnen från den dramatiska händelsen är Irene Frank. Trots att hon bara var fyra år då kommer hon väl ihåg den kraftiga smällen som hördes hemma i trädgården, drygt två kilometer bortom nedslagsplatsen.

Och det var sedan Irenes pappa som körde Gösta med blixtfart med sin Mercedes till sjukhuset i Söderhamn. Under åren som gått har hon undrat vad som sedan hände med piloten. Vad gör han, hur mår han, lever han och kommer han i håg det här? Det är några tankar som snurrat i hennes huvud. Så för fyra år sedan bestämde hon sig att göra något åt saken.

– För första gången i mitt liv så googlade jag och då hittade jag en Gösta Viking nere i Malmö och ringde, berättar hon.

Och nu är alltså Gösta i Tönsen igen. Nästan halva byn har samlats för att ta emot honom och alla som var med då har tydliga minnen av dagen.

– Det har varit väldigt fint att få träffa människorna som såg det här då och att få titta på platsen. Det är en liten reminder så här 55 år senare, tycker Gösta.

Och Irene är glad att äntligen få träffa flygaren.

– Han gör verkligen skäl för namnet Viking. Han är en reslig karl, vilken kille och att han överlevde. Jag tycker att han är en riktig hjälte, säger hon.

Ja, allt slutade väl för Göstas del men en del kroppsliga sviter fick han. Han fick tillbringa drygt en månad på sjukhus i Gävle. Och bakom de tonade pilotbrillorna finns ett skadat öga som bara kan se skillnad på ljus och mörker. Ryggen är fortfarande stel efter att han sköt ut sig ur planet.

– Jag är nöjd att det slutade som det slutade – speciellt när jag sett hålet. Det går nog inte att vara närmre än jag var, säger han och syftar på döden.

Någon framtid inom flygvapnet som Gösta tänkt sig blev det inte. Kroppen satte stopp för det.

– Det här ändrade hela min inriktning, men gav mig möjligheten till nya utmaningar. Så egentligen var det en lyckosam händelse. De här 55 åren som jag fått uppleva efteråt har varit fantastiska, tycker han.

Många flygtimmar har det också blivit i det fortsatta yrkeslivet. Som företagare har han rest otaliga gånger till Sydamerika – men då som passagerare.