Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Göran Greider: Trappa ner, trappa ner!

Sverige har sin egen lilla ryssofobiska berättelse.

Annons

Världen fördömer nu med rätta Rysslands beslut att använda militära medel i Ukraina. Det innebär ett brott mot folkrätten som får luften att smaka 1914 eller 1939 och det är viktigt att markera mot Rysslands agerande.

Men konflikten är inte helt enkel. Olika hegemoniska berättelser står mot varandra. När USA begick ett lika flagrant brott mot folkrätten och invaderade Irak 2003 såg vi ingen enad värld fördöma beslutet. Tvärtom kunde vi bevittna hur både olika stater och regeringschefer liksom en rad debattörer självklart slöt upp kring detta brott.

Det är värt att påpeka i denna stund: Det finns också ryggmärgsreaktioner närvarande i synen på denna konflikt. Den enda konsekventa linjen är att fördöma alla brott mot folkrätten, vare sig de handlar om rysk trupp på Ukrainskt territorium – eller exempelvis amerikanska drönare.

Att upprördheten i det senare fallet, när det gäller drönare, är så pass liten beror på att vi i grunden lever under inflytandet av en amerikansk, hegemonisk berättelse. Vi står så djupt i den att vi knappast längre ser den.

I Sverige har vi dessutom vår egen lilla ryssofobiska berättelse, från Karl den tolfte och framåt, som gör att vi har så svårt att ens se varför det ryska imperiet reagerar som det gör och som sätter likhetstecken mellan allt aggressivt och allt ryskt.

För det finns en lång förhistoria bakom Ukrainakrisen. Nato har utvidgats och många länder som inte är medlemmar i Nato samarbetar idag intimt med denna skräcködla från det kalla krigets dagar. Det gäller även Sverige. Samtidigt utvidgas EU österut, vilket i sig är positivt även om problemet har varit att EU mer eller mindre blivit en aktiv part i Ukrainas inre liv. Allt detta har naturligtvis retat upp ryssarna och den ryska ledningens stormaktsdrömmar.

Mycket av det som nu riskerar att bli, eller redan har blivit en storpolitisk konflikt av nittonhundratalsformat, har sin upprinnelse i den krisande ukrainska ekonomin. Den sociala och ekonomiska krisen har gjort att massor av människor gått ut på gatorna för att protestera mot ett korrupt styre. Tyvärr slungade dessa protester också fram verkligt högerextrema, ultranationalistiska och antisemitiska rörelser i rampljuset. Många rysktalande i Ukraina är oroliga över det. Att varken USA, EU eller den svenske utrikesministern varnat för dessa högerradikala krafter är märkligt och har sannolikt gjort ryssarna misstrogna och misstänksamma.

En kalla-krigsstämning har trummats fram. Världen måste fördöma Rysslands agerande, ja, men västvärldens ledare och folk måste också anstränga sig att försöka urskilja komplexiteten i detta tragiska drama. På sociala media ser jag redan ropen på mer pengar till upprustning och militär i EU. Det skrämmer mig.

Vi borde åt alla håll ropa: Trappa ner, trappa ner, trappa ner!