Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gör upp om sjukförsäkringen

/

Regeringen och socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) tvingades backa och ändra i de kritiserade sjukförsäkringsreglerna. Det var bra. Av flera skäl.

Annons

Det viktigaste är att riksdagsmajoriteten – de tre rödgröna partierna tillsammans med Sverigedemokraterna – drivit igenom ett beslut att återinföra de gamla reglerna. Och respekten för demokratin kräver att regeringen följer riksdagens beslut. Även om den inte gillar innehållet.

Dessutom har regeringen hanterat sjukförsäkringsreformen klantigt. Även om den grundläggande intentionen var bra, nämligen att sjukförsäkringen ska vara en omställningsförsäkring.

Förr – under den socialdemokratiska regeringstiden – var Sverige paradoxalt nog både ett av världens sjukaste och ett av världens friskaste folk. Särskilt sjuka var invånarna i Norrlands glesbygd med ren luft och lite stress.

I praktiken var människorna inte sjuka, utan sjukskrivna av en hel rad olika orsaker.

Detta fick allt fler – också socialdemokrater – att inse att något måste göras åt de galopperande sjukskrivningarna som ofta resulterade i förtidspensioneringar.

I en debattartikel torsdagens Aftonbladet konstaterar LO-utredaren Jan Edling också att "den gamla S-regeringen förlorade valet 2006 på att låta fler slussas över till ersättningar som inte hade ett slutdatum".

Nu återgår formuleringarna i sjukförsäkringen till det som rådde tidigare. Och oppositionen tycker man vunnit en stor och avgörande seger.

Men hur stor är då förändringen? I nuvarande regler står att den som varit sjukskriven mer än 180 dagar ska prövas "mot arbete på den reguljära arbetsmarknaden". Nu återgår man till den tidigare formuleringen att den sjukskrivne ska testas "mot normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden".

Det framstår inte direkt som någon avgrundsdjup skillnad.

Det kanske lika mycket handlar om att den samlade oppositionen passade på tillfället att ge regeringen en knäpp på näsan och påminna om att den är i minoritet.

Alla turer och all uppmärksamhet kring sjukförsäkringsreglerna tyder på att det är en besvärlig fråga för regeringen. Det är också ett område som engagerar många människor.

Många blir med rätta upprörda över när media berättar om hur enskilda människor ramlar mellan stolarna. Ibland på grund av ett märkligt regelverk. Ibland på grund av att tjänstemän gör olika tolkningar av regelverket.

Självklart ska sjukförsäkringen vara en omställningsförsäkring. Förde allra flesta sjukskrivna har arbetsförmågan inte försvunnit helt. De flesta kan förhoppningsvis komma tillbaka till sina tidigare jobb. Men även om de inte kan gå tillbaka till sina tidigare arbeten har rätt att få hjälp till ett jobb.

Ibland framställs kravet att testas mot arbetsmarknaden som en börda för den sjuke, när det i själva verket handlar om att försöka skapa möjligheter att komma ut i ett socialt fungerande arbetsliv igen. Sedan kommer det alltid att finnas människor som helt saknar arbetsförmåga och de måste ha en trygg ersättning.

Det gamla systemet var inte bra. Det var orimligt att ett förhållandevis friskt folk med lång medellivslängd skulle toppa sjukskrivningsligan. Idag speglar förmodligen sjukskrivningsstatistiken verkligheten på ett bättre sätt.

I januari 2013 är det meningen att det ska komma en rapport om hur begreppet arbetsförmåga ska tolkas och praktiseras. Och från den första juli i år gäller den nya formuleringen.

Men borde inte regering och opposition - åtminstone alliansen, S och MP - kunna mötas för att göra en blocköverskridande överenskommelse om sjukförsäkringsreglerna? Det skulle alla tjäna på.

Det skulle vara bra för medborgarna som får långsiktiga och stabila spelregler. Och det skulle stärka förtroende för politikerna.

Mer läsning

Annons