Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gör Reinfeldt en Persson och Löfven en Reinfeldt?

Är Fredrik Reinfeldt på väg att göra samma misstag som Göran Persson gjorde i valet 2006?

Annons

Då trodde Göran Persson att han själv vara garanten för en ny valseger. Åtminstone uppträdde han så.

Han var nöjd, självbelåten och visionslös. Och lite dryg.

Han missbedömde både den tilltagande arbetslösheten och utanförskapet. Och underskattade styrkan i den nya enade borgerliga alliansen.

Jag kan inte komma ifrån att intrycket av att Reinfeldt nu är på väg att göra en Persson. Intrycket förstärktes av intervjun i Svt:s Agenda i söndags. Reinfeldt verkade ointresserad, nöjd och visionslös. Inte direkt dryg. Snarare trött.

Och obegripligt oförstående över hur enskilda människor saknar skyddsnät när arbetslösheten slår till. Att han dessutom själv saknade tankar och förslag på reformer som kan skapa ett bättre Sverige, ökade intrycket av uppgivenhet.

Däremot har sossarna fått en nytändning. Stefan Löfven har mönstrat sitt nya lag. Löfven gjorde en Reinfeldt. Det vill säga han lyckades värva ekonomiproffset och doldisen Magdalena Andersson som utmanare till finansminister Anders Borg. En lika otraditionell och överraskande värvning som när Anders Borg värvades tillbaka till politikens hetluft efter många år i finansvärlden. Återstår att se om den blir lika lyckad.

Ännu har Magdalena Andersson inte profilerat sig som någon vänstersocialist. Snarare tvärt om. Hon använder både rut och rot och har inga planer på att avskaffa de fyra jobbskatteavdragen som alliansen genomfört. Trots att de kritiserats häftig av sossarna varje gång de klubbats igenom. Och hon talar om behovet av riskvilligt kapital och tillväxt i ekonomin.

Även om Reinfeldt är på väg att göra en Persson, är läget inte helt jämförbart med 2006. Då fanns nämligen en hungrig och väl sammantrimmad opposition.

Vid förra valet försökte oppositionen härma alliansen och skapa en rödgrön allians. Det skulle bli ett rödgrönt segervapen. Men de sköt sig själva i foten. Och efter valet tyckte samtliga rödgröna partier att samarbetet var det dummaste man gjort.

Att S ökar i opinionen nu beror på att partiet fått en ny förtroendeingivande partiledning som inte profilerar sig som ett socialistiskt parti. Men med vilka ska de regera? Med V som vill höja skatter och minska arbetstiden? Med MP som är skeptiskt till tillväxt och vill driva på kärnkraftsavvecklingen?

Kanske har trots allt stora delar av S och den borgerliga alliansen mer gemensamt med varandra än vad de vågar erkänna?

Mer läsning

Annons