Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Glöm inte bort de äldre

Jag tycker att det är mycket bra att tidningen gör en artikelserie om åldrande, ett ämne som angår de flesta av oss, om vi får leva så länge.

Annons

Några reflektioner efter att ha läst artikelserien.

Det skar i mitt hjärta när jag såg bilden av mannen som står och tittar på den stora fabriken, som jag antar att han hade jobbat vid i hela sitt yrkesverksamma liv. Mina sista år vid bruket arbetade jag i reception/portvakt. Där såg jag människor gå in till sina arbeten dag efter dag. Så kom dagen när tårtor och blommor anlände, för avtackning av någon trotjänare. Många av dem kom senare förbi vaktstugan för att höra hur det är innanför grindarna. Några ville gå in och hälsa på de gamla arbetskamraterna. De kom ut ledsna och man kan bara tänka sig hur de personerna kände sig.

Så till artikeln med Ove Nygren. Ove och jag är uppväxta i samma sorts miljö, där de äldre möttes av respekt och där de behövdes även när orken tröt. Min mormor bodde på övervåningen, hon var en viktig person i många skeden i min barndom. Min pappa dog när jag just hade börjat skolan. Vi hade ett litet småbruk som var sex personers levebröd. Mamma jobbade hårt för att vi skulle klara oss. Men det gick ingen nöd på oss barn, för mormor fanns där som trygghet och hjälp, speciellt med läxor som vi hade varje dag.

Ove har också erfarenhet av hur man bemöter de äldre i Västafrika. Jag har sedan tre och halvt år arbetat som medmänniska med asylsökande, de flesta från Asien men även från Afrika och Europa. Jag är en 74-årig kvinna, van vid svenska seder och bruk. Men i umgänge med dessa människor gäller andra regler när man är äldre. Fattas det en stol så hämtar någon en stol eller erbjuder sin stol, det går inte att säga emot. Tappar man något på golvet hinner man inte tänka tanken förrän någon har plockat upp det. Om det är mörkt när jag ska gå hem, så säger någon ung man eller kille "jag följer dig hem". Ingen mening att protestera.

Så till artikeln ur Dr. Vimos synvinkel. Han säger att många äldre har tio olika läkemedel. Jag vet av egen erfarenhet att många läkemedel krockar med varandra. Mycken ångest och depression kan komma av att man har fel medicin. Man har ingen att prata med, får ny tid på vårdcentralen, får en ny hyrläkare som skriver ut en ny tablett och ingen för djupning av problemet; nästa patient.

Vad jag vill säga till dig som fortfarande är på banan, särskilt till dig som är politiker eller styr inom vården, glöm inte de här frågorna. Om några år är vi två miljoner pensionärer i Sverige, då gäller det att vara förberedd.

Maud Frestadius

Strömsbruk

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel