Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Glöm aldrig Norrskensflamman


I klippet ovan kan du lyssna på ett längre samtal om attentatet mellan Hudiksvalls Tidnings politiske redaktör Patrik Oksanen
och Petter Bergner, historiker med inriktning på den kommunistiska rörelsen och liberal skribent.

Natten mot söndagen den 3 mars 1940 genomfördes det värsta terrorattentatet i Sveriges moderna historia. Den kommunistiska dagstidningen Norrskensflammans tryckeri i Luleå sprängdes och fem människor som bodde i huset omkom.

Attentatet utspelade sig i en tid som på många sätt var olik vår egen, med ett nytt storkrig under uppsegling som hotade att sprida sig även till Sverige. Men i en tid när tidningsredaktioner åter angrips, samtidigt som det fria ordet förtrampas i stora delar av världen, är det viktigt att inte glömma bort det som hände i Luleå för 75 år sedan.

Vid tidpunkten för attentatet rasade finska vinterkriget för fullt. Sovjetunionen hade angripit grannlandet och bland den svenska allmänheten väckte aggressionen både ilska och skräck.

Dåtidens svenskar kunde inte veta huruvida Finland skulle förvandlas till ytterligare en sovjetrepublik eller inte. Därför blev uppslutningen bakom "Finlands sak" stark. Med samlingsregeringens goda minne deltog många tusen svenska frivilliga i kriget och det ekonomiska stödet var massivt.

Men det fanns också några som motsatte sig denna landsomfattande solidaritetsrörelse – kommunisterna. Sveriges Kommunistiska Parti, som tillhörde den Kommunistiska Internationalen, uppfyllde efter bästa förmåga "plikten" att försvara de sovjetiska kamraterna.

Redan i augusti 1939, när det blev känt att Sovjetunionen och Nazityskland hade ingått en icke-angreppspakt, hade misstron mot kommunisterna ökat lavinartat. När samma kommunister nu försvarade övergreppet mot Finland uppfattades dessa som potentiella landsförrädare. Kommunisterna skulle tystas!

Attentatet 1940 kan ses som kulmen på denna antikommunistiska flodvåg. I ett läge då kommunistiska värnpliktiga internerades i arbetsläger och pressfriheten inskränktes, blev steget till att spränga ett tryckeri förskräckande kort.

Inom den svenska vänstern blev de innebrända snabbt upphöjda till martyrer, och attentatet fick en viktig betydelse i den kommunistiska historieskrivningen. Men lärdomarna från 1940 får inte stanna vid de sedvanliga trätorna om historisk skuld.

Frågan om hur det demokratiska samhället ska värnas, utan att grundläggande demokratiska fri- och rättigheter åsidosätts, är lika aktuell i dag som den var för 75 år sedan.