Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Glada Hudik-teatern måste klara granskning

God morgon Ljusdal!
Just nu är Glada Hudik-teatern föremål för granskning i Hälsingetidningarna AB:s fyra landskapstidningar, en av få nyheter som verkligen berör hela landskapet.

Annons

Vi är många som tagit det glada gänget från Hudik till våra hjärtan. Inte alltid villkorslöst eftersom hela fenomenet är nytt. Vi har ingen historik eller vana att se samhällets mest utsatta människor förvandlas från lunken att fylla vardagen med något vettigt, och förhoppningsvis utvecklande, till att bli svenska megastjärnor.

Vi vet inte riktigt om det är hälsosamt, bra och utvecklande eller bara syniskt utnyttjande av människor i syfte att tjäna pengar. Eller vet vi?

Att det finns pengar i Glada Hudik-teatern är uppenbart. Framgångssagor drar uppmärksamhet och pengar till sig. Någonstans finns det personer, företag och organisationer som tjänar mer än vad de gjorde innan genombrottet för Glada Hudik-teatern. Fel? Fult? Grymt? Ok? Bra? Utvecklande?

Finns nog lika många åsikter som det finns vinklingar på problemet. För ett problem är det när varan, om nu alla ursäktar att jag kallar ensemblen för vara, inte riktigt har förmåga att bevaka och ta tillvara på sina egna intressen.

Men om vi tittar till alternativet. Ingen Glada Hudik-teater, inga framgångar, inga pengar.

Hade medlemmarna i ensemblen varit lyckligare än de är idag?

Hade de utvecklats mer som individer än de gjort hittills?

Hade deras nära och kära oroat sig mindre över deras vardag och liv?

Hade vi, publiken och medborgarna, velat vara utan den här framgångssagan?

Tja, vem vet. Men ett är dock säkert och det är att när antalet kronor blir för många blir det oroligt. Misstanken att någon skor sig på projektet väcker, hos vissa, starka känslor och avundsjuka och inte minst osäkerhet hos den kommunala förvaltning som har ansvar för den här verksamheten. Lukten av pengar förändrar oss människor och hela framgångssagan får nytt ljus på sig.

Jag har inget enkelt svar på den här uppkomna situationen, det har nog ingen annan heller. Kan dock tycka att det är viktigt att projektet Glada Hudik-teatern är fullt transparant och snarare bidrar till att informera och skapa kunskap i hur hela strukturen ser ut; ja vart tar pengarna vägen helt enkelt. Vem får vad och vilka betalar vad? Hur ser kontrakt och uppgörelser ut?

Men man måste också se till vilka personer som är inblandade; hade Glada Hudik-teatern utvecklats till vad den är idag utan Pär Johansson? Har han ett gott ärligt syfte, fast han tjänar en slant på vägen? Om så är fallet; har det skadat de inblandade eller har det stärkt dem som individer och berikat deras liv?

Projektet Glada Hudik-teatern är alldeles för viktigt för att falla offer för Jante och byråkrati, därmed inte sagt att det ska rufflas. Nej, det är däremot dags att sätta en ordentlig prislapp på det jobb ledningen för projektet utför och bedöma samhällsnyttan och inte minst värdet för de människorna som lever stor del av sina liv genom Glada Hudik-teatern. I den prissättningen måste hänsyn tas till personliga egenskaper och förutsättningar att lyckas, då kostar det en slant.

Personligen är jag helt övertygad om att Glada Hudik-teatern inte hade varit vad den är idag utan Pär Johansson, om det sedan var målsättningen är en annan fråga.

Slutligen vill jag återigen understryka vikten av att den här verksamheten, precis som alla andra offentliga verksamheter, ska tåla granskningar av det slag som nu pågår i media, det måste sfären runt Glada Hudik-teatern vänja sig att leva med och den borde för övrigt ha gjorts för länge sedan, granskats alltså, framgångssagan till trots.

Mikael Sagström