Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Spärren för småpartier i höstens kommunalval

Artikel 5 av 55
Valet 2018
Visa alla artiklar

Rättelse och uppdatering: Nedanstående skriven text är skriven med perspektivet att treprocentsspärren gäller samtliga kommuner. Det är inte korrekt; spärren är tre procent för kommuner och regioner med mer än en valkrets. Om en kommun har bara en valkrets är spärren på två procent. Ledarsidan beklagar misstaget och för transparens kring vårt fel lämnar vi originaltexten oredigerad nedan.

Annons

Kommunalvalet i skymundan för rikspolitiken. För små partier med dålig rikstrend vore en egen lokal valdag bättre.

Hejdå till era kommunfullmäktigeplatser liberaler och kristdemokrater! Det är vad spärren på tre procent i höstens kommunalval riskerar att innebära i praktiken. Liberalerna i Hudiksvall fick ett mandat 2014 på sina 2,35 procent. Något som inte räcker i höstens val.

För Kristdemokraterna i Hudiksvall är det på gärdsgården. Förra valets 3,03 procent hade klarat KD-mandatet med blott sju rösters marginal. Även i Nordanstig har KD all anledning att nervöst titta mot spärren. 3,56 procent av rösterna är på inget sätt en stabil position för att greja mandatet igen.

Spärren på tre procent är alltså nytt för årets val i kommunalvalen och den är logisk på så sätt att riksdagen sedan länge haft en fyraprocentsspärr. Kritik mot det här har dock riktats från kommunala småpartier. Visst finns det skäl att uppmärksamma den lokala demokratin och situationen för små partier runt om i landet.

Nya riksdagspartiers framväxt börjar ofta med framgångar på den kommunala nivån, men även när ambitionerna bara är att påverka den lokala politiken är det viktigt att spelreglerna inte bara gynnar de befintliga partierna. Det betyder inte att en spärr för små partier är orimlig, tvärtom.

Ju fler partier som ingår i en demokratisk församling, desto svårare blir det att skapa en majoritet.

Demokrati kan inte likställas med fullständig representation. I den andra vågskålen finns förmågan att styra kommunen – eller landet. Ju fler partier som ingår i en demokratisk församling, desto svårare blir det att skapa en majoritet.

Då är det viktigare att lyfta fram ett annat problem för den lokala demokratin: den gemensamma valdagen till kommun, landsting och riksdag. Den innebär att lokala frågor och politiska konflikter hamnar i skymundan av den nationella valrörelsen. Möjligheterna till ansvarsutkrävande i kommun- och landstingspolitiken minskar eftersom riksdagsvalet stjäl fokus.

Paradoxalt nog innebär det också att riksdagspartierna får klä skott för exempelvis hur vården fungerar i landstingen. Och därför svarar riksdagspolitiker med att försöka lösa problemen genom riktade statsbidrag, istället för att ansvaret utkrävs i landstingsvalen.

Den gemensamma valdagen är också ett exempel på en spelregel som gynnar de befintliga partierna. Genom att mediernas rapportering fokuserar på riksdagsvalet blir det riksdagspartierna som står i centrum.

Motargumentet är att valdeltagandet i de lokala valen skulle sjunka och kostnaderna öka med ytterligare en valdag. Det är dock ett rimligt pris att betala för en stärkt lokal demokrati, och möjligheten att utkräva mer ansvar av politiker i Sveriges kommuner och landsting.

För L och KD i Hudiksvall och Nordanstig kanske det till och med vore bra, för då har de större chans att hänga kvar på egna lokala meriter än att sänkas av en nedåtgående rikstrend.

Patrik Oksanen & Joakim Broman

Alla artiklar i
Valet 2018
Annons