Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När jag jagade Stasiagenten

Annons

Åk inte till Berlin och hälsa på Bettina. Då måste du ut och jaga Stasiagenter om nätterna. Uttalandet kommer från Henrik. För det är vad han och flickvännen Åsa, en gammal journalistkompis till mig, får göra när de är på besök hos mig i Berlin. I några år livnär jag som reporter mig på att berätta om hur den östtyska säkerhetspolisen hanterar personer de vill röja ur sin väg. Jag gräver djupt i orörda arkiv. Träffar arkitekten som kidnappas, lärarinnan som tvingas skriva om världshistorien när hon undervisar i historia och samhällskunskap. När Henrik och Åsa kommer arbetar jag på en story om en kvinna som en dag, flera år efter Berlinmurens fall, får ett telefonsamtal från en främmande man. Han vet allt om henne. Hon vet inget om honom. Det visar sig vara den person från Stasi som i mer än fem års tid avlyssnat henne dygnet runt. Nu saknar han den dagliga kontakten och vill att de ska ses.

Kvinnan heter Heidi. Jag ringer henne. Javisst kan vi träffas. Först tänker jag bara berätta hennes historia. Men så vaknar tanken om att hitta honom. Stasiagenten. Vad tänkte han när han kontaktade henne? Jag vill höra hans version.

Det tar tid att hitta honom. Flera gånger tror jag mig ha ringat in agenten, bara för att få börja på ruta ett igen. När Henrik och Åsa är där har jag ett spår till hans senaste adress i en by. Har ni lust att hänga på? Jag ämnar att wallraffa. Infiltrera för att få veta hur saker förhåller sig. Jag hänger med dem jag vill skriva om. En metod jag använder för att komma björnjägare eller utövare av voodoo inpå livet, för att skildra livet som musiker i New Orleans eller som när jag tillbringar tid med Rochus Misch, Hitlers livvakt, för att få veta hur han tänker.

När det visar sig att agenten har flyttat styr jag stegen till byns lokala pub. Åsa och Henrik beställer varsin öl medan jag skrider till verket. Det går så där. Istället för att överösa mig med information varnar barägaren agenten om att en utländsk person ställer frågor.

En pensionerad krimchef vid den östtyska polisen blir min bundsförvant. Hur går det för dig? Kriminalaren ringer och undrar. Jag har jobbat med honom i ett annat sammanhang och sedan dess följer han intresserat mitt arbete. Han gillar drivet. Kriminalaren följer med när jag ger mig ut på fält. Sufflerar vad jag ska säga, i all hemlighet. Vill du ha hjälp? Jag kan skicka lite folk, erbjuder han.

Heidi som agenten lyssnat av kallar mig sin cowboy. Det är något märkligt med dig, säger hon. Du är så driven. Så på hela tiden. Samtidigt verkar du lite vimsig. Man tänker att du är en väldigt rar person men att du omöjligt kan ro de stora uppdragen i hamn. Sedan kommer texterna. Vattentäta. Välformulerade och kloka. Jag tror du bara låtsas vara så där oskuldsfullt förvirrad för att få folk att öppna sig. Jag tror att du kuppar oss alla. Heidi och jag blir nära vänner.

Jag får tag på Stasiagenten. Det tar mig ett år. Men jag får hans story. Det är en bra historia.

Mer läsning

Annons