Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Misstänkt för fräck cykelstöld

Jag tog ungdomarnas cyklar utan att skämmas – då i alla fall.

Annons

Ibland händer de där pinsamma sakerna som inte ska kunna ske. Sånt där som bara händer på film.

För drygt ett år sedan var jag med om en dråplig händelse, som dessutom bekräftar att myntet har två sidor...

Jag backar bandet. Jag och insändarredaktören har precis varit på avtackning av gamla kollegor på en krog i stan. Efteråt har vi turen att få skjuts hem av kompisar som påpassligt kommer körandes.

Väl i Söderala hoppar vi ur bilen tillsammans med ytterligare några personer. Vi tackar för skjutsen strax innan en korsning.

Då ser vi plötsligt två cyklister hundra meter framför oss i mörkret som plötsligt stannar, kastar cyklarna i diket och springer in i skogen.

Tjuvar - det vet vi direkt, vad annars?

De springer upp mot den lilla skogsdungen och försvinner ur sikte.

Kvar står vi där med två superfina nya cyklar liggandes i diket.Sällskapet står en stund och funderar över hur vi ska göra, hur som helst får cyklarna ligga kvar.

Men efter några hundra meters promenad kommer samvetet ikapp. Tjuvarna väntar förmodligen i mörkret och lurpassar ...

Vi vänder om och tar cyklarna med oss. Låser in dem i en trappuppgång. Varefter var och en går hem till sig.

På måndag morgon ringer jag till polisen och berättar om de fräcka tjuvarna som kastade cyklarna och sprang.

Och mycket riktigt hade de fått in en anmälan om stulna cyklar.

Glad i hågen ringer jag ägaren och berättar om de skraja tjuvarna som la benen på ryggen när vi klev ur bilen, och att vi räddat cyklarna och att de finns i säkert förvar.

Det blir tyst en stund och sedan får jag höra en helt annan story.

"Ungdomarna var ute och cyklade på lördagsnatten när en mystisk bil stannar hundra meter framför dem. Ur kliver ett gäng, varav två stora karlar. Ungdomarna blev skiträdda och kastade cyklarna i diket och sprang upp i skogen och hem. Andfådda väckte de mig och jag gav mig ut på jakt efter de hjärtlösa tjuvarna, men jag fick aldrig tag på dem – och det var tur det för jag var riktigt upprörd ..."

Ooops!

Sedan skrattade vi gått åt händelsen och hur olika man kan uppfatta verkligheten.

Något som är värt att tänka på, även vid andra tillfällen.

Mer läsning

Annons