Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Desperat jakt på perfektion

Annons

Allt ska vara så himla perfekt hela tiden, har ni tänkt på det? Man ska vara glad och tacksam och aldrig gnälla. "Hur är läget?" ska följas av ett "jo, alla tiders vettu!" och ett brett leende med perfekta tänder som man regelbundet visar upp för tandhygienisten, så klart. En som svarar "nej, det är faktiskt inte så himla bra" och modstulet tittar ner i marken blir sedd som besvärlig. Och det vill man ju inte vara.

Man ska älska sitt jobb och den som säger något annat är det fel på. Man ska säga att man drivs av och älskar förändringar, att man hela tiden vill ha nya utmaningar. Att ett jobb aldrig får vara samma sak dag ut och dag in. För tycker man det är man tråkig och en människa som inte passar in.

Ännu en krönika av Elin Woxlin: Vad är väl ett lopp i Dalarna?

När man kommer hem från jobbet till sin perfekta bostad ska man sju dagar i veckan äta fint komponerade middagar sammansatta med ekologiska varor enligt någon valfri och hajpad diet. Helst med så lite kött som möjligt eftersom det är dåligt för klimatet och djuren och säkert något mer. Och maten ska helst visas upp på Instagram tillsammans med nån kommentar om att allt är fantastiskt och perfekt i ens liv och att man är så lycklig. Och tacksam. Hela tiden.

Man ska leva i en lycklig tvåsamhet och ha två väldigt lyckade och välartade barn som man älskar till döds varje dag i ett inlägg på Facebook samtidigt som man hyllar sin partner som världens bästa människa. Och man ska komma hem till ett fredagsmys där vinet står på kylning och tacosen är uppbullad på bordet i det synnerligen perfekta och välstädade köket.

Ännu en krönika av Elin Woxlin: Vad jag har i mitt glas ska du skita i

Man ska träna halvt ihjäl sig till en kropp som ser ut enligt den norm nån bestämde är gällande, så att man glatt kan ståta med trimmade biceps och en platt mage på stranden i sommar. Timmar på gymmet, där man så klart har ett välutnyttjat årskort, i tajta, dyra träningskläder. Och varje pass ska delas till alla vänner man har i sina flöden. Så att de ser vilket perfekt liv man har. Hela tiden.

Man ska aldrig säga att man mår dåligt, gör man det får man hålla tyst om det och absolut inte outa det på sociala medier. Det sprider ju dålig stämning. Hur skulle det se ut? Nej, dåligt mår vi inåt. Utåt har det aldrig någonsin varit bättre. För vi håller på och tävlar i att vara världens lyckligaste människor. Hela tiden.

Jo, jag vet att jag kanske överdriver. Fast generaliseringen är inte helt urspårad, för det är lite så det känns. Men det finns gånger då livet är tungt, utan att något dramatiskt eller traumatiskt har hänt. Det är bara känslan och uppgivenheten i vardagen som varenda människa känner då och då. Det vet vi ju alla – och man får berätta om det också. Det är tillåtet att inte vara komplett och perfekt. Jag ville bara påminna om det.

Ibland är livet helt fantastiskt, ibland är det inte det och ibland äter man gröt till middag. Och det är helt okej.

Ännu en krönika av Elin Woxlin: När träningen tar över allt

Mer läsning

Annons