Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jessica Mårds om vägen tillbaka från sin stroke: "Det tog knäcken på mig rejält"

I juli 2013 drabbades Jessica Mårds av en stroke. Sedan dess har hon kämpat med att komma tillbaka till en fungerande vardag. Hon är kritisk till hur eftervården för strokepatienter sköts och hon har inte fått något stöd för att bostadsanpassa huset.

Annons

Jessica Mårds har varit hästbiten i hela sitt liv. Vid 43 års ålder jobbade hon med hästarna och ridskolan hemma på gården i Söderala utanför Söderhamn. Tillsammans med sin sambo Lars-Åke och sin dotter Elin levde hon det liv hon ville. Det var då hon drabbades av en stroke, en stor blödning på höger hjärnhalva.

– Jag ville inte åka in på sjukhuset. Innerst inne visste jag att det var en stroke, men om ingen läkare berättar det för mig så är det inte sant, säger hon.

Se också: En promenad för hjärnforskningen

Jessicas hade sjukhusskräck sedan hennes mamma dog av en stroke när hon var 12 år. Hennes sambo tvingade ändå iväg henne till sjukhuset och det räddade hennes liv, även fast hon först hade svårt att acceptera att saker hade förändrats.

– När jag först vaknade tänkte jag att nu har jag haft stroken. Nu kan vi köra till Falun på semester. Jag inbillade mig att jag inte hade några men efter den, säger hon.

Hästarna är en viktig del i Jessica Mårds återhämtning.

Men vägen tillbaka blev tuff och hon är tacksam för all hjälp hon fått från sjukhuspersonal på de olika ställen hon varit. Däremot tycker Jessica inte hon fått det stöd hon skulle behöva efter att hon kommit hem igen.

– Det blev ut i ingenting. Det kändes som att man fick komma hem och så var det tack och hej. Vi visste inte vad vi skulle göra, säger hon.

Hennes sambo Lars-Åke Magnusson håller med.

– På sjukhuset får man veta allt om sjukdomen, men man får ingen information om vad som händer efter. När man kommer hem finns det så mycket att göra att man inte hinner tänka på vart man ska vända sig för att få hjälp, säger han.

Se också: Strokedrabbade Gunilla: "Det vände på några sekunder"

Jessica säger att hon aldrig hade klarat det utan all hjälp från Lars-Åke, dottern Elin och hennes pappa. Hennes hjärna blev snabbt trött och vänster sida på hennes kropp fungerade inte alls.

– Jag klarade inte av att sitta med myndigheter och papper och sånt. Jag blev för trött, säger hon.

– När hjärnan stänger av så slutar allt att fungera. Det blir som att du sover fast du är vaken, säger Lars-Åke.

Jessica Mårds tillsammans med dottern Elin Mårds Magnusson och sambon Lars-Åke Magnusson.

De tycker att man borde få information om vilka rättigheter man har och vilket stöd man kan få. Nu fick de försöka ta reda på allt själva.

Eftersom de bor i ett gammalt hus på landet var en anpassning av hemmet nödvändig för att Jessica skulle kunna röra sig i huset. Inkomsterna från ridskolan hade tillfälligt upphört och de behövde stöd från kommunen.

– De skickade hit en man från Bollnäs som skulle titta på huset. Han sa att de inte kunde hjälpa oss eftersom ingreppen skulle öka värdet på huset, säger Lars-Åke.

De fick inget stöd och när de såg hur mycket en anpassning skulle kosta var de tvungna att lägga projektet på is. Nu när de har mer kunskap känner de sig starka nog att återigen ta upp frågan.

– Det tog knäcken på mig rejält förra gången. Söderhamns kommun betedde sig väldigt illa och vi fick ingenting. Inte ens en ramp. Samtidigt har jag alltid velat klara mig själv. Det är tufft att erkänna att man behöver hjälp. Jag vill ju inte se på mig själv som ett offer, säger Jessica.

Läs också: Framgångssagan Bollnäs sjukhus

Idag kämpar Jessica för att komma tillbaka till en så fungerande vardag som möjligt. Träning är viktigt för att hålla igång kroppen och hon försöker vara ute med hästarna så mycket hon orkar.

– Det är det jag vill tillbaka till. Jag har ett mål och det är att komma tillbaka till att jobba med hästarna på full tid. Sedan vet man inte om man når dit, säger hon.

Ett stort lyft för henne var när de skaffade en automatväxlad bil. Hon kunde återigen göra saker som att åka och handla och hämta dottern på förskolan.

– Det är en stor frihet. Första gången jag kom till dagis för att hämta Elin blev hon överlycklig. Han skrek "min mamma är här, kom får ni se!", säger Jessica.

Idag kan Jessica Mårds vara ute med hästarna omkring tre timmar om dagen.

Nyligen var Jessica med på Länsstrokedagen i Hudiksvall och pratade. Hon fick mycket uppmärksamhet och kände att alla var intresserade av hennes historia.

– Det är på två vis med uppmärksamheten. Jag trivs inte i rampljuset men det är viktigt att folk får veta hur det är. Jag är glad att jag gjorde det, säger hon.

Det var många på Länsstrokedagen som höll med om att eftervården för strokepatienter måste bli bättre. Jessica är tacksam för all vård hon fått men känner att det finns mycket som kan förbättras.

– Jag hade lika gärna kunnat ligga i en etta med jordvärme nu. Man ska inte klaga men man har de rättigheter man har, säger hon.

Mer läsning