Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vanja och Erika har endometrios: "Det är inte normalt med jättemensvärk"

Vanja Wiklund och Erika Eklund har endometrios. Sjukdomen tog sig uttryck genom svåra menssmärtor och ofrivillig barnlöshet. Men det tog lång tid innan deras symptom togs på allvar. – Man har hela tiden fått stångas, säger Vanja Wiklund.

Annons

Det är en tidig morgon någon gång under september år 2007. Erika Eklund vaknar upp kallsvettig med fruktansvärda magsmärtor. Det gör så ont att hon inte lyckas få på sig några kläder – naken tar hon sig ner till telefonen och ringer 1177.

Läs också: Endometrios: "Inom sjukvården uppfattas patienterna som gnällfior"

"Det låter som vanliga menstruationssmärtor. Ta en Ipren och gå och lägg dig", lyder rådet från andra sidan linjen.

Men mot kvällen blir det värre. Nu har Erika Eklund så ont att hennes syster skjutsar in henne till Bollnäs sjukhus. Där fattas beslut om en blåljuskörning till Gävle och det blir akutoperation.

Brusten cysta och blod i hela buken, konstaterar läkarna och Erika Eklund får diagnosen endometrios.

– Jag hade aldrig hört talas om sjukdomen. Vi hade svårt att skaffa barn, jag och min sambo, och då fick jag väl svar på vad det berodde på.

Idag har Erika Eklund en son – men hon har blivit rekommenderad att inte skaffa fler barn. Endometriosen gör att hennes graviditeter innebär stora risker.

Vi sitter i vardagsrummet hemma hos Vanja Wiklund på Gårdtjärn i Edsbyn. Liksom vänninan Erika lider hon av samma diagnos. Vanja plockar fram sin mobiltelefon och läser högt från endometriosföreningens instagramkonto.

Läs också: Kommentar: Vi måste prata om de tysta kvinnosjukdomarna

– "Är det normalt med mensvärk? Nej. De flesta har mild mensvärk 1-2 dagar i månaden. Om din mensvärk blir mycket smärtsam ska du prata med en läkare", citerar hon.

Vanja skrattar till. Hon har haft "jättemensvärk" sedan nio års ålder. Redan som elvaåring kunde Vanja på egen hand konstatera att smärtan var långt ifrån normal.

– Men när jag sökte vård fick jag höra att det inte alls var avikande att må och känna som jag gjorde. Efter varje besök kom jag hem med en ny sort värktabletter, vilket aldrig hjälpte.

Efter fem år av tjat och resultatlösa gynekologbesök fick Vanja Wiklund göra en titthålsoperation – den enda metod som säkert kan konstatera endometrios – och då fick hon svar. Liksom Erika hade hon aldrig hört talas om diagnosen.

– Min första tanke var: är det cancer? Kommer jag kunna få barn?

Vanja Wiklund fick diagnosen endometrios när hon var 17 år gamal – då hade hon sökt hjälp för menssmärtor i fem år.

Både Vanja och Erika upplever att det råder en okunskap i samhället runt sjukdomen. Många i deras bekantskapskrets har aldrig hört talas om endometrios. Ändå är tio procent av alla kvinnor drabbade.

– Bemötandet från vården har varit sådär. Jag blev remitterad hit och dit. Efter diagnosen har jag fått söka återkoppling och inte tvärtom. Man har hela tiden fått stångas, säger Vanja Wiklund.

Erika Eklund tror att det beror på att endometrios är en kvinnosjukdom – den tas inte på lika stort allvar.

– Man har ju aldrig sett reklam för någon organiserad enometriosforskning, säger hon.

Ärret under Erikas navel kommer från titthålsoperationen – den enda säkra metod som kan konstatera endometrios.

I dag går de båda två på hormonbehandlingar i form av preventinmedel. Det finns inget botemedel mot endometrios – lösningen blir i stället att ta bort ägglossningen och därmed menstruationen, ofta genom gulkroppshormon.

Om symptomen ger svåra komplikationer kan livmoder och äggledare opereras bort. Erika Eklund överväger att avlägsna sin livmoder.

– Jag äter både minipiller och har hormonspiral, vilken är ironiskt eftersom de i samband med min diagnos avlägsnade mina äggledare, berättar Erika Klund och fortsätter:

– I början var det jobbigt att stoppa i sig så mycket hormoner. Jag hade noll sexlust.

På senare år har Vanja Wiklund börjat engagera sig i endometriosföreningen. Hon känner sig mindre ensam i sjukdomen och tycker det känns skönt att föra diskussioner med andra medlemmar via sociala medier.

– Jag vill vara med och sprida kunskap om sjukdomen. Jag tror att det finns många som har endometrios utan att veta om det. De lider i onödan, säger Vanja Wiklund.

Erika Eklund håller med.

– När man var yngre fanns det ju klasskompisar som stannade hemma flera dagar när de hade mens. Kankse hade de endometrios.

Mer läsning

Annons