Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Erika gillar hög puls – nu är hon inne på sitt andra drömjobb

Som barn var Erika Ekenberg i långa perioder begränsad av sin astma. Kanske är det därför hon som vuxen vill utmana sig själv, både när det gäller kropp och själ. Nu fyller hon 50 år.

Annons

Erika Ekenberg  har aldrig varit någon stadsmänniska och trivs med att bo nära naturen.

För fem år sedan flyttade Erika Ekenberg upp till Hälsingland från Åkersberga. Nu bor hon med sin sambo i ett litet hus på Born i Alfta, med utsikt mot Voxnan och Forsparken.

Se bildspel från Born: Strövtåg på det charmiga Born

Vattnet här luktar inte salt som på Ljusterö där hon växte upp, men annars känner hon sig som hemma. – Jag trivs här och det är inte så olikt hur det var ute på ön. Men en viktig skillnad är att du slipper ta båten och passa färjan, så det är skönt, tycker hon. Ön är stor till ytan, men det var långt till närmsta kompis och det saknas broförbindelse.

– När du växer upp så lär du dig att bli kreativ och hitta på saker, konstaterar hon.Direkt efter grundskolan började Erika läsa på grafisk yrkesskola i Stockholm, två timmars resväg bort. Yrkesvalet låg ändå nära till hands, för hon är den fjärde generationen grafiker och boktryckare i sin familj. – Jag fick det med modersmjölken kan man säga. Min farfars mor var sättare vilket var ovanligt för kvinnor på den tiden. Och det var fortfarande ganska ovanligt med kvinnor inom yrket när jag gick ut.

På väggen hänger minnen från typograftiden.

Då, i mitten av åttiotalet, verkade tryckeribranschen vara en säker framtid. – Vi var elva i klassen och hade jobb allihop långt innan vi hade gått ut. Ingen av oss hade kunnat föreställa sig den omvälvande förändringen som skulle komma. Strax efter utbildningen fick Erika sommarjobb som typograf på Svenska Dagbladet.– Då var blyet borta, och vi jobbade med pappersmontage, berättar hon. Det var 1987 och sommarjobbet övergick i en anställning och Erika blev kvar i 15 år på tidningen. – Det var ett hur roligt jobb som helst och det var som att lägga ett stort pussel varje dag. Men saker förändras och under åren på SvD blev det stora förändringar i hur papperstidningen producerades. Erikas jobb försvann. Sista tiden jobbade hon på hjälpdesken på tidningens datahall.

– Det var inget för mig, berättar hon.

Läs också: Här har det tryckts tidningar sedan 1909

Hon bestämde för att helt byta bransch. I tanke på hur skoltrött hon varit tidigare trodde hon aldrig att hon, i vuxen ålder, skulle sätta sig på skolbänkenigen. Men så blev det. – Jag har alltid varit intresserad av vården. Som barn var jag ofta på sjukhus, kanske har det något med saken att göra. Först jobbade hon en period som vårdbiträde för att känna efter. Hon kände sig hemma. Så det blev sjuksköterskeprogrammet och under studietiden arbetade hon som undersköterska. – Det är precis så som jag lärt mig inom grafikeryrket. Där börjar du på golvet, arbetar dig sedan successivt vidare. Det är bra tror jag för då får du en insyn i hela processen och vet vad alla gör. Lönemässigt blev det inget lyft för Erika att byta yrkesbana. Tvärtom. Men vården var helt rätt val. – Jag blev färdig syrra 2005 och har inte ångrat en sekund att jag utbildade mig till det. Nu har jag också ett jobb som inte hinner försvinna innan jag blir pensionär. Ganska snart byggde hon på sin sjuksköterskeutbildning med akutmedicin. Efter det har hon jobbat på Danderyds intensivvårdsavdelning och efter flytten till Bollnäs på intensivvårdsavdelningen här. Nu jobbar hon på ambulansen i Bollnäs och läser samtidigt in ambulansvård. Ofta kan det vara snabba ryck inom intensivvården och ambulansvården. Och det trivs Erika med. – Som typograf är det hög puls och du ska vara klar till en bestämd deadline. Och jag är van att hålla många grejer i luften samtidigt och tycker om att ha press på mig. Jag blir sällan stressad. Som sagt trivs hon i vårdyrket, men hade förmodligen aldrig hittat dit om hon kunnat fortsätta jobba som typograf. – Jag saknar den gamla tidningsvärlden. Hade den inte dött ut hade jag helt säkert varit typograf än i dag, tror hon. Tryckarna var en av de yrkeskårer som tidigast organiserade sig i Sverige och har av tradition haft ett starkt fackförbund.

– Det fanns en utbredd yrkesstolthet och starka personligheter bland grafikerna. Som kvinna i dag är jag tacksam över vad jag fått med mig från den tiden. Stoltheten bär jag fortfarande med mig. Jag känner att jag är en bra sjuksköterska och kan säga att jag gör ett bra jobb. Just nu går mycket tid till att jobba och plugga. Men annars tycker Erika mycket om att röra på sig. Bågskytte är ett intresse. Hon har gjort en halvklassiker och vill gärna göra en hel klassiker. Men i år blir det "bara" en tjejklassiker.– Jag tycker att det är roligt att ha olika mål att träna inför. Att hålla kroppen i trim är den billigaste och bästa medicinen tycker jag, men det ska inte gå över styr. Erika tycker om att utmana sig i vuxen ålder. Hon har studerat, vågat flytta och fortsätter att utmana kroppen. – Jag var astmatiker och allergiker när jag var liten och var mycket på sjukhus. Då var jag begränsad, så nu när jag mår bra och klarar av saker så blir det en drivkraft. På måndag blir Erika 50 år. Födelsedagen firar hon på söndag med öppet hus hemma på Born.

Läs också: Ljusdals-Postens historik

Erika Ekenberg

Bor: Alfta, men uppväxt på Ljusterö.

Familj: Sambo och tre vuxna barn i Norrtäljetrakten.

Yrke: Tidigare typograf SvD. Nu sjuksköterska på ambulanseni Bollnäs.

Intressen: Bågskytte, längdåkning och håller just nu på attgöra tjejklassikern.

Aktuell: Fyller 50 år måndag den 2 maj.

Mer läsning

Annons