Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kvinnojouren lägger ned: "Det kändes som ett hån, en förminskning av vårt arbete"

Under sex år har kvinnorna på kvinnojouren Viljan i Ljusdal under sin fritid funnits till för kvinnor och barn som behövt deras stöd. Under 2016 var planen att utöka verksamheten, men i stället blir de tvungna att stänga igen.
– Jouren har tappat sitt syfte. Den fanns till för kvinnor och barn som behövde hjälp men nu har det administrativa arbetet tagit över, säger Sofia Wennberg.

Annons

Efter mammaledigheten kom ordförande Sofia Wennberg tillbaka till kvinnojouren med ny kraft. Nu skulle de nyanställa och söka utbildningar. Allt för att göra livet enklare för de kvinnor och barn som behöver deras stöd. Socialstyrelsen hade precis meddelat att 200 miljoner kronor fanns öronmärkta för kvinnojourer att söka.

Sofia Wennberg som var med och startade kvinnojouren Viljan för sex år sedan, är orolig över vilka konsekvenser deras nedläggning kommer få för de barn och vuxna som behöver deras stöd.

Allt såg ljust ut. Sofia Wennberg skickade in en ansökan om närmare 500 000 kronor för 2016 och närmare 580 000 för 2017. Tillbaka kom ett godkännande.

– Vi hade blivit godkända på samtliga huvudmål. Då blev vi ju jätteglada men sen när vi tittade lite längre ner stod det att det var med reviderad budget. Det kändes som ett hån, en förminskning av vårt arbete. Som att de inte tycker att arbetet är värt så mycket som vi angett, säger Sofia Wennberg.

Istället för de 500 000 kronor som de ansökt om för 2016 beviljades de 75 000 kronor, cirka 12 procent av beloppet.

– Vi trodde ju att de hade skrivit fel så vi ringde upp och då hänvisade de till språkbruk. Då berättade jag att vi har ansökt föregående år och fått 100 procent av beloppet, med samma språkbruk. Då kunde hon inte svara men sa att: ”Jag vet vad ett stödsamtal är men det kanske man inte vet på departementet, så det gäller att vara tydlig”.

Någon komplettering till ansökan gick inte att skicka in, beslutet var redan taget och det gick inte att överklaga.

Tillsammans med andra kvinnojourer i Gävleborg skickade de ett brev till Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige.

– Vi har inte fått någon förklaring till att det blivit som det blivit men det ser likadant ut på andra ställen. Vi önskar någon reaktion från deras sida, kanske borde de kartlägga hur bidragen gått ut. Nu har det gått så pass långt att man känner att det inte är värt att behöva strida för. Vi vill fungera som medmänniskor, inte sitta med papper och rapportera.

Läs även Sofia Wennbergs insändare: ”Socialstyrelsen förminskar vår insats”

På Viljan arbetar idag åtta kvinnor, varav en anställd, de övriga sju jobbar ideellt. De har alla sett att kvinnojouren behövs men det har blivit övermäktigt för den ende anställda att sköta det administrativa arbete som idag måste utföras. För att inte belasta de ideellt arbetande än mer hade de bestämt sig för att anställa ännu en person som skulle arbeta 30 procent. Bidraget de ansökte om skulle främst gå till att betala de två anställda, ha kvar det fredade boendet och utbilda nya jourkvinnor.

Kvinnojouren Viljan hade förhoppningar på att kunna anställa en person för att hjälpa till med det adminstrativa arbetet som blivit allt mer tidskrävande. Maggan Wennberg är idag deras ende anställda.

– Som det ser ut nu har vi fått säga upp vårt fredande boende, det var vi tvungna att göra omgående för att se till att klara budgeten det här året. Vi får hänvisa till andra jourer. Usch, jag vill inte ens tänka på vad det kan få för konsekvenser, för jag vet att någonstans kommer någon att hamna i kläm.

Från kommunen får de ett driftsbidrag på 265 000 kronor per år, ett belopp som knappt räcker till lön för den anställde och hyra för det fredande boendet.

Läs även: ”De kämpar mot samhällets fördomar”

– Stundvis är det flera av oss som har gråtit över att vi ens har behövt fatta det här beslutet. Jag känner en jättesorg genom att jag var med och startade upp kvinnojouren år 2010. Jag önskade att jag hade mer tid och ork att fortsätta kämpa men hur mycket får det kosta?

De kommer att hålla kvinnojouren öppen året ut och hoppas att någon kommer att vilja ta över arbetet.

–Jag hoppas innerligt att det finns nya krafter där ute som är villiga att verkligen ge det här ett försök. De behöver inte bygga hjulet på nytt, vi är villiga att lämna över verksamheten.

Läs även: De levde med samma våldsamme man – blev vänner som delar lägenhet

Mer läsning

Annons