Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Föräldrahjärnan: ett konstant tillstånd

Det är inget nytt under solen att när man väl går från tvåsamhet till att bli en familj om tre eller fler så förändras livet.
Livet blir lite mer fantastiskt, lite mer guldkantat och lite mer förvirrat.

Annons

Under graviditeten hör man många gravida kvinnor säga att de lider av så kallad "gravidhjärna". Det innebär att personen som drabbats bland annat har svårt att komma ihåg saker, är lätt förvirrad och fattar märkliga beslut. När väl bebisen kommer så inleds en ny fas. Denna gång är det nymammorna som får en släng av den så kallade "amningshjärnan". Personen som har drabbats av "amningshjärna" har svårt att komma ihåg saker, är lätt förvirrad och fattar märkliga beslut - rätt snarlik "gravidhjärnan".

Föräldrahjärnan däremot är ett konstant tillstånd och symptomen är snarlik tidigare tillstånd. Jag är en av de drabbade.

I åtta månader var jag föräldraledig. Jag blev aldrig någon expert på att ta mig ut från huset med ett litet barn. Det är mycket svårare än vad det låter nämligen. Många vet vad jag talar om. Efter timmen det tagit att få på barnet kläder, skor, mössa, vantar och få på sig själv kläder, mössa och vantar så bajsar barnet. Så är det i nio fall av tio.

När jag väl började jobba efter föräldraledigheten, eller föräldrajobbet som jag hellre skulle vilja kalla det, så var det början på ännu en märklig tid. Plötsligt hade jag bara mig själv att ta hand om på morgonen, precis som förut, men jag kunde inte riktigt hantera all den tid jag plötsligt hade.

Frukosten gick i med en rasande fart, kläderna kom på med samma effektivitet men jag lyckades ändå att bli sen. …I bilen utanför satt mitt bonusbarn och väntade på skjuts till skolan. Hon hade lyckats att få med sig allt och blivit klar i tid. Min svärmor som skulle samåka till jobbet, satt i baksätet redan och min sambo hade fått med både sig själv och vår bebis in i bilen. Kvar var jag.…

När jag larmat på i huset och tagit mig in i fordonet så inser jag att jag glömt min telefon i hallen. Jag springer mot ytterdörren, låser upp, hör hur larmet börjar pipa för att uppmärksamma mig om att knappa in koden. Men jag slår aldrig koden, utan jag tar telefonen och springer ut igen.

– Larmade du på igen? frågade sambon.

– Nej, jag larmade aldrig av. Jag sprang in så snabbt så larmet hann ändå inte slå på, sa jag med andan i halsen.

Larmet slog självklart på och larmcentralen ringde kort efteråt för att rapportera att någon tagit sig in i vårt hus utan att slå av larmet – en potentiell inbrottstjuv.…Ett typiskt exempel på en förvirrad föräldrahjärna.

Mer läsning

Annons