Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: "Det blev rätt. Jag lät det bli fel och det blev bra ändå"

Onanera mera. Wish you wern't here. Folköl. Bevara kulturtanten. Saga Norén Länskrim Malmö. Detta och o så mycket mer finns att hitta som underbara broderier i Broderiklubben BK:s Instagramflöde. Jag är hänförd.

Annons

Det började en dag i slutet av mars när jag slog upp senaste numret av tidningen Hemslöjd. Ordet "Röv" broderat på en vacker duk drog in mig i den alldeles för korta texten om dessa hantverksrebeller.

Fritt, påhittigt och vackert.

Efter att ha göttat mig ordentligt bland deras alster drog jag iväg ett mejl. Jag ville veta mer. Det jag fick veta är att de är en grupp människor som broderar. De ses ibland, käkar mat, dricker vin, och broderar ännu mer. Hur härligt låter inte det?

Dessutom vilar de på en feministisk, antirasistisk värdegrund. I'm a fangirl, just let me tell ya.

Och så till twisten i denna krönika:

Jag har svårt som satan att leva i nuet. Jag har hela tiden (ofta, ofta, ofta) fokus framåt, flera år ibland. Det har till exempel varit svårt att läsa böcker för det enda jag tänkt på har varit nästa bok.

Jag är också lite av ett kontrollfreak när det kommer till mycket. Jag kan inte sticka en maska fel, trots att det inte syns, jag kan oftast inte acceptera felaktigheter, om det så är i någonting jag gör eller hos mig själv.

Men efter att ha inspirerats av Broderiklubben BK:s härliga inställning till just broderi känner jag att jag kan ha hittat hem. Hittat någonting som kan hålla kvar mig här och nu. Andas ut och slappna av.

När jag i påsk åkte hem till mina kära föräldrar åkte vi in på min mammas arbetsplats och hittade lite överblivna broderigarnsrester. En broderiring hittade jag otroligt nog i deras kök från att jag var liten – way to rensa, mamma! (men tack!).

Där och då, under tiden vi spelade brädspel på påskaftonskvällen, började jag helt spontant att brodera.

Några dagar senare var mitt första alster färdigt. Det blev fel. Olika stora mellanrum mellan bokstäverna, olika tjocka bokstäver och jag lyckades inte sätta in tygstycket rakt i ramen. Det blev rätt. Jag lät det bli fel och det blev bra ändå.

Det kändes så jäkla gött!

Jag trodde aldrig att jag skulle tycka om att brodera, men det är någonting med det. Det är så simpelt till utförandet sett, men ändå är möjligheterna oändliga.

Det är heller inte en tröja man tillverkar, som man vill ska passa. Hur det än blir är det bara en bit tyg som man kan göra vad man vill med. Hänga den på väggen, använda som duk, sy in den i någonting du håller på att tillverka.

Eller gör dem publika.

Mycket av det som Broderiklubben BK tillverkar är otroligt provocerande. De för fram budskap och väcker funderingar. Det är hantverksaktivism i sin skönaste form. Jag älskar't.

Läs också: Krönika: Från högklackat till fotbollsskor

Läs också: Krönika: ”Det är med fasa, förskräckelse och ledsamhet jag läser statistiken över drunknade personer”

Mer läsning

Annons