Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Den självklara mannen

Män borde skaffa sig fler kvinnliga förebilder, menar Madeleine Bengtsson som går till angrepp mot mäns homosocialitet.

Annons

En man är en man är en man. Och han är självklar. Det enda könet.

Att han ska tala, höras, synas och bekräftas är givet. Han behöver inte anstränga sig nåt nämnvärt; hans uppenbarelse är gott nog. Vad han tycker och tänker spelar roll. Det han skapar har ett värde och ska hyllas.

Visst, han ska helst vara vit, hel och ren, ha kortklippt frisyr och inte vara arbetslös. Men i övrigt är en man tillräcklig i sig själv. Han måste inte göra sig till, sminka sig, banta sig eller klä upp sig.

Det märks till exempel vid konversationer. Åsa Beckman skrev en uppmärksammad krönika i Dagens nyheter den 1:a september om att kvinnor borde frågestrejka. Hennes tes är att män inte är intresserade av kvinnors liv och leverne utan mest pratar om sig själv och svarar på frågor vid konversationer med kvinnor. Det är självklart att mannens liv är intressant; kvinnans är det sällan.

Krönikören Madeleine Bengtsson tycker att män borde sluta bara bekräfta andra män.

När det talas om kvotering till bolagsstyrelser, borde vi diskutera att män kvoterats in från början. Män har ofta hållit varandra om ryggen och gett varandra bra positioner i exempelvis styrelser. Män som är kompisar, män som bekräftar varandra, män som ser upp till varandra. Hur många män ser upp till kvinnor? Detta kallas homosocialitet. Att män ser andra män som självklara.

Sommarens debatter om tafsning handlar också om hur män ser sin sexualitet och tillträde till kvinnors kroppar som självklar. Jag minns när jag gick i skolan och mina manliga klasskamrater började tafsa. När jag sa till läraren var det bara "Men Oscar gillar ju dig" eller "Han kan inte rå för det". Tafsandet var inte önskvärt, men det sågs ändå som självklart. Något som män gör helt enkelt.

Såväl i det offentliga som i det privata rummet kan en man luta sig tillbaka mot sin givna plats. Han behöver inte känna sig osäker eller fundera på hur han ser ut eller uppfattas. Han vet för det mesta bäst och mest – hur många mansplainande män har man inte råkat ut för? Han ser sig som kompetent och att alla andra självklart bör ta del av hans kunskaper.

Jag önskar jag kunde känna mig lika självklar i mig själv, i min kompetens, i min plats i samhället. Om jag försöker vara lika frispråkig, oförmedlad eller obrydd som en man, får jag höra att jag är burdus, framfusig och okvinnlig. Att en man är det är självklart något positivt.

För att få till en förändring, tror jag att män måste börja se kvinnor som självklara och relevanta. Värdera kvinnor som något mer än mödrar, sexobjekt, vårdare. Skaffa sig kvinnliga idoler, ta del av kvinnors berättelser, hylla kvinnor. Man kan ju börja med att ställa frågor till en kvinna i sin närhet.

Mer läsning

Annons