Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Efter ridolyckan kämpar hon för ett drägligt liv: "Konstigt hur livet kan förändras"

En olycka händer så lätt. För Eva Olsson förändrades livet på bara någon minut efter en ridtur som slutade med en allvarlig bäckenfraktur.– Det var en hemsk upplevelse, som att hela världen rasat, säger Eva Olsson från Järvsö.

Annons

Det har gått två år sedan Eva Olsson från Järvsö var med i den dramatiska ridolyckan som förändrade hennes liv.

Hon klövs bokstavligen itu den där majdagen för två år sedan. Eva Olsson hade precis kommit hem från sin semester och längtan efter att bege sig ut på hästryggen var obeskrivlig. Men ridturen blev inte lång. Strax bortanför hennes bostad hände det som förändrade hennes liv.

– Hästen kastade sig plötsligt, men jag ramlade inte av. Jag hamnade fel i sadeln och landade på framvalvet. Jag kände att något blev fel i kroppen, säger Eva Olsson.

Hästen stegrade några gånger men Eva höll sig kvar. Till slut tog hon sig av hästen för att ringa sin dotter.

– Jag berättade för henne vad som hänt och hon sa att jag skulle gå hem, men jag kunde inte gå hem, det kände jag, säger Eva Olsson.

I stället hämtade grannen Eva med sin fyrhjuling och skjutsade henne hem till gården.

Läs även: Ridskola stöttar sina medlemmar efter allvarlig hästolycka

– Jag tänkte att jag bara skulle gå in i huset och ta en alvedon och sen gå ut igen. Men när jag väl kommit in och tagit värktabletten och lagt mig på soffan så kom jag inte upp mer. säger Eva Olsson.

Ambulansen hämtade henne vid hennes gård i Nybo, strax utanför Järvsö, och körde henne till Hudiksvalls sjukhus. I två dagar låg hon i ett rum på Hudiksvalls sjukhus i väntan på provsvaren innan hon fick det slutgiltiga beskedet om en bäckenfraktur.

– Du har delat dej på mitten, fem centimeter fram och fem centimeter bak, sa en av läkarna i Hudiksvall till mej. Vi får köra dig till Uppsala så de får lappa ihop dig, säger Eva Olsson.

Hon är på gården och hjälper sin dotter så gott hon kan under dagarna.

Två och ett halvt dygn senare opererades hon slutligen i Uppsala för sin ridolycka.

– De skruvade ihop mig igen, men det blev en del komplikationer. På operationsbordet fick jag en propp i lungan och blodförgiftning. Jag blev liggandes där en hel vecka, men sen så vände det, säger Eva Olsson.

Läs mer: Sex år efter bilolyckan – Lars långa väg tillbaka till livet

Hon kördes tillbaka från Uppsala till Hudiksvalls sjukhus, utan känsel i benen men hon kunde röra på sina fötter.

– Det var en hemsk upplevelse – som att hela världen rasat. Men jag började att träna själv och känseln kom tillbaka i det högra benet efter ett tag, säger Eva.

Till slut fick hon komma hem till sin gård med hästarna och korna igen.

– Ljusdals kommun var helt otroliga. Jag fick väldigt mycket hjälp direkt när jag kom hem med allt möjligt. Jag fick hjälp med precis allt, säger Eva Olsson.

Hästen Jack Sparrow är hennes häst.

Stödet från vänner och familj var stort när hon väl kom hem, men snart kände hon att det var ogörligt att driva gården själv efter det hon varit med om. Till slut köpte Evas dotter gården och bor nu där. Själv bor Eva bor några hundra meter bort i en timrad liten röd stuga.

Utanför fönstret går djuren från sin förra gård i sina hagar och betar. Jobbet på Öjegården där hon jobbade nätter innan olyckan orkar hennes kropp inte heller av. De tunga lyften som jobbet kräver är numera för ansträngande och skadorna efter olyckan stoppar henne.

– Jag har fortfarande väldiga problem invändigt med skadade nerver, men jag är inte så sjuk att jag inte kan jobba alls, säger Eva Olsson.

– Det är konstigt hur livet kan förändras. Jag har jobbat 25 år på Öjegården i Järvsö och har inte många sjukdagar. Jag har drivit min egen gård med djur på dagarna och jobbat nätter på Öjegården, och så händer det här, tillägger hon.

Läs även: Efter olyckan – Mattsson tillbaka hos hästarna

Nu känner Eva Olsson att allt stannat av. Kontakten med kommunen som hon upplevde var så bra precis när hon kommit hem från sjukhuset, är nu bristfällig. Hon känner att hennes mål om att kunna jobba och få hjälp sakta suddas ut och kontakten med kommunen, försäkringskassan och företagshälsovården har avtagit och telefonen har tystnat.

Läs också: Utredningar dröjer då kommunen saknar avtal: "Väldigt tråkigt att det blivit så här"

I november beslutades att Eva Olsson skulle genomgå en arbetsförmågebedömning som skulle beräknas vara klar fyra veckor senare. Nu har det snart gått ett halvt år sedan beslutet togs.

– Sist jag hade kontakt med kommunen var i november förra året och då lovades jag en utredning. Sedan dess har det inte hänt någonting, säger Eva Olsson.

Eva Olsson väntar fortfarande på att få besked om hon kan få bli omplacerad till ett jobb som hon skulle klara av efter olyckan.

I december förra året red hon ut för första gången efter olycka och hon berättar att tankarna tog henne tillbaka till olycksdagen, men lyckan att vara tillbaka var större. Eva Olsson pratar mycket om det som driver henne framåt: ridningen och att hon ska kunna jobba igen.

– Det känns som att jag har varit en belastning med de här skadorna. När det gått så här långt så tror man till slut att man inte är värd något. Självförtroedet har verkligen fått sig en törn, säger Eva och fortsätter:

– Det har varit två tuffa år. Min idé har varit att jag skulle få jobba. De känns som att jag bara hade några månader på mig att vara sjuk, sen glömdes jag bort. Det är tur att jag stridigt, annars hade jag kanske legat kvar där i sjuksängen än.

Mer läsning

Annons