Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Drogmissbrukare i kommunen: "Det är väldigt lätt att få tag i cannabis i Ljusdal"

Anton och Henrik är två killar i 20-årsåldern som bor i Ljusdals kommun. Utåt sett är de som vilka andra unga vuxna i den åldern. Men en sak skiljer dem från de flesta andra. De är drogmissbrukare.

Annons

Läs också: Beroendecentrum om droganvändning i Ljusdal: "Cannabis kommer som en våg just nu"

För Anton började allt på en fest i vintras. En av hans kompisar räckte över en cigarett cannabis och Anton tog emot den. Trots att han tänkt att han aldrig skulle prova marijuana tog han ändå några bloss.

Läs också: Hennes son missbrukade droger: "Bland det värsta man kan vara med om"

– Jag har alltid varit skeptisk mot att röka gräs men det var verkligen som att komma in i en annan värld. Det kändes som en bättre fylla och jag mådde väldigt bra, säger han.

Helgen efter testade han igen. Och sedan en gång till. Efter ett tag började han att röka cannabis flera gånger i veckan. När Anton och hans flickvän separerade eskalerade missbruket, då fanns det ingen bromskloss som hindrade honom från att röka varje dag.

– Jag hade ingen aning om att man kunde fastna så lätt. Jag hatar ordet pundare, men man inser att det är ju det man är. Jag har alltid varit emot allt som har med droger att göra egentligen, säger Anton.

Läs också: André har vunnit kampen mot droger och ångest – hittade tillbaka till fotbollen

Han är i 20-årsåldern, bor i Ljusdals kommun och arbetar inom omsorgen. Innan Anton provade cannabis hade han aldrig testat droger tidigare.

Ganska snart handlade det mesta av Antons vardag om drogerna. Han började missköta sitt jobb, slutade träna och omgivningen reagerade på att han var personlighetsförändrad.

Direkt efter jobbet åkte han antingen hem till lägenheten eller till kompisar för att röka gräs.

– Jag var ganska förstörd på morgnarna när jag vaknade och kunde inte längre ta in information på jobbet. Jag började missköta mig och mina kollegor började reagera på att jag var annorlunda. Jag var liksom likgiltig. Men de vet inte att det var på grund av droger, det vet de inte än i dag, säger Anton.

Läs också: Kraftig ökning av drogrelaterade dödsfall

Att få tag i cannabis i Ljusdal är enkelt, berättar han. I telefonen har han kontaktuppgifter till åtminstone 20-30 säljare i Ljusdals- och Delsbo-området som kan sälja gräs till honom.

– När jag började röka insåg jag att jag kände flera som också höll på och genom dem lärde jag känna såna som säljer. Till slut blev jag inte förvånad när folk berättade att de rökte gräs, för det är så många som håller på med det i Ljusdal, säger Anton.

Anton har alltid varit emot allt som har med droger att göra, men på en fest i Ljusdal testade han trots detta cannabis.

Genom drogerna började Anton umgås med sin barndomskompis Henrik igen. De är lika gamla och var nära vänner under mellanstadiet men började sedan i olika högstadieskolor i kommunen och gled isär.

Läs också: Narkotikapolisen: "Posten är en av de största leverantörerna av narkotika i Sverige"

För några månader sedan träffades de på en fest i Ljusdal och när de insåg att de båda rökte började de att hänga igen, för att ta droger tillsammans.

– Man tänkte länge att man bara rökte för att må bra, inte för att man måste. Men till slut blev det så att man var tvungen att röka varje dag, och då är man ju missbrukare, säger Henrik.

När de rökte som mest gick det åt totalt åtta gram cannabis varannan dag. Varje månad blev det i pengar runt 6 000-7 000 kronor vardera.

Hur hade ni råd?

– Jag jobbade heltid och hade en ordnad ekonomi. Jag betalade alltid hyran, räkningar och handlade mat. Jag hade alltid råd, säger Anton.

Anton och Henrik berättar sin historia för att hjälpa andra som fastnat i missbruk.

Henrik däremot var arbetslös under den här tiden, när missbruket var som värst. Han hade sparat ihop pengar från tidigare anställningar.

– Jag hade 100 000 kronor på ett sparkonto och gjorde säkert av med hälften av pengarna på mat, droger och alkohol på några månader, säger Henrik och tillägger:

– Jag hade inga planer på att börja jobba då heller, eftersom jag bara ville röka hela tiden.

Under ett par månader gick det högst en eller två dagar mellan gångerna som Anton och Henrik rökte. I takt med att konsumtionen ökade höjdes även toleransen. Känslan som de fått av en cigarett krävde nu flera stycken att komma upp i. Ibland uppåt åtta stycken på en kväll.

– Man såg det inte som något farligt utan mer som en daglig rutin. Man skrattar ju så mycket. Man träffade kompisar, rökte och hade det kul, säger Henrik.

Men plötsligt en dag rasade allt samman.

Antons mamma konfronterade honom och frågade om han missbrukade droger. En vän till familjen hade sett honom röka på en fest. Anton nekade först, men till slut erkände han.

Minns du hur du kände?

– Jag kände att jag hade svikit min familj. I början var jag arg på han som berättade för mamma, men i dag är jag väldigt tacksam för att det kom ut så att man kunde styra upp allt igen och bli normala människor igen, säger Anton.

Sedan hände allt snabbt. Antons mamma kontaktade Beroendecentrum i Ljusdal och Anton påbörjade det nio veckor långa haschavvänjningsprogrammet. Hon hörde även av sig till Henriks föräldrar.

I dag har det gått en dryg månad sedan allt uppdagades.

– Om inte våra mammor hade fått reda på det hade vi garanterat hållit på än i dag. Det var som ett uppvaknande. Det hade kunnat gå mycket värre om jag hade fortsatt med det, för jag levde ett liv som höll på att raseras, säger Anton.

När Anton och Henrik rökte som mest la de 6 000-7 000 kronor i månaden på cannabis. De har slutat träffa vissa av sina kompisar för att kunna hålla sig borta från droger.

Henrik nickar instämmande. Även han har nyligen börjat haschavvänjningsprogrammet. Både Anton och Henrik har varit drogfria sedan deras missbruk avslöjades.

– Man hade inte information om vad som händer i kroppen. Våra morsor började läsa på och har satt sig in i biverkningarna. Jag hade liksom inte tänkt att det var så farligt, alla i USA röker ju och där är det lagligt, säger Henrik.

Haschavvänjningsprogrammet består av tre faser, en medicinsk, en psykologisk och en social fas. Varje vecka åker de till Beroendecentrum och lämnar urinprov för droganalys. Under programmet ska även alkohol undvikas.

Anton och Henrik har även gått på några möten med NA, anonyma narkomaner.

– Man skriver på kontrakt innan om vad som gäller. Om man tar droger under programmet förängs det. Urinprovet visar om man tagit något. Jag känner att jag inte behöver dricka just nu. Jag vill få ordning på mitt liv, säger Anton.

Hur kommer det sig att ni går ut och berättar om det här?

– Jag vet att det är många i Ljusdal som är fast i det här och kan vi hjälpa en så är det bra. Jag hoppas att många fler inser att det blir problem i slutändan. Man kanske inte tänker på det, men det blir stora konsekvenser. Det är olagligt och det är inte bra för kroppen. Jag hoppas att vi kan hjälpa så många som möjligt, säger Anton.

Anton och Henrik är två killar i 20-årsåldern som bor i Ljusdals kommun.

Första veckorna utan droger har varit rätt tuffa, berättar de. Men genom stöd från deras familjer och varandra är de fast beslutna att fortsätta vara drogfria.

– I början var det tungt. Man ville röka varje dag och var tvungen att stänga ute kompisar som rökte och och hörde av sig, likaså säljare som fortsatte höra av sig. Jag bad dem att inte kontakta mig något mer, säger Anton.

Henrik tillägger:

– Det var jobbigt i början att sluta träffa sina kompisar. Man hade ju umgåtts under en lång tid och rökt och festat tillsammans. Men man inser ju idag att de inte var ens riktiga vänner.

Anton och Henrik heter egentligen något annat.

Mer läsning