Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Hur kör du egentligen?

Vi är alla syndare i trafiken, men vissa förseelser irriterar mer än andra. Niklas Larsson skriver i sin krönika om en ständig källa till förargelse – cirkulationsplatsen.

Annons

Hur gör du när du hamnar bakom en trafikskolebil på vägen? Övningsföraren kör långsamt (läs: enligt hastighetsbegränsningen), saktar in vid alla högerregelkorsningar (trots att vägen ni kör på enligt lokal praxis alltid varit typ huvudled) och stannar för fotgängare vid varje övergångsställe. Kort sagt, hen kör helt laglydigt. Antingen gör du som vissa, håller avståndet och försöker att inte stressa personen bakom ratten. Eller så gör du som många – visar att du minsann redan har ett körkort och beter dig som om du inte alls förtjänar det.

Jag låter det vara osagt i vilken kategori jag hör hemma, men visst blir laglydigheten i trafiken en aning godtycklig med åren. ”Jag vet att jag är en bra bilförare” blir ironiskt nog ett argument för att skapa ett personligt regelverk där gränserna tänjs och lagarna snarare är riktlinjer. Detta personliga regelverk gäller sedan till den sekund du ser en polisbil i backspegeln. Panik infinner sig tills du konstaterat att inga lagar bryts, för tillfället.

Men med den blåvita Volvon i backspegeln är du tillbaka i trafikskolebilen med uppkörningsmannen på din högra sida. Kallsvetten, magen i uppror. För många koppar kaffe, för lite självförtroende. Sedan svänger polisbilen höger i korsningen bakom dig och du kan andas ut. Och trycka lite extra på gaspedalen.

Antingen gör du som vissa, håller avståndet och försöker att inte stressa personen bakom ratten. Eller så gör du som många – visar att du minsann redan har ett körkort och beter dig som om du inte alls förtjänar det.

För en tid sedan diskuterades det vilt här på jobbet om hur man egentligen ska köra i en cirkulationsplats. Av alla trafiksituationer där man kan reta sig på sina medtrafikanter är nog detta den värsta. Folk, i ordets mest generaliserande betydelse, har helt enkelt inte förstått vad en cirkulationsplats är.

Så nu ägnar vi några rader åt just detta.

En cirkulationsplats, (rondell är området innanför cirkulationsplatsen), är närmast att betrakta som en egen väg. Det finns alltså inget krav på, eller direkt mening med, att blinka vänster när man är på väg in i en cirkulationsplats. Det kan egentligen bara förvirra. Och väl inne i cirkulationen blinkar du höger vid byte av körfält eller när du ska lämna cirkulationen. Svårare än så är det inte.

Ändå är det många som behandlar cirkulationsplatsen som om den var en vanlig korsning. Vänster blinkers för vänstersväng, höger för högersväng eller ingen alls om man ska rakt fram. Problemet är ju att den du blinkar för är den som står vid nästa infart och väntar. Det enda den behöver veta är om du tänker fortsätta i cirkulationen eller om det är fritt fram att köra in. Det största problemet är således de som inte blinkar alls.

Det finns inget ”rakt fram” eller ”vänster” i en cirkulationsplats. Det finns bara in och ut. Den livliga diskussionen slutade i alla fall med att jag skrev ut ett häfte från Transportstyrelsen och delade ut. Det heter ”Att köra i cirkulationsplats” och finns gratis på myndighetens hemsida.

Lycka till på vägarna, och kom ihåg – om du inte vet vilken avfart du ska ta ut ur cirkulationsplatsen kan du ta ett varv till, det är inte förbjudet.

Få koll på vad som händer i din närhet med vår nya app:

Här kan du ladda hem helahälsinglands iPhone-app.

Här kan du ladda hem helahälsinglands Android-App.

Mer läsning

Annons