Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: EM-fotboll på toaletten

Det har blivit mycket fotboll de senaste veckorna, väldigt mycket. Men är det stort mästerskap vill jag förstås se så mycket det bara går.

Annons

Den stora behållningen i detta EM har så klart Island varit, del lilla nationen som var uträknad redan från början, men som vägrade förlora och som skrällde gång på gång. Poäng mot Portugal, poäng mot Ungern, och så seger mot hajpade Österrike, tv-kommentatorerna lät hur förvånade som helst och en isländsk kommentator fick glädjefnatt.

Så åttondelsfinal, mot England, islänningarna var mest lyckliga över att få möta sina idoler, och den matchen borde ju bara sluta på ett sätt. Men det gjorde den inte, Island vann och isländske kommentatorn gick bananas.

Ingegerd Mickelz

Förvåningen var stor. Hur kunde England förlora mot en pluttnation med en gamling som förbundskapten och en tandläkare som assisterande? Mot ett land med fler vulkaner än professionella fotbollsspelare? Nåja, nu fanns det en vulkan på läktaren också, kan inte annat än älska den, och när vulkaner är inblandade kan det ju hända vad som helst.

Tyvärr blev det stopp i kvartsfinalen, trots vulkanhjälpen, men islänningarna är ändå EM:s stora vinnare.

Är det fotbollsmästerskap vill jag se så mycket som möjligt. Men så finns ju det där man inte ser. Några av åttondelsfinalerna fick jag följa via sportradion, och när en schweizare gjorde vad som utnämndes till EM:s snyggaste mål blev jag lite ledsen. Det hade jag ju velat se. Ungefär som VM 2006. Då var vi i en lånestuga på finnskogen. Där fanns i och för sig tv, men för att se TV4 krävdes parabol, och det hade vi ingen. Vi gjorde vårt bästa för att få bild, knöt fast en bordsantenn på en jättelång planka och gick runt på gården. Men det lyckades inte, och det var kanske lika bra, det hade väl blivit krig när vi skulle bestämma vem som skulle titta på fotboll och vem som skulle stå ute med plankan och antennen. Så då fick jag bara höra det årets snyggaste VM-mål på radio.

Efter ett tag kom jag påatt om jag satt så långt ifrån tv:n som möjligt, det vill säga inne på toaletten, kunde jag i alla fall urskilja holländaren Ruud Gullit. Fast det berodde förstås mest på hans speciella frisyr.

EM 92 såg jag inte mycket av heller. Då var jag i en hyrstuga på Öland, med en svartvit tv från stenåldern med usel bild, det var mest myrornas krig. Men efter ett tag kom jag på att om jag satt så långt ifrån tv:n som möjligt, det vill säga inne på toaletten, kunde jag i alla fall urskilja holländaren Ruud Gullit. Fast det berodde förstås mest på hans speciella frisyr.

I övrigt såg jag inte mycket av matcherna, trots att jag tittade troget på varenda en. Men jag snappade i alla fall upp att det gick jättebra för Sverige och att Danmark vann. Och jag var så glad att ingen såg mig. Att sitta på toaletten och titta på fotboll är väl i knasigaste laget, till och med när jag är inblandad.

Nåja, detta års EM är inte slut än, några matcher återstår och jag ska njuta. Snart är det över och fotbollsabstinensen sätter in.

Mer läsning

Annons