Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingrid och Erik bor helt ensamma på Sveriges vackraste ö: "Går inte att få det bättre"

Turisterna och sommargästerna har försvunnit. Nu är det tyst och öde på Trysunda.
Men det finns två personer kvar.
Ingrid och Erik Johansson bor här året runt – helt ensamma.
– Det går inte att få det bättre, säger Erik när vi hälsar på och promenerar runt på ön som har kallats Sveriges vackraste.

Annons

TV: Följ med och hälsa på Ingrid och Erik på Trysunda i Höga kusten.

Det är lördag i mitten av september, i gränslandet mellan sensommar och höst.

Vädret är strålande. Solen lyser på en nästan molnfri himmel och luften är så där klar och frisk som den bara blir den här årstiden.

Havet ligger blankt när M/F Ulvön sakta glider in i det gamla fiskeläget på Trysunda i Örnsköldsviks yttre skärgård.

Jag är den enda som hoppar av färjan här i dag.

Gästhamnen ligger nästan öde. Här brukar det vara fullt med båtfolk och turister under sommaren men nu är det tomt vid gästbryggan, och affären och vandrarhemmet har stängt sedan länge.

Gästbryggan på Trysunda brukar vara full med båtar under sommarmånaderna. Nu ligger den öde.

Ett fåtal stugägare är här på helgen för att ordna det sista inför vintern.

Det hörs en gräsklippare, någon håller på att ta upp en båt och en annan sågar ved.

Längst in i viken, i ett rött hus med egen sjöbod nedanför, träffar jag de enda som blir kvar här under vintern.

På farstukvisten sitter paret Johansson; Erik, 78 år och Ingrid, 75 år.

De har bott här året runt sedan 1999, något som de varit ensamma om de senaste tolv åren.

Erik och Ingrid Johansson har varit gifta i 52 år. Så länge de har hälsan och klarar sig själva kommer de att bo kvar på Trysunda.

– Det är väldigt skönt här. Det är ett fritt liv, man gör det man själv vill, säger Ingrid medan hon bjuder på kaffe och mackor.

Erik nickar instämmande.

– Ja, det är lugnt och skönt. Det går inte att få det bättre, säger han.

Det strävsamma paret har varit gifta i 52 år och lever ett stillsamt liv på den lilla ön. Då och då hälsar något av deras fyra barn och två barnbarn på.

– Så länge vi har hälsan och orkar med så blir vi kvar här, säger Erik och får snabbt medhåll av Ingrid.

De senaste åren har framför allt Erik fått en del problem med hälsan; han har bland annat en pacemaker för att hjärtat ska orka med.

Men när jag frågar om vi ska gå en sväng runt ön tvekar varken Erik eller Ingrid. De tar genast fram sina gåstavar.

Storviken med sina rundslipade stenar är en av flera fina vikar på Trysunda.

Självklart vill de visa sin skärgårdsidyll.

– Den har ju faktiskt blivit utsedd till Sveriges vackraste ö, påminner Ingrid.

Det var författaren och ö-älskaren Anders Källgård som för några år sedan rankade Trysunda som den vackraste bebodda ön i landet.

Det är svårt att inte hålla med, speciellt i det här vädret.

Läs även: Bildspecial – här är Sveriges vackraste ö

Vi går förbi Storviken som är full av rundslipade stenar, vidare genom tallskogen och ut till Björnviken med dess långa sandstrand.

Erik visar ett färskt älgspår som han upptäcker i den vita sanden.

Det är ovant att se ön så öde och tyst.

Sandstranden i Björnviken är en av de finaste i Höga kusten. Den här årstiden kan Erik och Ingrid Johansson promenera här helt ensamma på dagarna.

– Så här fint har man inte på många ställen. Det här är badstranden nummer ett, både för oss äldre och barnbarnen, säger Ingrid när vi sätter oss och vilar vid en tom grillplats.

På vägen tillbaka passerar vi skogskyrkogården strax ovanför fiskeläget och Ingrid visar bland annat sin mamma och pappas grav.

Ingrid är själv uppväxt på ön.

– Jag gick i skolan här, vi var sex-sju elever, men det gick bra det med. Man fick lära sig mer, det gällde att kunna mycket för man fick varannan fråga ungefär, säger hon och skrattar.

Ingrid Johansson är tredje generationen i sin släkt som bor på Trysunda. Pappa Hugo Lundgren var fiskare på ön.

Efter att Ingrid flyttade in till Örnsköldsvik började hon jobba på Hägglunds i Gullänget och det var där hon träffade Erik 1961. De bodde sedan med sina barn på fastlandet, i Hörnett och på Genesön, innan de till slut flyttade ut till Trysunda för 17 år sedan.

En gång i veckan, på fredagar, tar de färjan till Köpmanholmen för att handla och göra andra ärenden inne i Örnsköldsvik.

Saknar ni aldrig livet i stan?

– Nej det är jobbigt, man blir bara trött. Då ska man hinna med så mycket, säger Ingrid.

Erik Johansson har hunnit bli 78 år och orkar inte med lika mycket som tidigare men han trivs med det stilla livet i skärgården.

Under vinterhalvåret kommer Ulvöfärjan endast till Trysunda två dagar i veckan. Då får makarna Johansson bland annat sina ÖA levererade.

– Vi läser tidningen på plattan också men det är inte samma sak. Så när båten kommer brukar det gå en halv dag att läsa alla tidningar, säger Erik.

Annars har de en del saker som de sysselsätter sig med på dagarna.

Erik hjälper bland annat till att hålla vägen genom byn plogad på vintern, från Ulvöfärjans kaj ut till Bockviken, han hjälper till att sköta öns vattenverk, och han hugger en hel del ved. Ingrid berättar att hon läser en del och att hon till exempel brukar passa på att laga fiskenät under vintern.

Erik och Ingrid Johansson lägger nät tillsammans, men numera är det bara för husbehov så att de har sik och strömming över vintern.

När det gäller fisket har det blivit betydligt mindre på senare år. Numera är det mest för husbehov.

– Det brukar bli ungefär 20 kilo strömming som vi saltar in på hösten, och 40-50 sikar. Då är vi nöjda, säger Erik.

Det är lätt att tänka sig att det ska bli mörkt och kallt på ön under vintern när snöstormarna drar in, men Ingrid och Erik tycker inte det är några problem.

– Det är bara att klä på sig, inte är det nåt speciellt inte, säger Erik.

– Och allt har ju sin tjusning, säger Ingrid. Om man till exempel går till Storviken när det stormar, då är det verkligen häftigt och storslaget när vågorna rullar in.

Makarna Johansson bor i ett rött litet hus längst in i det gamla fiskeläget, med egen sjöbod nedanför.

Den gälla signalen från M/F Ulvön bryter tystnaden i fiskeläget och det är dags för mig att åka tillbaka till fastlandet.

Erik och Ingrid sätter sig på farstukvisten igen och vilar efter vår promenad.

Några av deras grannar är kvar och pysslar på sina tomter, eller sitter och solar vid sjöbodarna.

Ett par veckor till kommer Ingrid och Erik säkert att ha sällskap av andra, men sedan blir det helt tomt.

Då är de ensamma igen i sitt paradis.

Fakta om Trysunda

► Ö i Höga kusten i Örnsköldsviks skärgård, drygt en halvtimme med färja från Köpmanholmen.

► Trysunda är drygt 10 kvadratkilometer stor. Hela ön är ett naturreservat, bildat för att bevara den fina naturen och fiskelägets speciella kulturmiljö.

► Fiskeläget har anor från 1500-talet och anses vara ett av de bäst bevarade längs Ångermanlandskusten. Då ledde tre sund (därav namnet Trysynda) in till den skyddade hamnen men genom landhöjningen finns nu bara ett kvar.

► För tre år sedan invigdes en rad satsningar på Trysunda i projektet ”Skärgård i världsklass”: renoverat servicehus, större gästbrygga, ny butik och kafé, bastu med mera.

Läs även: Hårt tryck på kommunens skärgårdstrafik

Ingrid och Erik träffades när de båda jobbade på Hägglunds i Gullänget på 1960-talet.
På väg ut till Storviken.

Utsikt över Björnviken.

Erik och Ingrid har alltid stavar när de är ute och promenerar runt ön.

Johanssons sjöbod är full av fisknät av alla sorter. Tidigare fiskade paret betydligt mer än i dag.

Ingrid har gjort en hel del stenfigurer genom åren, med runda stenar från Storviken.

Fiskeläget på Trysunda har anor från 1500-talet, grundat av de så kallade Gävlefiskarna.

Mer läsning