Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tre generationer med bensin i blodet: "Hela 70-talet såg vi bilskrotar"

När de andra barnen slaviskt följde ”Vilse i pannkakan”, åkte familjen Fors på bilskrotssemester. Under 90-talet cirkulerade de flesta åttaåringars liv kring tamagotchin medan Elinas handlade om sladdande bilar. I dag förenas tre generationers motorfascination i välputsade veteranbilar.

Annons

Jag hinner knappt ställa klart frågan om vilken Olles första bil var innan han säger, Renault cv4. Sökresultatet på internet visar upp en riktig retropärla.

Hör Olle Fors själv berätta om sitt bilintresse:

Mormor och morfar, mor och sedan dotter. Kanske är bilintresset inkapslat i familjen Fors arvsmassa.

Någon gång på 70-talet fann Olle en bil i skogen. En bil som det växte träd igenom och som användes som rastkoja för trötta skogsarbetare.

Lite märkligt känns det allt när jag inser att bilen Olle som berättar om, är den som står och blänker längre ner på gatan.

Olle hade bestämt sig, rastkojan blev hans och den skulle börja rulla igen.

– Jag var bara fyra år när pappa drog hem den där från skogen. Så hela 70-talet såg vi bilskrotar. Alla husvagnssemestrar gick efter vart bilskroten låg. Hade vi tur så var det något nöjesfält i närheten, säger Nina.

Läs även: Med bensin i blodet

Hör Nina Fors Östlund berätta om barndomen:

Nina och hennes syster är i princip uppväxta i garaget.

– Eftersom mamma hela tiden har varit med pappa, renoverat och hjälpt honom så har jag och syrran fått så lov att vara med helt enkelt, säger hon.

Sedan var det någonting bland skiftnycklar och oljefläckar som smittade av sig på Nina. Ett motorintresse som bara växte.

Drömmen om att bli lastbilschaufför levde kvar en lång tid, tills hon förstod att branschen var mindre inbjudande.

– Man anställde inte tjejer på den tiden, för man var inte tillräckligt stark för att ratta en lastbil ansåg dom, säger Nina.

Fast intresset för bilar kunde ingen fördomsfull bransch döda och dottern Elina såg sin första folkracetävling sju veckor gammal.

Elinas intresse har kommit och gått med olika styrkor men alltid funnits där. Som liten var det lyxåken efter skolavslutningarna som lockade och som 16-åring tog hon folkracelicens.

– Det var det som man såg fram emot på skolavslutningen, att få åka Studebaker hem med morfar. Det var lite coolt och sådär, säger Elina.

Elina om skolavslutningarna:

I dag har de alla en varsin veteranbil, mormor och morfar, mamma och dotter. Det händer att de möts på diverse bilträffar i sommaren. Tre generationer med bensin i blodet.

– Man har känt sig som en apa i bur, när man har varit ute och åkt. Folk vinkar och tittar. I tonåren var det väldigt pinsamt, men nu har jag kommit över det och tycker bara att det är roligt att folk uppskattar bilarna, säger Nina.

Läs även:

Här är sommarens motor-händelser i Hälsingland

"Jag är en sann raggarbrud"

Få koll på vad som händer i din närhet med vår nya app:

Här kan du ladda hem helahälsinglands iPhone-app.

Här kan du ladda hem helahälsinglands Android-App.

Mer läsning