Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: ”Curriculum Vitae och Carpe Diem, hybrisen och jag”

Curriculum Vitae känns stundtals flummigare än Carpe Diem. Den slutsatsen drar jag i och för sig endast genom att överblicka mina egna cv:n genom åren. Där framträder en aning schizofren människa mellan raderna.

Annons

Jag märker hur en ansvarstagande, positiv, kreativ, ambitiös, pålitlig, driven och fantastisk människokännare vidrigt häller ur sig mängder med klichéer.

För att sedan briljera med succéjobb som kiwiplockare och hotellstädare. Kom igen, vem behöver vara ett socialt geni för att väcka dräggiga zombies en partyvecka i Åre? Eller hur kreativ behöver man vara för att plocka kiwi?

Läs även: Krönikan, viruset vi måste bekämpa.

Jag skäms, för bilden av mig är inte bara motsägelsefull den är patetisk. Jag försöker vara unik och slänger mig med någon kurs som heter ”Geologi och hydrologi”. Här peakar verkligen mitt cv, vem vill inte anställa en person med stort intresse för stenar och vatten?

Jag känner att vi undviker delen där hybrisen tar över och jag hävdar att vakta bakfulla föräldrars barn är att vara ansvarstagande.

Första gången jag tog steget in på arbetsförmedlingen var jag 18 och fylld med entusiasm. Hur svårt kan det vara? Jag hade ändå städat hotellrum.

45 minuter senare gick en annan människa ut genom dörrarna. Uppgiven och håglös, tydligen var jag inte kapabel till att sortera papper i något löjligt arkiv. Jobbet som pizzabagare däremot tyckte min handläggare att jag skulle söka.

Här bör tilläggas att mina matlagningskunskaper inte nämns i detta cv överhuvudtaget eftersom de är obefintliga. För mig känns jobbet som datatekniker för Säpo lättare än att baka en pizza.

Efter några veckor som arbetslös, gick jag in i en butik och erbjöd mig att börja arbeta gratis för att ha någonting att göra. Ägaren skulle höra av sig.

Läs också: Arbetslöshetens onda cirkel

Med spänning väntade jag på svaret som aldrig kom.

Det är svårt att tro men det har gått helt okej för mig ändå, en dag vände det.

Att Carpe Diem och skaffa sig ett jobb ska vara någonting enkelt får gärna shabby chic tanter och pensionärer fortsätta att hävda.

Läs även: "Jag tänker på folk som har det svårt och är ganska fattiga"

Jag och en hel drös andra vet att det inte stämmer. Ett arbete i dag är en lyx som är få förunnat. Det handlar till stor del om vikariat, osäkra anställningar och arbetsförmedlingen. Så det är bara att spetsa era Curriculum Vitae, ta Carpe Diem med ett badkar salt och hoppas på att det håller.

Mer läsning

Annons