Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En liten integration i mig

"Här kommer hon igen" tänkte jag, lätt irriterad. Men jag låtsades som ingenting. Med ett nervöst leende och en svag liten röst sade hon: "fika" och pekade på brödet med sitt lilla finger och på den varma chokladen med sina ögon. Faktiskt hade hon vackra ögon, så att du vet. Men det uppmärksammade jag inte då.

Annons

Läs mer: Efter flykten från förtrycket – Nu debuterar Hanna som krönikör

Eleverna började lämna cafeterian efter rast. Och som en glad arbetstagare började jag plocka in disken i diskmaskinen.

"Varför kan hon inte bara säga ostsmörgås ochvarm choklad, tack, som andra elever gör?" Tänkte jag ännu mera irriterad. Nu kommer hon att få sin smörgås uppvärmd i mikrovågsugnen, och hon kommer att be om extra socker till den redan tillräckligt sockrade chokladen. Varför bara inte ta sin smörgås och dricka utan att ställa några villkor? Vilken konstig kund! Medan jag fylldes med ytterligare irritation fick hon sin frukost och lämnade cafeterian för att gå till sin klass.

"Men vänta!" något ropade i mitt sinne och jag förstod. Jag borde tänka: "vad dum jag är", istället för "vilken konstig kund". Jag blev arg på mig själv först, men började sedan tänka efter. Det kostar inget att värma en smörgås några sekunder i mikron och ta fram extra socker till henne. Detta är en kund, jag är den som ska ge henne det hon vill ha. Hon har samma rättigheter som andra. Hennes nervositet isituationen skall inte påverka hennes mänskliga rättigheter. Hon var osäker, men kunde ändå stå för sina önskemål. Är inte det faktiskt något att vara stoltöver?

Läs också: Pär Johansson om utrotningen av Downs syndrom: "Hur långt ska det gå?"

Hon visste att jag försökte dölja min irritation över hennes önskemål. Hennes tonfall och kroppsspråk, signalerade att hon verkligen var rädd för attönska något helt annat. Hennes situation som nyanländ i helt främmande land, i en ny skola var nog inte så enkel. Men hon fortsatte målmedvetet vidare på sin väg i skolan. Inspirerande, faktiskt, i stället för irriterande.

Den här situationen gjorde mig medveten om mina egna tankaroch känslor. Om jag inte förstått vad mina negativa tankar gjort i kontakten med min kund, skulle jag inte heller ha förstått vilken inspiration hon faktiskt gav.

Nästa morgon vaknade jag nämligen med en ny idé. Jag skulle leverera många olika typer av smörgåsar till eleverna och möta varje barnsbehov. Och gissa vad, när jag kom till jobbet, kom min kollega med samma idé, att göra olika sorter både varma och kalla smörgåsar. Det var en underbar slump. Sedan dess har vi börjat göra så många olika smörgåsar som möjligt. Och jag försöker att vara mer empatisk, förstående, och medveten när jag möter alla olika elever.

Det är lätt att vara arrogant, det är lätt att vara dömandemot andra. Även mot de oskyldigaste och vackraste. Det är lätt att tänka dömande tankar och bli ännu mer diskriminerande. Men om man ökar sin självmedvetenhet minut för minut kan det ge en stor förståelse och utvecklingför alla. Lyssna, något skriker "Men vänta" i var och en av oss.

Läs också: Glada Hudik-skådisar i unik fotoutställning om Downs syndrom: "Budskapet är att man ska känna"

Läs också: Patrik Hell ställer ut i Delsbo: Porträtt som lyfter fram människorna bakom asylprocessen

Mer läsning

Annons