Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Efter flykten från förtrycket – Nu debuterar Hanna som krönikör

Diskrimineringen förblir ett smärtsamt minne, liksom livet i Mongoliet. Hanna har hittat hem i Hassela, och nu vill hon dela med sig av sin historia. I juni debuterar hon som krönikör.

Annons

Läs Hannas krönika: En liten integration i mig

Allt förändrades samma dag som dottern föddes. Inte bara blev Khash-Erdenne, eller Hanna som hon kallas, mamma. Den lyckliga känslan av att hjärtat fästes utom den egna kroppen fick inte vara den enda. Dottern Zuulunzaya visade sig ha Downs Syndrom, och genast började ett smärtsamt tumult av utanförskap. Diskrimineringen startade samtidigt som det nya familjelivet.

– I Mongoliet accepterar inte samhället personer med Downs Syndrom. Man vet inte riktigt vad det innebär, och de flesta beskyller föräldrarna för att ha gjort fel, säger Hanna och tar en stor klunk kaffe.

Hon minns kränkningarna, oron och de dispyter som uppstod inom familjen. Varje dag var en kamp för både överlevnad och värdighet.

– Man var rädd. Ingen var beredd på att det här skulle hända, säger hon.

Nervöst börjar Hanna dra loss trådar från filten hon sitter på. Filten som ligger på en soffa i Hudiksvall, Sverige, hennes nya hem.

Rätt snabbt efter födseln bestämde sig Hanna för att en flytt var nödvändig, men att slitas från sin hemstad Ulaanbaatar var allt annat än lätt. Maken var tvungen att bryta sina magisterstudier, och Hanna fick överge sitt jobb som översättare. Flykten var dessutom tvungen att ske utan föräldrarnas vetskap. Väl i Sverige var paret splittrade. Vad skulle de göra, var skulle de bo? En period trodde Hanna att framtiden fanns i Stockholm, men jobbpressen splittrade framtidsvisionerna.

– I Stockholm skulle både jag och min man kunna jobba på våra karriärer. Men det var ju inte därför vi flydde till Sverige. Vi kom hit för vår dotters framtid, inte för pengar.

En bekymmersrynka gör sig tydlig i Hannas ansikte. Men så berättar hon om uppehållstillståndet, och skiner genast upp. Huset i Hassela känns rätt, liksom jobbet i caféterian på Bergsjöskolan. Äntligen har familjen hittat hem.

– Vi trivs så bra. Grannar och vänner är så hjälpsamma och snälla, säger Hanna.

Läs också: Pär Johansson om utrotningen av Downs syndrom: "Hur långt ska det gå?"

Nu har de för första gången på länge ljusa tankar om framtiden, och drömmarna många. Och Hanna är redo att dela med sig. I juni går debuten som krönikör på helahalsingland.se, och i Hudiksvalls Tidning. Det kommer att bli mycket känslor.

– Jag vill bearbeta mina erfarenheter genom texterna, men inte heller vara helt utelämnande. Mycket är fortfarande för smärtsamt att minnas, men med tiden kommer jag att bli mer personlig, säger Hanna.

Hon vill inspirera, och skapa verktyg för förståelse. Tolerans är ett ord som återkommer när Hanna pratar om både sitt gamla och nya liv. Det var trots allt bristen på det som från början drev familjen på flykt, och är en fråga som ständigt finns närvarande.

– Jag vill inte vara dömande, och hoppas inte att folk ska vara detsamma mot mig. Jag hoppas på en dialog med läsarna, säger Hanna och ler stort.

Läs också: Glada Hudik-skådisar i unik fotoutställning om Downs syndrom: "Budskapet är att man ska känna"

Läs också: Patrik Hell ställer ut i Delsbo: Porträtt som lyfter fram människorna bakom asylprocessen

Khash-Erdene Hanna Battogtokh

Ålder: 27

Bor: Hassela, Nordanstig

Gör: Jobbar på Bergsjöskolan. Tidigare journalist och översättare. Krönikör i Hudiksvalls Tidning och på Helahalsingland.se

Familj: Maken Jazra, dottern Zuulunzaya och sonen Bilguuntsuig

Mer läsning

Annons