Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Arif bygger skola för barn i fattigdom: "Glad om jag kommer hem hel"

Ett lättnadens kliv av från planet. Arif Said står åter på trygg mark på Arlanda. Han ler. Liksom förra gången har resan gått från Afghanistan. För första gången på länge lämnar han hemlandet med övervägande goda minnen.

Annons

Läs också: De vill hjälpa tiggande EU-migranter att återvända hem till ett bättre liv

En vecka senare går bildspelet från Arifs dator varm. Foton på kala bergsväggar varvas med filmer från borgmästarens kontor. Han berättar entusiastiskt om alla möten, med allt från statsmän till föräldralösa barn.

Det har gått fyra år sedan Arif själv kom till Sverige med flykten från förtrycket i bagaget.Då kom han på rätt köl i Sverige tack vare Hjälp till Liv i Hudiksvall, som även hjälpte till att få hit hans närmaste. Nu sitter Arif på biståndscentret som en medarbetare och vän, och berättar om vägen till det stora skolprojektet i Afghanistan.

Arif Said kom till Sverige för drygt fyra år sedan. Idag jobbar han på biståndscentret Hjälp till Liv i Hudiksvall.

Fadderprogram har funnits i där flera år, men nu tar Hjälp till Liv klivet från att hjälpa på individ- och familjenivå till insatser för hela samhällen. Arif har varit med och tagit första spadtaget på det som inom två år väntas vara ett färdigt skolområde på 1500 kvadratmeter i staden Andkhōy. Tio dagar från det att vita streck ritades på marken klippte han bandet till det färdigmurade området. En resa som var allt annat än lätt.

– När jag kom tillbaka till Afghanistan var jag rädd, jag har ändå flytt från personer där. Men det gick bra, säger Arif.

Bygget är beroende av såväl frivillig arbetskraft som inhyrda ingenjörer. Det krävdes mycket folk för att få klart området på bara tio dagar.

Han nickar mot en bild från byggarbetets start. Det behövdes både frivillig arbetskraft och inhyrda ingenjörer för att klara av jobbet. Själv var Arif på plats till sent på nätterna för att flytta tegelsten inför nästa dag. Arbetet var stundvis tungt, inte bara på grund av känslan av otrygghet.

Läs också: På jakt efter Afghanistans historia

– Det är rätt svårt att få tag på material och folk till sådana här byggen i Afghanistan. Det finns inte så moderna maskiner, så vi gjorde allt för hand. Till och med cementblandningen.

Den knappa tiden var en utmaning, berättar Arif. Han blickar mot ytterdörren och ut i solskenet på kajen.

– Jag är stolt över mig själv, säger han och ler blygsamt.

Efter tio dagars intensivt byggande klipper Arif Said banden till skolgården.

Hem kom Arif med påskrivna kontrakt. Bland annat tecknades avtal med borgmästaren i staden och representanter från regeringen. Bygget är minst lika beroende av biståndspengar från Sverige som samarbeten på plats. Om inga politiska beslut tas som banar väg för utbildning kommer inte heller skolplanerna att gå igenom. Inte minst när det gäller att skapa möjligheter för unga flickori fattigdom, berättar HTLI:s Allan Widarsson.

– Vi satsar på flickors utbildning, och har nu överlämnat nyckeln till de kvinnor som ska styra verksamheten där. Regeln är att minst hälften av eleverna ska vara tjejer, berättar han.

Arif visar stolt upp kontraktet med Andkhōys borgmästare.

Läs också: Läs också: Emilias nya liv som husägare

Genom att skapa en familjeliknande miljö i ett kombinerat barnhem och skola vill man skapa förutsättningar för föräldralösa. Det nu färdiga området för det är en viktig milstolpe för HTLI och orten. Och det är billigt att göra en stor insats, menar en nöjd Allan Widarsson.

– Jag är imponerad och förvånad över ett sådant bra resultat. Arif har mer kapacitet än vi trodde. Han har lyckats få folk där att jobba för den här saken, vilket är fantastiskt, säger han.

Arif tillsammans med vännerna Zalmaj och Zahiraddin Zerdashi.

Arif själv är utöver insatserna glad över att ens ha kommit hem, farorna till trots. Så varför riskerar han sitt liv för andra barn? Chansen till ett bättre liv ska inte ligga i förutsättningarnas händer, menar Arif. Hjärtat bultar fortfarande för de utsatta i Afghanistan.

– Jag jobbar inte bara för att gynna mitt eget liv, utan även andras. Det betyder så mycket. Jag vill kunna vara en bra pappa åt mina egna barn och samtidigt kunna hjälpa andra.

Arif gestikulerar envist runt bröstkorgen.

– Jag hoppas från mitt hjärta att jag får göra det här resten av livet. Men jag behöver hjälp. En förhoppning är att många landsmän med mig tittar tillbaka på sina liv och hjälper till, säger han.

Läs också: "Äntligen ett anständigt beslut om de afghanska tolkarna"

Mer läsning