Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

200 charmiga lamm: "Pappa frågade om dagiset stängt – alla barn verkade vara här"

Bräkande i kör hörs när vi går upp mot det stora gula huset på Berglocks fårgård. Helena Persson Ovcina är fårbonden i Forsa som tror på landsbygden och i april föddes närmare 200 lamm på gården.

Annons

Amir, Helenas man, är i full färd med att agera barnmorska och ett lamm ser dagsljus för första gången. Bredvid står Helenas pappa och kikar så att allt går bra. Han brukar göra det, fortfarande för nyfiken för att helt kunna lämna gården i Helenas händer.

Några minuter senare tar lammet sina första vingliga steg och buffar lite på tackan. Det är svårt att inte le.

Fåren bräker och lammen skuttar omkring, busar lite grann. Helena får ett avslappnat ansiktsuttryck och hon känns hemma i miljön som vi nu befinner oss i.

Hon lyfter upp ett Gotlandslamm, en svart sprallig en som senare i livet kommer att få den där grålockiga, mjuka pälsen som Gotlandsfåren är kända för. I ett fönster står en nappflaska, ibland händer det att de små behöver extranäring.

Det känns lika idylliskt som i en saga av Astrid Lindgren. Fast familjens trötta men glada ögon, får mig att förstå att lammningsperioden också är en slitsam tid då de vakar över tackorna dygnet runt. Helena, hennes man och pappa är ständigt på tårna om någonting händer.

108 Gotlandsfår är på väg att få sällskap av närmare 200 lamm. En armé med ulliga djur som i maj börjar beta ute i hagarna kring Forsa.

Ulliga, gulliga och brutalt charmiga.

Läs även: Hon vill rädda utrotningshotade helsingefår

Att bo och verka på landsbygden har inte alltid varit en självklarhet i Helenas liv. Kanske snarare någonting som hon flydde från efter gymnasiet.

– Då ville jag bara från lilla Forsa. Jag ville jobba på museum så jag började läsa kurser i Stockholm, Uppsala och Östersund, säger Helena.

Hon får den där luriga glimten i ögat när hon beskriver livet i Uppsala och närheten till Stockholm där allting hände.

– Vi bodde i korridor, det känns som ett helt annat liv.

Trots att Helena levde mitt i händelsernas centrum, kände hon att det saknades någonting. En längtan efter naturen, djuren och familjen i Forsa började bli allt tydligare. Så efter studierna valde hon att flytta hem igen.

– Jag har alltid varit intresserad och tyckt om djur. När jag var liten ville jag bli naturfotograf.

Bokhyllan var fylld med böcker om världens alla djur, floror och hon missade aldrig ett naturprogram på TV.

Läs också: Fåren gör mig lugn

Mitt i nostalgin och berättelserna från barndomen, kliver veterinären in i köket. Han får några pärmar att kika i och de diskuterar lammningen i ladugården.

Det är som det är på landet, människor kliver över tröskeln och slår sig ned vid köksbordet och det är inget konstigt med det. Barn springer omkring och klappar lammen.

- Häromdagen frågade pappa om dagiset stängt, eftersom alla barn verkade vara här.

Helena gillar det. Hon uppskattar att barnvagnar, pensionärer och nyfikna besökare stannar till och ger fåren kärlek. Njuter av landskapsbilden.

För Helena är det viktigt att barnen får se hur djuren har det. Så att det inte tror att köttet i disken på affären kommer från en köttfabrik.

Hon har en tydlig bild vad hon själv efterfrågar som konsument och arbetar för att skapa någonting liknande. Närproducerat, Kravmärkt och ekologiskt, dessutom vill hon att djuren har det bra.

– Som konsument vill jag veta vad jag köper, det är viktigt. Jag köper exempelvis aldrig utländskt kött.

Fåren slaktas i Delsbo, dit hon kör dem med egen transport. Genom att samarbeta med andra lokala företag är hon säker på att det går att skapa en levade landsbygd.

– Jag tror att det handlar om att försöka komplettera varandra, samarbeta och inte konkurrera.

Helena är en av dem som vågar satsa på landsbygden. En entreprenör som ser ljust på framtiden och inte tillåter sig knäckas av hårdare krav från EU.

Tanken om landskapsbilden och den levande landsbygden finns alltid hos henne och är viktig för att överleva. Kanske var den inte lika viktig förr, på 60-talet då hennes nygifta föräldrar köpte sina första Gotlandsfår på Berglocks fårgård.

Snälla och nyfikna tar de sig en närmare titt på fotografen.

Läs också: Helsingefåren i fokus

2002 började Helenas pappa sakta men säkert lämna över ansvaret på gården till Helena. Och på en pappas vis lärde han ut hur arbetet skulle skötas.

– Han har alltid varit med och han vet alltid bäst, så det är lite svårt att komma med nya grejer, skrattar hon.

På stolen bredvid Helena jollrar en liten krabat på några månader. Det är minstingen i en syskonskara på tre och han är väldigt charmig. Så just nu kombinerar hon jobb och mammaledighet.

Samtidigt ser hon fram emot den 1 maj, då fåren släpps ut på bete och en stor familjedag anordnas. För att barnen i området ska få möjlighet att kika och klappa lammen.

Mer läsning