Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dömd man berättar om kontrollbehovet: "Livrädd för att bli lämnad"

De har ofta många ursäkter, männen som misshandlar kvinnor. Mats Olsson ser nu tillbaka på mannen han var innan behandlingsprogrammet Idap.
– Jag hade ingen självkänsla. Jag var livrädd. Jag var livrädd för att bli lämnad, säger han.

Annons

Den här artikeln publicerades den 12 september 2016.

Samtalet med mannen som är dömd för kvinnofridskränkning och olaga hot tar många vändningar.

– Vi bråkade och drog om den där telefonen, men jag slog henne aldrig i ansiktet eller på kroppen eller någonting. Hon ville inte lämna ifrån sig sin telefon givetvis, och valde att ringa till polisen. Jag häktades för att sedan bli frisläppt i väntan på rättegång, säger Mats Olsson.

Kanske borde anmälan ha gett Mats en tankeställare, en indikation på att hans beteende mot kvinnan inte var okej. 14 dagar senare stod de där, återigen, med samma konflikt hängande i luften mitt emellan sig.

– Jag gick ut i bilen och satt mig. Somnade i garaget och sedan frös jag så dant och bad om att få komma in. Men det fick jag inte så då knackade jag sönder en fönsterruta.

Domen kom och Mats fick välja mellan en tid i fängelset eller Idap, Integrated domestic abuse programme. Valet föll på behandlingsprogrammet Idap, utformat för män som misshandlar kvinnor psykiskt eller fysiskt.

Under programmet diskuterar män i grupper sina brott, utbildas, vrider och vänder på känslorna, letar rätt på tankarna och försöker hitta triggern i sitt destruktiva beteende.

Foto: Heiko Junge / Scanpix NORGE / SCANPIX / kod  20520

Läs även: Hon möter tankarna bakom slagen och misshandeln: "Våld är så mycket mer"

Mats var skeptisk under de första mötena men hans attityd förändrades snabbt. I Idap hittade han svaren och fick syn på den dåliga självkänslan som plågat honom i närmare 50 år.

Den som bottnade i att han blivit bedragen av sin tidigare sambo och som tonåring övergetts av sina föräldrar.

– Jag sprang upp till lägenheten och där fanns en madrass, en tallrik, en gaffel, en sked, en kniv och det var i stort sett allt mina föräldrar lämnat till mig. De stack utan mig för att jag inte ville följa med och lämnade mig kvar i lägenheten.

Mats blev en fixare, snickrade och lagade saker som han behövde. Omgivningen applåderade, han var stark Mats.

– Alla sa vad duktig du är, gud vad duktig du är, att du kan allt det här. Mangla, stryka, sy allt det där, jag var som en Ernst i miniatyr. Men det var aldrig någon som frågade: Hur mår du?

På Idap tvingades han besvara den, frågan som varit frånvarande i alla år. Hur mådde han egentligen?

Genom att rannsaka sig själv och förstå sina brister skapades nya perspektiv. Det var inte konstigt att hans fru reagerat som hon gjorde, att hon anmälde honom till polisen.

Många av männen i gruppen på Idap hade gjort grövre saker, hotat och slagit kvinnor på andra sätt. Trots det förstod Mats någonstans att hans fru antagligen upplevt samma rädsla och obehag för honom som dessa kvinnor hade gjort för sina män.

Läs även: "Det är faktiskt så att jag har blivit misshandlad"

Någonting vände under mötena och i dag existerar inte känslorna av att vara betydelselös. Han lever inte längre med den skrämmande känslan av att bli övergiven och lämnad.

– Jag sänder inte ens svartsjukan en tanke, för jag har fått ett värde. Jag är inte beroende av henne. För det är det man känner när svartsjukan kommer. Rädslan över att bli lämnad ensam för att man inte har ett värde, det är det som är grejen.

Sedan är händer det att han faller utanför ramen ibland och brusar upp, men inte alls på samma sätt nu som då. Dessutom har han och två vänner från Idap en egen stödgrupp där de träffas och pratar.

De pratar om känslor, hur de mår och sina tankar. Peppar varandra med stöttande ord och har lagt allt som heter machokultur åt sidan.

I dag bor Mats, som egentligen heter någonting annat, tillsammans med kvinnan han skrämde. De har börjat om på nytt och Mats har äntligen landat i sig själv drygt ett år efter att behandlingsprogrammet tog fart.

– Allt bottnar i att jag har fått tillbaka min självkänsla, att jag har fått tillbaka mitt värde. Att jag betyder någonting för någon människa.

Mats anser att den människosyn som Idap förmedlar borde vara en del i grundskolans utbildning. Han har också en önskan om att fler med våldsproblematik ska få möjlighet att gå behandlingsprogrammet.

Få koll på vad som händer i din närhet med vår nya app:

Här kan du ladda hem helahälsinglands iPhone-app.

Här kan du ladda hem helahälsinglands Android-App.

Har du redan appen? Då ska du uppdatera den i din telefon för att få alla nya funktioner!

Tipsa vår Fokusgrupp!

Vad vill du att vi tittar närmare på?

Tipsa fokusgruppen

Tipsa vår Fokusgrupp!

Vad vill du att vi tittar närmare på?

Tipsa fokusgruppen

Mer läsning

Annons