Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oasen vid vägens slut – blommorna är Sonjas terapi

I ett hus vid skogens slut frodas torparblommor i rabatter och planteringar. Här bor Sonja och Knut om sommarhalvåret – det här är deras charmiga trädgård.

Annons

Grusvägen ringlar sig längs med ett sommarhälsingland där vildblommor och barrträd trängs sida vid sida. Rakt upp i ingenstans och in i tystnaden och till slut hamnar man någonstans utanför Hå.

Där vägen tar slut börjar Sonjas trädgård och oas. Även om det lilla torpet andas fädbovall är det inte äldre än drygt 30 år. Sonja och maken Knut har själva byggt det. Egentligen bor de i Mohed och hade aldrigt en tanke på att bosätta sig här om sommrarna. Men när Sonjas syster köpte granntorpet och bad om sällskap tvekade de inte.

– Nu längtar vi hit om vinterhalvåret. Det dröjer ett tag innan timmerstugan värms upp och då måste vi hålla oss till tåls, säger Sonja medan hon studerar omgivningen.

Skogen står in på knuten och genom tystnaden tränger endast en rödhake. Planteringarna och rabatterna ringlar sig runt hela huset och arbetet med blommorna är omfattande.

Riddarsporre. Jackobstege. Daglilja. Daggkåpa. Blommorna är Sonjas terapi.

– Det har blivit lite pö om pö. Jag började tycka att det var roligt att få upp stenar och göra gångar. Intresset har liksom kommit med åren, säger hon visar runt i trädgården.

Det vildvuxna och inte allt för uppstyrda har fått ge karaktär åt planteringen. Sonja har fokuserat på "torparblommor". Några frön eller blommor har hon aldrig köpt utan det som växer i trädgården är plantor hon fått eller hittat. Det är så hon vill ha det.

– Men det är ett jobb med att ändra och flytta om allting. Det gör jag lite nu och då. Vi har inga grannar och ingen häst, så det här är min terapi. Jag tycker bäst om spätt och spade, säger hon och skrattar till.

I huset bor hon och Knut fram till september månad. Här ute finns varken el eller toalett. När Sonja inte planterar spelar hon och Knut kort till in på småtimmarna. Platsen är deras paradis.

– Jag känner mycket för den här platsen. Den betyder allt, säger Knut och lutar sig tillbaka i stolen på verandan.

Sedan en tid tillbaka bloggar Sonja om sin trädgård. Hon tycker det är synd att det rör sig så få människor häromkring och dokumentationerna blir ett sätt att bavara processen med blommorna.

Framöver lär projekten med planteringarna bli fler. Fast vad och hur vet Sonja inte riktigt.

– Det här är en fascinerande backe som vår stuga står i. Här finns massor att göra.

Mer läsning

Annons