Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mammans känslosamma inlägg om glåpordet mot dottern: "Mitt barn är en neger"

Dottern hade sett fram emot skolstarten hela sommaren, men den första veckan i förskoleklassen blev inte så bra för Bobo, 5 år. I stället väcktes frågor om varför hon skulle vara annorlunda än andra barn.

Annons

Femåriga Jayli "Bobo" Bydén i Kilafors var glad och förväntansfull inför att börja i förskoleklass – att äntligen vara stor nog för att lämna dagis och börja i skolan. Och allt verkade gå bra. Tills i helgen då Bobo berättade något hjärtskärande för sin mamma Ulrika.

Jayli

Bobo säger plötsligt att hon saknar dagis, att hon inte vill gå till skolan nästa dag.

– Mamma, vad är en neger? undrar hon sedan.

Och när hon berättar varför blir hennes mamma Ulrika bestört.

– Jo, det var en pojke som sa att jag är en neger. Och negrar (Bobos ord) brukar man slå.

– Det kändes jättehemskt när hon sade det, säger Ulrika Bydén om dotterns ord.

– Att "negrar ska man slå på", det är ju uttalat våld dessutom.

Ulrika skrev öppenhjärtligt om händelsen i sin status på Facebook. Inlägget som lades ut på måndagsmorgonen spreds snabbt och efter några timmar hade det delats närmare 400 gånger. Dessutom har det skrivits åtskilliga kommentarer som stöder flickan och hennes familj.

– Jag skrev det där i natt, jag har inte kunnat sova en blund efter det hon sade. Jag blev alldeles chockad över hur fort det har spridit sig och jag är så överväldigad av alla kommentarer vi har fått, säger Ulrika.

När Bobo på söndagen berättade om det hon fått höra blev Ulrika omtumlad, men höll sig lugn och försökte svara så sakligt hon kunde.

– Jag har lärt mig att när barn frågar något så ska man svara på det de frågar och inte måla ut allt för mycket, så att man sätter igång ännu mer i dem.

Under måndagen blev det ändå lite bättre. Barnet på skolan som sade de sårande orden till Bobo har varit hem till familjen och de har pratat om händelsen.

– Mamman och barnet har varit hit och de bad om ursäkt flera gånger. Det kändes genuint, mamman var jätteledsen och det var jättejobbigt för pojken. När Bobos pappa kom hem gick han också till pojkens familj och pratade mer med honom. Det kändes skönt. Även om de är små så är de fortfarande människor.

Bobo med sina föräldrar Ulrika och Jay.

Just nu mår Bobo bättre och tankarna har lugnat ner sig, men Ulrika förstår att det kommer att komma fler frågor med tiden. Kommentaren väckte något i hennes femåring som hon inte funderat över tidigare.

– När man en gång får in i huvudet att man är olik andra, att det inte är något bra och att man åker på stryk för det, så kommer det fler frågor. Bobo är bubblig, nyfiken och pratig av sig.

Ulrika är dock överväldigad över den stora och fina responsen från alla som läst hennes inlägg, som sprids i sociala medier.

– Jag blir glad i hjärtat mitt i allt elände, det visar ändå att folk bryr sig!

Här är inlägget i sin helhet:

Mitt barn är en neger.

Min femåring har gått i förskoleklass i en vecka. Hon har längtat hela sommaren att skolan ska börja. Träffa gamla dagiskompisar och helt nya barn. Det pirrar i magen första dagen.

Det känns som "Vilda musen" (en bergochdalbana) i magen. Första veckan susade förbi och allt verkade toppen. Tills söndag, vi är på väg till hennes första bio, "Hitta Doris" då hon plötsligt säger att hon saknar dagis och vill inte gå till skolan i morgon.

– Jasså varför inte? undrar jag nyfiket.

– Jo det var en pojke som sa att jag är en neger, och negrar (hennes ord) brukar man slå. Mamma jag trodde jag var en prinsessa.

Marken känns som den gungar mitt huvud kokar, ögonen bränner jag blir både iskall och kokhet på samma gång. Hon hade just fått den lektion i skolan hon förmodligen kommer att minnas i resten av sitt liv. En neger och dom brukar man slå. Jag tar lugnt hennes hand och säger att hon visst är en prinsessa.

När vi kommit hem och det till slut blivit kväll ligger vi och småpratar i sängen, innan vi ska sova.

– Mamma vad är en neger, undrar hon rätt vad det är.

Jösses, vad säger jag nu?! Ska hon som en femårig liten prinsessa (som hon tycker att hon är) få ett slag i ansiktet med ord att hennes hudfärg är fel, inte duger och att de med hennes hudfärg brukar man slå.

Herre Gud, hjälp mig! Jag svarar henne .....talar om att det är något riktigt fult en del kallar färgade människor. Och att om hon någonsin hör det igen berätta bums till en fröken och oss här hemma. Har lärt mig att bara svara på det dom frågar, så jag säger inget mer.

– Mamma, vad säger man om dom med vitt skinn då?

Här hade jag inget svar. Min älskade prinsessa somnade tillslut. Hon gnyr i sömnen och vänder sig om och om igen. Jag har fått gå till hennes säng flera gånger. Undrar vad hon drömmer. Själv ligger jag här klarvaken, förtvivlad, förbannad och mest av allt ledsen. Hur ska världen någonsin bli bättre. Mitt barn är ingen neger. Hon är en prinsessa.

Få koll på vad som händer i din närhet med vår nya app:

Här kan du ladda hem helahälsinglands iPhone-app.

Här kan du ladda hem helahälsinglands Android-App.

Har du redan appen? Då ska du uppdatera den i din telefon för att få alla nya funktioner!

Mer läsning

Annons