Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Med gröna fingrar bland kratrar och taggtråd i Ingenmansland

En kollega satt häromdagen och fascinerades över alla som orkar pyssla. En av de senaste flugorna är fairy gardens, eller älvträdgårdar, och på Youtube finns instruktionsfilmer för hur man går till väga.

Annons

Handgjorda miniatyrträdgårdar, tillverkade av glasspinnar, små stenar och annat rammel. Det finns till och med studieförbund som anordnar kurser i hur man bär sig åt.

Jag kan på en gång säga att kollegan inte behöver låta sig fascineras över mig. Mina blomsterarrangemang ligger på en helt annan nivå.

Men det ska ändå sägas att jag förutom några plastblommor faktiskt har ett par levande växter också!

Eller, de levde i alla fall från början.

Strax före jul införskaffade jag två julstjärnor och sedan tog jag med berått mod livet av dem. Det var inte särskilt svårt, det handlar helt enkelt om att låta bli att vattna dem så...

Problemet är bara att när jag väl ställt dem i fönstret så blev de kvar där. Där förvandlades de från levande, till döda och sedan till väldigt döda växter.

Man skulle faktiskt kunna jämföra deras spröt med de buskar som kunde ses under första världskriget – i Ingenmansland på västfronten.

På ena sidan ligger Kaiser Wilhelms pickelhuvor och trycker och på andra sidan britter och fransoser. Mitt emellan ligger Ingenmansland med några kratrar, lite taggtråd, några söndersprängda lik och mina julstjärnor.

Helt själlös är jag emellertid inte. När en av sönerna skulle bjuda med sin flickvän på middag hos mig insåg jag att jag inte kunde odla kratergrödor i köksfönstret.

För sonens skull vill man ju gärna göra ett bra intryck och därför började jag planera för diverse inköp.

Men som så mycket annat här i världen blev det inte av. Nu har sonens flickvän ätit middag hos mig vid tre tillfällen och fortfarande står spröten kvar i fönstret som ett dadaistiskt efterkrigskonstverk över mänskligt vansinne.

– Kan du inte bara slänga ut spröten och sätta dit en älvträdgård i stället, undrade en annan kollega. Och så låtsas du som ingenting och kollar hur sönerna reagerar över att pappa har gjort en älvträdgård!

Risken med det är förstås att sönerna skulle se till att jag blir intagen för tvångsvård.

– Det här är inte normalt, skulle de säga när jag med tvångströja fördes in i en bepansrad bil.

– Vi märkte ju att han inte mådde bra, skulle de sedan sitta på krogen och kommentera sitt agerande.

Nej, tids nog får jag nog masa mig i väg till närmaste blomsterbod och handla nytt. Kanske skulle det funka med en kaktus eller två?

Mer läsning

Annons