Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: "Jesus Kristus ain’t got shit on Harry Boy"

”I världen där jag lever tror människor på trisslotter men inte på Gud”.

Annons
”I världen där jag lever tror människor på trisslotter men inte på Gud”.

Formuleringen är författaren Tove Folkessons. Från fina uppväxtromanen Kalmars jägarinnor.

Jag tycker väldigt mycket om det citatet, eftersom det liksom ringar in den värld som också jag kommer i från och återvänder till ibland.

Där nästan ingen tror på Gud. Men på triss. Och lotto. Och tipset. Och V75. Och Jack vegas.

Där den frälsning man hoppas på kommer i kontanta medel.

Jesus Kristus ain’t got shit on Harry Boy.

Farsan vann förresten på hästar en gång. En ganska ansenlig summa pengar dessutom.

Han var flera år yngre då än vad jag är nu, men hade redan tre ungar. Vinsten investerade han i en tvättmaskin, en torktumlare och en månadslång resa till Kenya för hela kärnfamiljen.

Det kändes faktiskt som någon slags frälsning från det vanligtvis ganska torftiga liv vi levde på den tiden. Där utlandssemester helt enkelt var någonting som aldrig hände.

Ändå har jag aldrig fastnat för spelandet. Eller Gud heller för den delen.

Jag har väl aldrig gett någon av dem en ärlig chans. Doppat fötterna i vattnet, visst. Men aldrig kastat mig ut och förlorat mig i någon av dem.

Det finns några grundläggande problem med kristendomen som jag inte kommer runt. Jag är väl för rationell i mitt tänkande. Eller fyrkantig om man ska vara självkritisk. Men jag kan inte förstå det där med att Jesus dog på korset för våra synders skull. Alltså vad det innebär rent praktiskt. Och vad det spelar för roll. Jag har diskuterat frågan med några präster genom åren. Ingen av dem har gett ett begripligt svar.

Däremot har de klargjort att detta är själva kärnan i den kristna tron. Jag förstår att det kanske handlar om förlåtelse på något vis, men där någonstans tar det stopp.

Men jag kan känna en avund gentemot religiösa människor ibland. Det verkar skönt att tro på ”något större”. Att allt kanske inte är vårt eget fel. Att det finns någon slags mening med det här livet.

I 20-årsåldern funderade jag på att konvertera till islam. Men eftersom jag inte kunde förmå mig att tro på Gud rann det ut i sanden.

Jag tror fortfarande inte på någonting. Framförallt inte på spelbolagen. Eller, att de existerar måste jag nog medge. Men att de kan göra mitt liv bättre.

Allt jag ser är en ekvation som inte går ihop. Åtminstone inte för den enskilde spelaren. Jag ser folk som spelar bort allt det har. Folk som förskingrar pengar från jobbet för att fortsätta spela.

Men samtidigt, mitt i all galenskap, kan jag avundas deras förväntansfulla hoppfullhet.

Drömmen om storvinsten. Hoppet om frälsning.

Mer läsning

Annons