Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Det var en gång en maharadja

Nyligen lade en av sönerna ut en bild på Facebook där han rockar loss på Cypern. Det var strax efter att hans bror lagt ut en bild där han bestiger en fjälltopp.
Den tredje brodern lägger kort därefter ut en status att han kommit till insikt att han i ett tidigare liv varit en fisk. Den var förvisso inte bildsatt, men i alla fall.

Annons

Kan man inte toppa brorsorna med en upplevelse så kan man ju alltid hänvisa till en högre andlig utveckling! Och helst ska man ha varit med i någon dokusåpa också.

Det går både fort och häftigt när dagens ungdom slår sig för bröstet. Det var inte lika viktigt att bevisa hur märkvärdig man var på min tid.

Nåja, jag har ändå ett litet bevis på hur otroligt häftig jag en gång var. Ett nött fotografi i svartvitt som jag hittade bland kvarlåtenskapen efter min kära mor.

Det hände sig nämligen en gång i början av sjuttiotalet att en cirkus kom till byn. Folket på orten var vid den tiden rätt svältfödda på nöjen så det blev fullt pådrag.

Jag tillhörde de lyckliga som lyckades komma över en biljett och även om jag inte minns så mycket av själva föreställningen så minns jag efterspelet. Det när alla de barn som hade någorlunda bemedlade föräldrar fick sitta upp på en av cirkusens elefanter och mot en rund summa pengar dessutom bli fotograferade på nämnda elefant.

Allt gick enligt det löpande bandets princip. Ungarna kastades upp på det mäktiga djuret och efter ett snabbt klick från cirkusfolkets polaroidkamera fick man ett svartvitt foto i dålig kvalitet.

Sedan blev man raskt nerdragen från elefantryggen och det var dags för nästa snorunge att bli uppslängd på elefanten. Fotot må ha varitbedrövligt, men man hade i alla fall något att visa upp.

– Kolla, jag har faktiskt suttit på en elefant jag!

Jag kan inte påstå att jag burit med mig fotot under alla år. Jag hittade det som sagt var av en slump häromdagen.

Men morsan hade i alla fall sparat det och där sitter jag ju... som en riktig maharadja med elefant och allt.

Att hon överhuvudtaget hade sparat fotografiet säger kanske lika mycket om nöjesutbudet när hon själv var ung som om hur det var när jag var liten, men i alla fall. Det är ett tidsdokument så gott som något från början av 1970-talet, ett snapshot på en dåtida häftighet.

Jag tror jag ska scanna in den gamla bilden och lägga ut denpå Facebook. Alla bilder på fjälltoppar och semesterparadis kommer att blekna i jämförelse.

Mer läsning

Annons