Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Elsa tackar för sig efter 18 år i hemslöjdens tjänst

Elsa Knutsson provade skrädderi, sjukvård, trädgårdsarbete och servering innan hon hittade rätt bland textilier, kulturarv, brudkronor och konsthantverkare.
Men efter denna sommar tackar Arbrå hemslöjdsförenings pappersblomskonstnär för sig och ser fram emot att se nya generationer ta över.

Annons

Elsa Knutsson tar varje chans till att handarbeta. Här skapas en virkad matta.

Vid ett av de stora borden på Gästgivars framsida sitter Elsa Knutsson och virkar på en matta. Klockan är bara nio, men redan för två timmar sedan tog Elsa ett dopp i Ljusnan, som man med lite tur kan se glittra mellan grönskan på andra sidan sädesfältet framför gården.

– Björkarna här vid grinden har vi planterat och nu är de så här stora. Jag tittar på dem och tänker att "har jag bott här så här länge", säger Elsa.

Och det har hon. Det var på 1970-talet som hon flyttade till gården. Ett antal år senare flyttade även sambon Lasse Feldtblad in. Och sedan 18 år har hon även sin arbetsplats på gården som anställd av Arbrå hemslöjdsförening.

Ett par kvinnor passerar på sin dagliga promenad och hälsar glatt. Kanske är det oväntat att se Elsa vid det bordet vid den tiden.

– Sitter jag här när det är stängt så kommer det folk. Det går inte, så vi håller oss på baksidan.

Elsa Knutssons absoluta favoritplats på gården är en fotölj, som egentligen skulle ha kastats, i ett förrådsutrymme på baksidan av gården.

En del av gården är alltså en bostad som Elsa och Lasse hyr. Den andra delen av hälsingegården visas under sommarhalvåret upp för besökare och i den finns en butik med bland annat hantverk.

– När fyraåringen är här brukar hon sätta sig bakom disken och säga "Nu är jag Elsa", berättar Elsa och lägger till att det kan vara komplicerat att ha med sig barnbarnsbarn i butiken.

Förutom att arbeta på Gästgivars jobbar hon med föreningens kursverksamhet och i vävstugan, med butik, i centrala Vallsta. Men hon nöjer sig med att arbeta på 75 procent.

– Jag måste göra andra saker. Alla människor borde jobba fyra dagar och vara ledig tre. Allt skulle bli mycket bättre för alla – det är jag övertygad om, säger Elsa.

Under tio års tid hade Elsa Knutsson möjligheten att lära sig att göra näverburkar av konsthantverkaren Nils Blixt. När hon valde att måla en i guld svor han mer än i vanliga fall – och därefter målade hon många i guld.

Men ändå har hon hunnit med mycket. Innan hon kom till Arbrå hemslöjdsförening jobbade hon hos en skräddare, som sjukvårdsbiträde, på kyrkogårdsförvalningen tills dess att kroppen sade ifrån.

– Då passerade jag Järvsöbaden, tänkte "vad fint det är här" och att där skulle jag vilja jobba.

Så hon gick in, möttes av Gästgivarstapeten i hallen och kände sig som hemma. Det var på en torsdag. På lördagen började hon jobba där.

– Det är ingen av alla de här sakerna jag skulle ha velat vara utan. Kunde jag skulle jag skriva en berättelse om tiden på Järvsöbaden.

Snart går Elsa Knutsson i pension och ska ägna sig åt barnbarn, barnbarnsbarn, åt handarbeten och åt släktforskning.

Men efter tio år blev även det jobbet för tungt för kroppen och då tog Elsa tag i något som hon verkligen kan. Hon gick textillinjen på Forsa folkhögskola. När hon var färdigutbildad dök Arbrå hemslöjdsförenings dåvarande ordförande upp på parkeringen en dag och talade om att de ville att Elsa skulle jobba för dem. Och nu gör hon alltså sitt 18:e år.

Men det ska bli hennes sista. Nästa födelsedag blir Elsa 67 år.

– Så jag har jobbat över. Men jag kommer absolut att jobba ideellt, både här och på andra ställen, säger Elsa.

När Elsa själv berättar om de 18 åren för föreningen lyfter hon fram alla människor som hon har mött, de vänner hon har fått och alla roliga saker som hon har gjort. Men alla dessa saker har också gett avtryck.

– En gång fick jag kommunens kulturpris. Jag låg på kökssoffan och slumrade när en person ringde och berättade det. När jag sedan klev upp tänkte jag att "nu har jag drömt något konstigt" och vågade inte berätta för någon.

Under åren har hon tillverkat otaliga hantverk av olika slag. Det handlar förutom olika textilier om bland annat näverburkar, prydnadskronor och om pappersblommorna som flest kanske förknippar henne med.

– Jag har provat massor med saker. Och nu har jag hittat något nytt. Jag gör blommor av ståltråd och pärlor.

Att göra blommor av små pärlor är Elsa Knutssons senaste passion inom hemslöjden.

Men alla saker hon gör är för hennes egen skull. Något enstaka föremål har hon tillverkat på beställning och någon gång har hon bytt en näverburk mot en bit med ostkaka.

Elsa Knutsson är inte alls orolig för föreningens framtid utan henne som anställd.

– Den har funnits i 108 år och den kommer att fortsätta finnas.

Hon är dessutom trygg i det kunnande som finns kring hemslöjden och fokuserar gärna på de unga personer som nu lyfter fram och tolkar traditionen.

– Jag gillar Helena Bratt och jag blir glad bara av att tänka på Erik Olof Wiklund. Han är så annorlunda och orädd.

Mer läsning

Annons