Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Daniel från Arbrå är "chef över de vilda djuren"

I stort sett alla vuxna människor har en åsikt om vilt. Och alla tycker verkligen inte lika. Daniel Ligné, 40-åring från Arbrå, vet allt om det där. Som riksjaktvårdskonsulent sköter han Sveriges viltförvaltning – ett ansvar som förpliktigar.

Annons

Daniel Ligné från Arbrå är riksjaktvårdskonsulent med ansvar för landets viltförvaltning.

Viltförvaltningen i Sverige styrs från Svenska jägareförbundets kansli på Östermalma, mellan Nyköping och Södertälje i Sörmland. Högst ansvarig är Daniel Ligné, Arbråbördig jägmästare som doktorerat på både älgar och tallar.

Han ställs inför svåra uppgifter och överväganden i sin yrkesroll, men själv tycker han att det kan vara nästan lika svårt att förklara den. Yrkesrollen, alltså.

– Jo, det kan vara lite besvärligt att beskriva på ett enkelt vis, och jag har en bra liten historia som illustererar det. När min äldsta son gick i trean hade de en dag då föräldrar skulle berätta för barnen vad de jobbar med. Det var poliser och sjuksköterskor och allt möjligt och det greppade barnen utan problem. Men så skulle jag då försöka berätta vad en riksjaktvårdskonsulent gör. Jag höll på bra länge och försökte förklara – och ungarna såg ut som fågelholkar, de fattade ingenting. Så till sist drog till med att "jag är chef över de vilda djuren" – och då blev det andra miner, då tändes liksom ljuset märkte jag.

Daniel Ligné skrattar gott åt minnet.

Sedan 1938 har Svenska Jägareförbundet i uppdrag av staten att sköta delar av jakten och viltvården i Sverige.

– I grova drag handlar det om att se till att det inte blir för mycket eller för lite av något djur – och det styr vi med jakt. Det är jag som ytterst ansvarig där, så om man tycker att det är för mycket älgar eller för lite gäss eller vad det nu kan vara, då är det mitt fel, säger Daniel Ligné.

Läs också: De jagar orre när morgonen gryr: "Det är mer finlir med fågel"

Han började arbeta på Svenska Jägareförbundets kansli 2008, då som biträdande riksjaktvårdskonsulent. Han bor en kilometer från sin arbetsplats och stortrivs med sitt jobb, trots att han ibland får kritik för att representera en lobbyorganisation – och faktiskt har han även fått ta emot direkta mordhot.

– När vi fick första licensjakten på varg 2010 så satt jag i morgonsofforna i tv och försökte förklara vad det handlade om. Jag tror jag fick närmare 160 mordhot på en vecka. Jag fick kontaktperson hos Säpo, mina barn fick hemundervisning och så vidare. Det blev ett enormt pådrag och det var en chock, förstås.

Se vår reportageserie om vargen och åsikterna som splittrar landsbygden:

Han accepterar inte vargen: "Gör ingen nytta, därför ska den inte få finnas kvar"

De lever sida vid sida med vargen: "Den har lika stor rätt att finnas som alla andra djur"

Här hamnar Sveriges dödade vargar: "Vi får hit det som hittas"

Daniel Ligné säger att han har funderat mycket på vad det är med vargen som upprör och engagerar så till den milda grad.

– Jag är inte man riktigt att säga exakt vad som är så kontroversiellt med just vargen, men den engagerar, det gör den. Det är lugnare nu än det har varit, men jag blir fortfarande förvånad ibland över hur het frågan är. För mig och för många jägare är vargen ett vilt bland annat, som vi ska förvalta som vi förvaltar älgar och björnar och andra djur. Men det är inte alla som tycker så.

Hans känsla är att vargdebatten har blivit en fråga som har växt så långt bortom landsbygden att de som bor där vargen rör sig upplever att de inte blir sedda och lyssnade på.

– Man får inte bestämma om vargen lokalt och regionalt, utan det sitter folk i Stockholm och Bryssel och har åsikter om hur många vargar vi ska ha. Det upplevs kontroversiellt, och där tror jag att en del av laddningen i frågan ligger.

Vargen – det i särklass mest omdebatterade viltet.

Läs också: De jobbar för att bli fler kvinnliga jägare

Inget vilt får debattens vågor att svalla lika höga som vargen. Vildsvinet är lika tydlig tvåa, enligt Daniel Ligné.

– Sedan när det gäller älgarna så har vi alltid en diskussion med skogsägarna framförallt. Älgarna äter tallar och skogsägarna vill därmed ha färre älgar, medan jägarna vill ha fler för roligare jakt och mer kött i frysboxen. Det är en konstant dragkamp, men den går ändå rätt smidigt att lösa, då väldigt många jägare även är markägare och vice versa. Det är samma folk så att säga.

Älgstammen regleras effektivt via den årliga älgjakten.

Att uppskatta hur stor populationen av vilt är i skogarna är relativt enkelt, flera samverkande metoder används. Det handlar både om observationer rapporterade av landets jägare och ren avskjutningsstatistik. Rovdjursinventeringen sker även genom insamling av bajs, rätt och slätt, som analyseras med modern DNA-teknik.

– Det blir så exakt att vi nästan kan sätta namn på djuren, skämtar Daniel Ligné.

– Nej, men sammantaget har vi väldigt bra metoder som ger oss säkra underlag. Så grepp om hur många djuren är, det har vi. Vi har koll på allt vilt, från de små gnagarna till de största rovdjuren. Sedan kommer vi till det svåra steget: Är det lagom många?

Åsikterna därom är många – och vitt spridda.

– Det har jag lärt mig under de år jag jobbat att precis alla har en uppfattning om vilt, även de som inte jagar eller är i skogen överhuvudtaget. Man kan sitta på söder i Stockholm och inte veta något om skogen, men man har banne mig en uppfattning om vilt ändå.

Jägareförbundet för statistik över allt vilt i de svenska markerna. Rådjursstammen var ett tag nästan utrotad i Sverige, men har återhämtat sig kraftigt de senaste årtiondena.

Hans arbetsgivare, Svenska Jägarförbundet, har ett väldigt speciellt uppdrag. Det är en medlemsorganisation med 165 000 medlemmar som driver jägarnas frågor och fungerar ungefär som ett fackförbund för jägarna.

Läs också: Så mycket kostar det att fälla en älg

På den direkta frågan om hans förbund driver opinion är Daniel Ligné glasklar:

– Vi driver jättemycket opinion. Och vi blir ibland beskyllda för att vara en väldigt, väldigt stark lobbyorganisation. Jag tror vi är den organisation som besöker Sveriges riksdag mest av alla.

Han känner sig därmed hemtam i maktens korridorer.

– Jo, det kan man lugnt säga lugnt säga, konstaterar Daniel Ligné och skrattar innan han blir allvarlig igen.

– Det handlar helt enkelt om att vi vill informera, förklara och försöka få politikerna att ta kloka beslut.

Förbundet jobbar målmedvetet hela tiden med att säkra acceptansen för jakt och drar sig inte för att gå in i samarbete med kommersiella aktörer. Statoil och Ikea är två exempel på jättar som jägareförbundet drivit kampanjer med.

– Vi måste nå ut till den breda massan. De tre procenten av Sveriges befolkning som jagar är oviktiga i sammanhanget, det är de övriga 97 procenten som måste tycka att det vi gör är bra och okej. Vi gör ingenting utan att väga det mot allmänhetens acceptans.

Ibland får man gratis draghjälp, som i den uppmärksammade tv-reklamkampanjen med Zlatan Ibrahimovic jagandes kronhjort.

– Den hade vi inget med att göra, men vi märkte direkt att intresset ökade. Vi har lite medvind just nu, jakt ses som okej och är faktiskt till och med lite inne.

Svenskarna är för övrigt världens mest tillåtande folk, när det kommer till jakt – det finns det Sifo-mätningar på.

– Vi beställer en sådan mätning varje år, och nu senast så visade den att 87 procent av Sveriges befolkning accepterar jakt. Det är bara 6-7 procent som inte tycker att jakt är okej. 1971, när vi började mäta, var det 70 procent som accepterade jakt, sedan har siffran succesivt ökat. I dag är det inget annat land i världen som har så hög acceptans för jakt.

En av de största utmaningarna för jägareförbundet är att möta den snabbt minskande kunskapen om djur och natur hos befolkningen. Daniel Ligné skräder inte orden när frågan kommer på tal:

– Det är fullkomligt fritt fall skulle jag vilja säga. Vi brottas varje dag med det där, att folk idag kan väldigt lite om djur och natur. Och då blir det problem, för då hittar man på egna sanningar som inte alls behöver vara ens i närheten av någon sanning.

För bara en generation sedan var situationen helt annorlunda. Kunskapsraset har kommit snabbt, och det har sin förklaring.

– Sverige är ett av världens snabbast urbaniserade länder, men vi har en självbild av att vi är ett naturfolk som lever i och av naturen. Men det är inte sant längre. Bara en generation bakåt så bodde folk på landet, såg vilt på daglig basis, visste hur en älg beter sig och så vidare men idag är det inte så.

– Vi har en generation som växer upp nu som kallas "betonggenerationen", Göteborgs universitet har mycket forskning om det där. Det är alltså den första generationen som inte har far- och morföräldrar på landet.

Trots allt så ökar faktiskt antalet jägare ganska rejält igen, efter ett antal år av lätt dalande kurvor.

– Så har det varit de senaste 5-6 åren, vi har fått fler unga jägare och fler kvinnor som jagar. Ofta är det faktiskt etiken, och viljan att ta ansvar för det kött vi äter, som lockar de nya jägarna. Det känns väldigt bra att de frågorna engagerar, för vi jobbar väldigt hårt med dem hela tiden.

Få koll på vad som händer i din närhet med vår nya app:

Här kan du ladda hem helahälsinglands iPhone-app.

Här kan du ladda hem helahälsinglands Android-App.

Har du redan appen? Då ska du uppdatera den i din telefon för att få alla nya funktioner!

Mer läsning

Annons