Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

19-årige Erik skickades hem med smärtstillande – samtidigt spred sig cancern i hans kropp

"Cancer? Det är uteslutet." Så sade läkaren till en 19-årig kille från Sandviken. Bara dagar senare visade det sig att han hade en oerhörd aggressiv cancer i lever, njurar och skelett.

Annons

Läs också: När Anitas pappa fick cancer väcktes idén om en insamlingsdag

En kylskåpsmagnet håller fast ett besiktningsprotokoll i en villa i Sandviken. Det gäller Erik Larssons Saab. Den gick igenom utan anmärkningar, och Erik var väldigt stolt över det. Han var 18 när bilen besiktades. Nu är han 19 och borde egentligen ha tagit studenten tillsammans med sina klasskompisar i början av juni. Men då låg han inlagd på sjukhuset och svävade mellan liv och död.

Det var i februari i år, under en bilresa, som han först berättade om sina smärtor. Det gjorde ont att sitta ner, sade han. Det blev inte bättre. I början av mars gjorde han sitt första besök hos hälsocentralen. Läkaren ställde diagnosen prostatit, en inflammation i prostatan, och ordinerade antibiotika och smärtstillande mediciner.

Läs också: "Sjukdomen är oerhört ovanlig"

Nästa samtal med vården var på telefon en vecka senare. Han hade fortfarande ont. Han fick ett annat piller. Om smärtan inte blev bättre skulle han höra av sig för att få komma till en urolog.

Det blev inte bättre. Varje ny kontakt med vården ledde till nya journalanteckningar som fortsatte på den inslagna vägen. Ung man. Elitidrottare. I övrigt frisk. Prostatit. Eftersom smärtlindringen inte fungerade skrev de ut fler och fler tabletter. De gjorde urinprov och röntgen. Testerna visade ingenting konstigt. Familjen stötte på för att få komma till en urolog. I början av juni fick de äntligen det.

När Erik kom till urologen var han, enligt journalen, "ordentligt handikappad, framför allt är han så pass stel i ryggen att han har svårt att röra sig". Urologen konstaterade att hans prostata var stor som en apelsin. Den ska vara som en kastanj. Urologen tyckte att symptomen på prostatit var mycket uttalade och skrev ut mer antibiotika och smärtstillande.

Läs också: Jossan – dödsdömd eller inte? Del 9: "Jag har cancer, men jag smittar inte"

Eriks pappa stödde honom på sin arm, för Erik Larsson kunde inte stå upp själv. Han hade gått ner mycket i vikt. Han var grön i ansiktet och hade kväljningar.

"Titta på honom", sade hans pappa till urologen. "Han är ju sjuk! Måste man inte utesluta det värsta?"

Han befarade att det kunde vara cancer.

"Cancer?" sade urologen. "Det är uteslutet".

Efter det blev Erik bara att bli sämre. De försökte komma in på sjukhuset igen, men det enda råd de fick var att åka in själva till akuten. Erik var vid det laget inte mer än ett paket. Att sitta på akuten och vänta i timmar på att få en tid var vid det laget helt otänkbart, berättar pappan.

Läs också: Cancerinsamlingen: 120 000 på tio dagar – 600 personer har bidragit till Jossans resa till alternativkliniken

Fem dagar efter besöket hos urologen väcktes pappan. Erik brukade gå på toaletten ett par gånger varje natt, men nu kunde han inte längre det. Nu låg han bara och skrek. De ringde in och den här gången skickades en ambulans till villan. Nu gjordes också tester för cancer.

Journalen dagen därpå: "Inlades pga oklar prostatit. CT har dock visat utbredda mjukdelsförändringar och skelettförändringar, tecken på metastaserad sjukdom."

Det var inte prostatacancer Erik Larsson hade. Däremot en oerhört aggressiv cancer av ovanligare art: Rhabdomyosarkom. Den hade spritt sig i skelett och mjukdelar, i rygg och nacke, i lever och lungor.

Erik Larsson heter egentligen någonting annat.

Läs mer: Chefsläkaren: "Att en 19-åring har en spridd cancer är oerhört ovanligt"

Mer läsning

Annons