Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Papperslösa Sahars lön i Gävlebutiken – 26 kronor i timmen

/
  • Sahar lever illegalt i Gävle. Hon har fått avslag på sin asylansökan och ska deporteras från landet. Men hon håller sig gömd.
  • För att överleva tvingas Sahar jobba för en slavlön. Hon kan inte protestera. Förlorar hon sitt jobb, förlorar hon sin inkomst. Sin enda möjlighet att försörja sig själv och sitt barn.

De är människor utan papper. Utan rättigheter. De lever mitt ibland oss.
De lagar din mat på restaurangen. Står i kassan i din butik. Städar efter dig på krogen.
Det här är en berättelse om de papperslösa. Om det dolda samhället.
Möt Sahar som jobbar svart i en butik i Gävle.

Annons

– Han utnyttjar mig 100 procent. Jag känner mig dålig för jag vet att han utnyttjar mig och jag vill inte bli utnyttjad men det finns inget jag kan göra. Jag är på golvet.

Sahar tar en klunk av kaffet. Tittar på sin vän på andra sidan bordet. Sahar har bott i Sverige i ett och ett halvt år och pratar i princip flytande svenska.

Hon är papperslös. Det vill säga – hon har fått avslag på sin asylansökan och ska deporteras från Sverige om polisen hittar henne.

Så hon lever gömd. Via vänner har Sahar fått tag i en stuga där hon och hennes barn bor.

Är du papperslös får du inte jobba i Sverige. Du får inga bidrag. Det som återstår är den svarta arbetsmarknaden. En marknad med usla löner och arbetsvillkor.

I tio månader har Sahar jobbat i en butik i centrala Gävle. Hon fick jobbet genom en bekant. Det är så det går till, via kontakter och mun till mun.

– Går du in på ett ställe och frågar efter ett jobb säger de alltid nej. De har inga svarta jobb till papperslösa. Men om du känner någon på företaget eller om du känner någon som känner någon. Då finns det jobb, säger Sahar.

Butiksägaren erbjöd Sahar en månadslön på 3 000 kronor. Hon tackade ja.

– Jag kan inte protestera. Jag måste ha pengar.

I tio månader jobbade hon sju dagar i veckan för 3 000 kronor. En timlön på cirka 26 kronor. Till slut fick Sahar nog och hotade med att sluta. Då höjde chefen hennes lön något.

Hur mycket hon tjänar nu vill inte Sahar att det ska stå något om i artikeln. Hon är rädd att chefen ska känna igen summan och förstå att det handlar om henne.

Sahar har ständig jour. När som helst kan chefen ringa och säga att hon ska jobba. Hon får inte vara sjuk, inte vara ledig. Då kan hon förlora sitt jobb. Sin enda möjlighet att försörja sig själv och sitt barn.

– Om du jobbar svart är du under. Du är på golvet. Han kan tala om för mig att jag ska göra vad som helst, jag kan inte öppna munnen och säga nej.

– En gång var jag jättesjuk men chefen tvingade mig att komma till jobbet ändå. Hade jag kunnat få ett annat jobb hade jag aldrig kommit tillbaka. Jag kan inte få något annat jobb som är bättre.

Ett konditori erbjöd Sahar en månadslön på 3 000 kronor i månaden för att jobba kvällar. En pizzeria erbjöd nattjobb för 4 000 kronor i månaden.

Arbeten med sämre villkor än det Sahar har i dag.

– Det finns bara svartjobb på kvällen. Myndigheterna gör inga kontroller då.

För Sahar innebär det att hon nästan aldrig träffar sitt barn som går i skolan på dagarna.

Hon flydde från sitt hemland eftersom hon levde med en våldsam make. När hon ville lämna honom försökte han mörda henne.

Enligt Migrationsverket kan hon få skydd i sitt hemland men det stämmer inte enligt Sahar. Hon kan inte gömma sig för sin man där.

– Om jag kunde åka tillbaka till mitt land skulle jag göra det men det går inte.

Hon sväljer. Håller tillbaka tårarna.

Efter att Migrationsverket avslog Sahars asylansökan gick hon under jorden med sitt barn. De bodde på soffor. Flyttade runt. Fick mat av vänner.

Det tog tid för Sahar att hitta ett jobb.

– Det är inte så många från mitt land här i Gävle. De som är från Syrien eller Kurdistan. De hjälper varandra. För mig var det jättesvårt att få jobb.

Sahar står inte bara utanför det svenska samhället. Hon står utanför det parallella samhället. Det dolda samhället. Som är ett samhälle där landsmän hjälper varandra. Där landsmän ger varandra tak över huvudet och arbete. Sahar har få landsmän i Gävle.

Hon försöker övertala sin chef att anställa henne vitt. Hennes enda chans att leva lagligt i Sverige. Om hon får ett kontrakt kan hon söka uppehållstillstånd för arbete.

– Då kan jag få stanna men han säger nej. Om jag ska jobba vitt måste han betala 14 000 det vill han inte.

Sahar sitter fast. Hon kan inte resa hem. I Sverige har hon inga rättigheter. Hon finns inte. På papperet.

– Jag lever utan papper, utan ingenting. Jag jobbar som en idiot men tjänar inga pengar. Jag blir sjuk men kan inte gå till sjukhuset. Jag vill plugga men jag kan inte. Det är jättesvårt för mig och för mitt barn.

– Så är livet för oss migranter, flyktingar. Vi måste kämpa varje dag.

Mer läsning