Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Linnea från Hofors och Atleterna om att vara skilsmässobarn: "Det är barnen som har rätt till sina föräldrar, inte tvärt om"

/

Hon växte upp i Hofors, var en av Atleterna på TV och har en känd lillebror med autism, Johan som älskar Brynäs. Nyligen satt hon i Malous morgonsoffa och nu är hon ute på sin egen personliga turné.

Annons

På tisdag kommer Linnea Elfström till Folkets hus i Gävle för att hålla sin föreläsning "Ur askan". Den handlar om hur det kan vara för ett skilsmässobarn att komma i kläm mellan sina föräldrar. Men också om hur barndomen har påverkat henne senare i livet.

– Det är barnen som har rätt till sina föräldrar, inte tvärt om, säger Linnea.

Varför ska man lyssna på dig?

– Därför att jag berättar öppenhjärtigt om min egen erfarenhet av hur det var. Att som barn uppleva sina föräldrars kaotiska skilsmässa. Jag berör alla delar; allvar, skratt och insikten om vad som är vuxenansvar.

Barndomen har påverkat mig senare i livet och det är något som jag tacklar dagligen. Men det finns goda råd att få. Jag gör detta helt prestigelöst och med hjärtat.

Hur har mottagandet varit och hur gick det i Hofors förra veckan?

– Mottagandet har varit fantastiskt. Många kommer fram och säger att det behövs någon som tar upp detta ämne. Speciellt ur barnens perspektiv eftersom det ofta glöms bort. Många kan relatera till min berättelse och jag har fått mycket uppskattning för att jag är så ärlig.

I torsdags var jag i Hofors och fick väldigt fin respons. Det finns många som befinner sig i en liknande situation som jag gjorde och en del öppnade sig för mig. Det känns grymt att folk vågar öppna sig med sina tankar och erfarenheter. Jag tror det beror på att jag vet vad jag pratar om. Jag är också väldigt ärlig i min berättelse.

Varför har du valt att föreläsa om att vara skilsmässobarn?

– För att ge skilsmässobarnen en röst! För att finnas där som stöd och förebild för andra barn och ungdomar. För att vara brutalt ärlig om min dåvarande och nuvarande situation och för att kunna hjälpa och inspirera andra. En annan viktig orsak är att jag vill öppna ögonen på vuxna och få dem att inse vilken makt de besitter och vad deras beteende kan göra mot ett barn. Jag vill få vuxna att förstå att de inte har rätt till sina barn. Det är barnen som har rätt till sina föräldrar!

Hur kan det gå om man hamnar i kläm mellan två föräldrar?

– Helt ärligt kan det gå fruktansvärt snett. Några har sagt att jag var som klippt och skuren för att hamna bland droger och utveckla destruktiva beteenden under mina tonår. Det har jag också känt själv att det hade kunnat gå illa. Under en tid var jag väldigt djupt nere i mina tankar och hade en väldig ångest. Jag hade dock turen att ha en sport som jag älskade och skolan var min tillflykt. Jag var nära att utveckla ett självskadebeteende, under en period rev jag mig själv på handleden. Men jag lyckades släppa det för jag visste att det inte var rätt väg. För mig handlade det inte om att ta livet av mig, det handlade om att hitta ett sätt att utrycka min sorg och min ångest.

Det destruktiva beteendet som jag har kvar i dag hänger ihop med en prestationsbaserad självkänsla. Den gjorde att jag isolerade mig i skolan och hade hela tiden ögonen på MVG. Nya relationer intresserade mig inte så jag blev aldrig introducerad till den världen där de flesta andra ungdomarna var. Istället för att festa och hamna på fel spår på helgerna, pluggade och tränade jag.

Vad var svårast för dig när de skilde sig?

– Att göra båda mina föräldrar nöjda och vara lojal åt två håll. Många gånger lyckades jag men tyvärr var priset min egen självrespekt och mitt välmående.

Vad skulle du ha önskat vore annorlunda?

– Jag tycker att det var helt rätt att de separerade, men jag hade verkligen velat att de hade satt sina olikheter och stoltheten åt sidan för att kunna kommunicera. Jag önskar också att jag hade sluppit bli ett offer manipulation och skuldkänslor. Jag vet att de kämpade för mig men de hade kunnat göra det på ett bättre sätt.

Vilket är ditt råd till andra föräldrar?

– Barn slutar aldrig att älska sina föräldrar, däremot kan de sluta älska sig själva. Sätt aldrig ett barn i sitsen att hen ska behöva välja. Tala inte illa om den andra föräldern och för guds skull ta ert självklara ansvar. Lyckas man inte att kommunicera får man faktiskt ta hjälp. Annars kommer barnen att ta på sig hela ansvaret för att försöka "lösa allt". När det sen inte funkar kommer barnet att ta på sig skulden och därefter går det oftast nedåt...

Vad säger dina föräldrar om detta i dag?

– Mamma tycker det är svinbra att jag omvandlar ett tungt förflutet till något som kan hjälpa andra. Pappa vet jag inte.

Vilken relation har du till dem i dag?

– Mamma och jag har en väldigt bra relation. Vi ryker ihop som alla andra men vi vet var vi har varandra och kan prata. Jag vet att hon alltid finns där.

Pappa har jag ingen kontakt med. Jag har inte pratat med honom om föreläsningen men jag hoppas att han vet att det inte är för att svartmåla någon, utan för att få andra att öppna ögonen så att inget barn råkar ut för samma sak som jag. Det som har hänt har hänt. Man måste kunna gå vidare annars kommer det förflutna att hemsöka dig istället för att ge insikt och viktiga lärdomar.

Kan det finnas fördelar med skilda föräldrar också?

– Absolut. En separation eller skilsmässa kan absolut vara till det bättre. Så var det i mitt fall. Det funkade inte för mamma och pappa, hellre då att man går skilda vägar än att utsätta barnen för konstant bråk under många år.

När föräldrarna är separerade får man träffa en betydligt lyckligare mamma eller pappa. De kan vara sig själva fullt ut och i bästa fall blir det utrymme till att utveckla bra relationer till dem båda. Dessutom det självklara; dubbla födelsedagar och dubbla firanden under jul, haha!

Vad gör du när du inte föreläser?

– Spelar handboll på elitnivå och är personlig assistent åt min autistiska lillebror Johan. Jag är också servitris, jobbar i bar och älskar att styrketräna såklart. Tar mig an alla utmaningar som kommer och älskar att testa nya grejer. Mitt förflutna har gjort mig orädd för nya utmaningar. Jag är också väldigt rastlös av mig.

Vad står "We rise" för?

– We Rise är den gemensamma nämnaren, symbolen och loggan för mitt arbete att föreläsa och vara språkrör för skilsmässobarn. Genom We Rise på Facebook delar jag aktivt med mig av personliga upplevelser och tankar. Allt för att skapa mer medvetenhet kring ämnet, nå ut med konceptet och påverka! Har du en historia att dela med dig av? Då är du varm välkommen att skriva till mig på We Rise! We Rise symboliserar också vår förmåga att resa oss och bli starkare trots motgångar. Jag säljer armband med loggan för att sprida budskapet och skapa en gemenskap.

Var bodde du när du var liten?

– Jag bodde i Hofors till jag fyllde nio. Sedan flyttade jag med mamma och Micke till Ljusne och bodde där tills jag gick ut högstadiet.

Hur såg din familjebild ut?

– Mamma, Micke, Johan (min lillebror) och Sebastian (Micke och mammas son och min lillebror)

Förra året var du med i Atleterna, hur kom det sig?

– Som sagt, jag älskar utmaningar och tror verkligen på att utsätta mig för saker som kan få mig att växa. "And boy, did I grow and learn!"

Hur var det?

– Inspelningen gjordes i maj och programmet hade premiär i september. Jag kom halvvägs och efter många om och men är jag nöjd med min prestation. Jag var trots allt en av de åtta tjejer av 100 sökanden som tog mig till tävlingen. Det är jag väldigt stolt över! Jag fick också lära mig skilja på person och prestation efter att jag bröt ihop efter en tävling som jag tyckte gick dåligt. Jag har väldigt höga krav på mig själv och var elak mot mig själv. Pelle Fosshaug försökte banka in i mitt huvud att jag är en fanstatisk person. Vare sig jag skulle vinna eller inte.

Vilken relation har du till Gävle?

– Min pappa bor här och min farmor och farfar bor i utkanten av Gävle. Jag har också några gamla barndomsvänner härifrån och min bonussyster bor här.

Vad tycker du om Gävle?

– Gävle är en väldigt fin stad med en skön miljö. Nära havet vilket är det bästa, fantastisk stad med schysst tempo. Gävle passar mig väldigt bra eftersom jag gillar när det händer grejer men samtidigt vill komma iväg snabbt till kusten och naturen.

Mer läsning

Annons