Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Galleriet i berget

/

Alftakonstnären Olle Jonsson har hittat till Söderhamn för att öppna ett eget galleri – i ett före detta bergrum i Västra stadsberget. Där visar han under fyra helger sina skulpturer och målningar.

Annons

Det är verkligen en spektakulär lokal Olle Jonsson, Alfta, har valt till sitt första egna galleri. Från gång och cykelvägen längs det nedlagda järnvägsspåret, granne med kulturhuset Kvarnen, leder en lövbeströdd gångväg brant rakt upp på Västra berget. Längst vägen passerar besökarna två av Olle Jonssons skrotskulpturer, Jättarnas smycken.

I bergväggen finns en oansenlig port in i det stora bergrum som kommunen sedan ett antal år ärvt efter militären.

Genom kontakter fick Olle Jonsson höra talas om de tomma rummen i berget och fastnade direkt. Det var här han ville visa sina skulpturer och målningar av legendens jättar från Alfta.

Dessutom hoppas han att själva bergrummet ska locka folk, inte bara hans arbeten. Öppningslördagen förra veckan var det också en jämn ström av besökare som tog sig ned genom den spännande, svagt sluttande bergstunneln in till själva galleriet.

Där möttes de överraskande av tre glasskulpturer i vitt och grönt, effektfullt placerade mot den grå bergsväggen. Slåttarminnen kallar han dem, där bland annat en skiftnyckel gjutits in i flytande glas som lagts lager på lager till skimrande klotsar med tyngd och rå skönhet i.

Inne i det enorma bergrummet är liksom ett flervåningshus byggt. Olle Jonsson disponerar översta våningens olika rum. I det största, tidigare logementet, visar han fyra skrotskulpturer på temat kommunikation, kallade Taggarna utåt. Skulpturerna är utskurna ur enorma, rundade inmatningsvalsar till skördare, alltså skogsmaskiner, från 1970-talet.

Olle Jonsson signum är skulpturerna i jätteformat, ofta också föreställande jättar, gjorda av järnskrot. Här har han arbetat i det lilla formatet, vilket kräver mer av skulpturen i sig för att skapa ett intresse som själva storleken bidrar till hos en flera meter hög järnskulptur.

Hos de två första av Taggarna utåt tycker jag han lyckats. I Taggarna utåt nr 1 har två jämnhöga bitar med taggarna inåt ställts mot varandra. En spänning uppstår, det rör sig uppenbarligen om en kamp. I nummer 2 är taggarna i stället vända utåt. Järnbitarna förmedlar känslan av man och kvinna. De vänder den släta, vänliga sidan mot varandra och taggarna mot omvärlden.

De två övriga skulpturerna i serien tycker jag inte har samma laddning.

I tre av de mindre rummen hänger huvudsakligen Olle Jonssons tavlor i olika tekniker. Han experimenterar sig tydligen fram och arbetar inte bara med olika färgtyper och tekniker, utan också med papper i olika kvalitéer eller textil, för att få fram varierande strukturer och uttryck. Här finns också en litografi av Jätten Bock.

Ambitionen har tydligen varit att ge en bild av hans arbeten de senaste åren, men det har skett på bekostnad av kvalitén och att utställningen spretar åt många olika håll.

Vissa bilder hade behövt större utrymme för att komma till sin rätt. En sådan är Fjällstorm. Speciellt fastnade jag för tyngden och lugnet i den stora bilden med myskoxar. Där har Olle Jonsson arbetat med kartong och papper i olika tjocklek, till och med tapet, för att skildra djurens utsatthet i fjällvärlden och mötet med människan. Den pampiga ornamenterade ramen har också en viktig funktion.

Mer läsning

Annons